Nu var det väldigt längesen man kände att man behövde någons råd, allt har ju gått så himla bra så himla länge, tills nu. Min son fyller idag 20 månader, han kurades vid 6 månaders ålder. Vår son älskar egentligen att sova, han springer till grinden i trappan när man nämner ordet 'nanna' och brukar normalt ligga och sjunga och prata lite med sin snutte tills han somnar.
Normalt ser schema ut så här:
Sover 19.30-7.30
Sover 12.30-14.00 på förskolan (och hemma)
De senaste 6 kvällarna nu så har han från ingenstans blivit jätteledsen när vi har närmat oss sängen, redan när vi har borstat tänderna så har han blivit ledsen för han har insett vad som är på gång. När vi lagt honom har vi lämnat rummet men direkt blir han ledsen. Vi har försökt ramsa utanför hans rum och lugna honom så, men det biter inte. Så fort vi går in i rummet så kastar han sig ner lägger sig på mage som han alltid gör när han sover som om han ska komma till ro med vår hjälp. Vi kan buffa lite, och han är ju lugn, men så fort vi slutar eller närmar oss dörren så blir han ledsen igen. Efter 1-1,5 h är både jag och min sambo helt matta och det enda som har fått honom att somna är att vi sitter på en pall bredvid sängen, och detta känns så fel! Men man blir ledsen och desperat.
Han har kunnat sova sina hela nätter och vi har fått väcka honom 7.30 fast nattningarna har varit tuffa nu tills två nätter sen med uppvak.
Igår somnade han på ca 10 min bara av att vi satt utanför med ramsa, HURRA! MEN, när vi precis lagt oss vaknar vi med hugg i magen av gallskrik från vår sons rum. Det tog mellan 22.30-00.45 att få honom att somna och då fick min sambo tillslut lägga sig på golvet nedanför sängen för tillslut så orkade vi inte. Nu så vaknade han 05.40 lika ledsen och gråter än. Jag sitter utanför hans rum och skriver samtidigt som han är väldigt ledsen.
Vi förstår inte var detta kommer ifrån. Vår son är världens mest glada person och utan trots. Älskar sina kompisar på förskolan där han har gått i 2 månader nu. Kan det vara en reaktion på allt som händer där? Behöver med närhet? Snutte verkar inte ge samma effekt längre vid nattning. Ett litet problem är också att förskolefröknarna sitter i rummet där de sover och 'vaktar'. Kan det vara det han blivit van med? Sovlurarna där går jättebra.
Snälla hjälp oss hur vi ska göra! Vi är helt knäckta och mår så dåligt över att han inte får sin ordentliga nattsömn. Vår lille kille som egentligen älskar sin säng och att lägga sig på kvällarna
Mamma till Ted 160331 Startade SHN-kuren när han var strax 5 månader gammal.
och jag blev så varm av tiden ni har lagt på att svara.