Vår 8-åring (fyller 9 i januari) har varit helt ur spår ända sedan i våras. Hon har en massa tankar och känslor som hon inte vet hur hon ska hantera; de rådande temana är oftast kompisrelationer och pojkar. Hon är en så kallad duktig flicka som klarar sig bra i skolan och hon är väldigt ordentlig i största allmänhet, nästan för ordentlig. Tandborstning, handtvättning etc. går lätt till överdrift och vi får införa begränsningar.
Det största problemet är att hon fått så svårt att somna, hon som tidigare sovit så bra. Hon drömmer en del och upplever att drömmar är obehagliga. Jag tror att hon är rädd för att börja drömma och därför försöker hon undvika att somna. Hon påstår också att hon väcker sig själv när hon håller på att somna och att hon inte kan låta bli. Hon går och lägger sig kring 20-20.30, men i värsta fall kan hon vara uppe ännu 22.30. Hon är ledsen och gråtig och minst lika frustrerad över situationen som vi föräldrar. Vi pratar, läser saga, gör avslappningsövningar osv men inget tycks hjälpa.
Har läst om 9-åringen i Barnaboken och tycker att beskrivningen stämmer bra in på vår älskade tjej, hon har alltid varit brådmogen. Den här "fasen" har som sagt hållit i sig ett halvt år redan så det börjar kännas lite motigt. Stackars liten är nästan aldrig glad mera. Jag vill henne så väl och känner mig så väldigt hjälplös... Alla tankar och idéer mottages med tacksamhet!
P.S. Till familjen hör också pappa samt två småbröder 6 år och 4,5 månader.
Hälsningar,
Mia
). Det som funkat för oss är att när jag tyckt det tagit för lång tid att somna och sprungits för mycket har jag infört sovkurs