Förlåt om detta blir långt
Vill börja med att säga att jag älskar Barnaboken. Har läst den sen jag själv var barn och använder den som handbok i det mesta för min dotter på nu 23 månader. Men av någon anledning har jag aldrig lyckats anamma bokens råd och rutiner när det gäller sömnen. Ska försöka ta det från början i korthet.
Lilla A är i princip uppvuxen med SM och mycket av Barnabokens tänk och råd. Hon är en trygg och glad liten tjej. Kärleksfull, stort behov av närhet och delaktighet men inte klängig (bara när hon är trött). Kan dock vara lite gnällig ibland. Hon har alltid varit lätt. Blir hon missnöjd över något är hon lätt att få på andra tankar och göra nöjd och glad. Ev. vanmakt bryts lätt. Eftersom hon alltid varit härlig och glad, och utvecklats väl så tror jag att man inte sett våra sömnproblem som problem på t ex BVC, utan trott att hon får den sömn hon behöver. Men jag som mamma ser ju att hon behöver mer. Eller framför allt bättre sömn.
Men sömnen har krånglat från natt 2. Vi har haft totalt kanske 1 månad med bättre sömn. Totalt max 1 handfull hela nätter (vilket = oavbruten sömn från kanske 23-05:30). 1 natt med oavbruten sömn från 07:30-06:30. När hon var spädis verkade hon aldrig komma ner i djupsömn utan låg i timmar och gnodde sig i öron och ansikte, drog sig i håret. Ända sättet för oss att få sömn var att ha henne mellan oss och hålla varsin hand. Idag är en "bra" natt en natt där hon vaknar ett par gånger mellan 19-23, vaknar kanske till vid 01 och sover sen till 05-tiden. Somnar förhoppningsvis till någon timma till.
Problemet är att vi har så många problem. Det är alltid något! Läggning som krånglar, vaknar ofta, vaken långa stunder, arg på natten, pigg på natten, vaknar tidigt, bara mamma som duger, bara pappa som duger. Går läggningen smidigt, ja då blir natten krånglig. Tar läggningen 1,5 timmar med gråt och stök, då kanske hon sover bra med bara något enstaka uppvak, men vaknar kanske vid 05. Även om det nu var ett tag sedan så har nätter där hon varit vaken från 01-04 inte varit ovanliga. Jag har letat orsaker i faser, förkylningar, omställningar, brist på rutiner. Har verkligen försökt anamma BB's råd men varje gång jag försökt har det känts som hon (eller jag
) inte varit redo. Jag antar att jag aldrig riktigt klarat av att hon gråtit hysteriskt, vilket lett till halvhjärtade kurer. När hon skrikit hysteriskt har jag till slut känt att jag varit tvungen att lugna henne. Men eftersom vi pratar om två års tid har ju denna lilla unge förändrats och utvecklats mycket under tiden. Idag är hon såklart mognare och går att prata med på ett annat sätt. Men hon är ändå så osäker och otrygg (?) på natten. Vaknar flera gånger. Ofta behövs bara nappen och en hand på ryggen. Hon somnar om på mellan 1-10 min, men ibland tar det 30 min innan jag kan gå ut ur rummet utan att hon protesterar. Ibland vaknar hon flera gånger varje timme. Ofta somnar jag på golvet bredvid henne med en hand hos henne. Jag lyfter sällan upp henne ur sängen men ibland har jag gett upp och provar att lägga henne bredvid mig. Det är som att hon vill komma men ändå, när hon är bredvid mig kommer hon inte till ro. Till slut frågar jag om hon vill tillbaks till sin säng, hon svarar ja och så blir det. Då kan hon somna om direkt, men inte alltid.Jag skulle önska natt mellan 19-07 och försöker lägga henne strax före 19, men ofta tar ju nattningen ett tag och hon somnar kanske 19:30.
Hon vaknar sedan för dagen oftast runt 06. Jag vet att jag borde väcka henne men när? Ska jag förekomma henne och väcka henne får jag ju väcka henne vid 06:00 typ vilket ju blir alldeles för lite sömn om hon somnar vid 19:30, 20:00. Ska hon lägga sig ännu tidigare? Ofta får hon då ett uppvak någon gång mellan 03:00 och 05:00 då hon kan vara svår att somna om (kan ta någon timma). Somnar hon sent, sover hon bättre och längre men får för få timmar totalt. Generellt har hon alltid varit känsligare för för lite sömn än för mycket. Sömn föder sömn, har stämt bra på henne, och därför har jag velat att hon ska sova så länge som möjligt.
På dagis sover hon 1,5-2 timmar. Hon äter riktigt bra!
Vi håller ganska fasta rutiner. Hon får aldrig vara uppe sent bara för att. Läggningsrutinerna brukade vara städa iordning, borsta tänder och ta på pyjamas och nattblöja, läsa ett par böcker, välling i soffan framför tv:n, lyftas i säng. För ett par veckor sedan började hon testa och trotsa och blev arg när vi inte läste fler böcker, vägrade pyjamas. Nu kör vi därför städa iordning, pyjamasbus, hon får borsta mina tänder och jag hennes, vi spottar och fräser och skrattar, läser två böcker som följs av "en till" och då får hon en till, sen välling i soffan. Sen får hon själv klättra i sängen med pall. Det funkar super och det blir inget skrik. Men när hon sen ska lägga sig ner och sova blir det trubbel. Hon ligger och sparkar, vägrar lägga sig ner, leker med nappen och med gosedjur. Jag sitter bredvid och försöker få henne att komma till ro. Sjunger om hon verkar lyssna. Lägger till rätta vilket ibland leder till ilska. Till slut säger jag att jag går ut en stund och kommer tillbaka när hon vill ligga stilla och vara lugn. Då kommer gråt och protester direkt. Jag låter henne va ensam ett tag och går in efter ca 5 minuter. Ibland är hon då redo att somna. Ibland börjar det om. Under en period kunde hon somna själv när jag gått ut efter ett tag. Men den kunskapen försvann lika fort som den kom.
Nu vill jag inte trötta ut er mer. Har nog fått med det viktigaste. Har ni några tips att ge oss? Snälla!
MVH
M och lilla A
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån