Vardagen med tre söner - täta i ålder!

[Jennie1993]

Nu går jag snart på knäna, blir tokig på mellersta grabben här hemma som just nu bara trotsar, gråter, gnäller och skriker åt precis allting och lite till. Maken till pappig unge har jag aldrig varit med om!
Går pappa ur rummet är det gråt, sätter pappa ner honom på golvet är det gråt, om pappa säger nej är det gråt osv, osv, osv.
Lägg därtill en storebror som har kommit på det här med mitt och ditt, som vill markera vad som är hans, en snart treveckors bebis som inte riktigt har hittat sin rutin och en mamma som inte har tålamodet utan ryter ifrån (jag vill inte behöva höja rösten).

Vart ska jag börja läsa, vad har ni för tips? Vem ska jag börja att fokusera på för att få fason på det här hemmet? Vi måste få ordning på torpet nu innan det här gråtandet tar kål på oss alla fem.

[mamaA]

Hej!

Jag har som sagt själv rejält trotsiga barn här hemma och har kommit på att den bästa boten är om jag är otroligt käckt glad och trevlig till svar. När lillkillen kommer och vrålar om något svarar jag käckt i gladaste tonen. - jaså, vill du inte det, nähä, då är det nog bäst att du går in på ditt rum/går och lägger dig! PROTEST Nähä, vill du inte det, då får du vara tyst! Konstigt nog funkar detta bra, han tystnar relativt snabbt då. Jag tror det har med attityden att göra , funkar bättre med attityden av självklarhet så klart! Är jag däremot irriterad blir det tio gånger värre :^o

Kan du ha planerade aktiviteter när de kommer hem? Förbereda ritblock eller pussel så det blir lite lugnt direkt eller tvärt om utevistelse så de får rasta sig och sen pussel/rita när de kommer in igen? Inte det lättaste med en liten bebis också men kan vara värt det och så dags på dagen kanske mannen är hemma från jobbet? Så lite "fria aktiviteter" så möjligt ett tag helt enkelt.

Kram

[Jennie1993]

Hej mamaA!
Tänkvärt att svara med otrolig käckhet istället för att bli irriterad själv! Men hur hanterar du gnället när det är konstant? Finns det något snabbt sätt att få slut på gråt? Eller är det bara att ignorera när det tjatas eller gnälls för att dom ska förstå att det sättet inte kommer ge dom det dom vill?

Jag tänkte försöka mig på att vi stannar i lekparken när jag hämtat på förskola sen när jag har alla tre själv, samtidigt kanske det räcker med den för dom (stora får gå själv så länge han orkar sen sitta på ståbräda med sits) ganska långa promenaden hem? Då sitter ju iofs mellan still i vagnen men det blir massor med frisk luft.
Enda problemet jag ser här är om yngsta vaknar och är vrålhungrig. Jag är inte superpigg på att sätta mig ute och amma, det är ju fortfarande lite småkallt och jag vill verkligen inte få mjölkstockning...

Fria aktiviteter överlag funkar dåligt, dom är på varandra stup i kvarten så fort vi är inne i lägenheten. Vi nåste verkligen flytta till större så dom kan få mer space själva. Det märks att dom går varandra på nerverna och det är konstant bråk om att dom ska ha samma leksak vid precis samma tid.
Här då, hur hanterar man att den ena alltid ska ta leksaken som den andra leker med? Samsas går inte alls nu och här blir det gnäll och gråt från båda oavsett hur vi gör...

[mamaA]

Hej!

Åååh, det där gnället :-# , det kan driva en till vansinne MEN i de flesta fall ignorera och när det övergår i skrik/trotsutbrott raka vägen in på rummet och stäng dörren(liten glipa). Så fort skriket går ner lite i tonart och tystnar en sekund öppnar jag dörren och frågar om han ska äta sin mat nu eller vad som det nu handlade om. Skriker man får man stanna på rummet säger jag. Ibland kan man behöva upprepa ett par gånger om beteendet upprepas direkt, ledan tillbaka(läs bära in ) och göra samma sak. Med storebror funkade detta så bra att han själv gick in och stängde dörren till slut utan att vi sa något .

Ha samma leksak , det gäller väl att tjata - TURAS OM- som ett mantra tills det sätter sig i ryggmärgen och övervaka leken hela tiden.

Nu måste jag gå och plocka upp en skitsur lillebror som inte somnat på middagsluren (och vaknade en timme tidigare imorse :^o ) och parera hans utbrott ](*,)

Kram

[Jennie1993]

Räknas det som skrik/trotsutbrott när dom blir ledsna för att man säger nej eller även när man själv kanske inte kan lyfta upp om man exempelvis lagar mat?

Toppen, tar en skärmbild och skickar vidare till sambon, såhär gör vi nu ich det SKA fungera och ge resultat!

Lycka till med lillebror och hoppas ni får en fin eftermiddag!
Kram

[mamaA]

Haha, jag mutade honom med att se på Paw Patrol - hans favorit !

Ja, alltså man brukar ju märka vad som är ett rejält utbrott men är det bara lite grann kan man ju ignorera men är volymen hög så är det rummet som gäller. 1,5 årstrotsen tyckte jag inte var så jobbig med lillebror, van som jag var efter storebror som trotsat konstant med endast små avbrott sedan 1,5 års ålder . Med honom märkte jag aldrig någon skillnad på den "riktiga" 2-årstrotsen, det var samma hela tiden TILLS 6-årstrotsen slog till vid 5-årsålder , ojojoj, vilken lite tonåring vi har här nu . Lillebror har däremot en riktig 2-årstrots nu som håller på att driva mig till vansinne men jag märker helt klart att det går bättre när jag ignorerar hanns protester så långt det går och sedan är äckligt klrämmkäck .

Jag slår också ett slag för mycket social delaktighet, det brukar ge resultat med mer harmoniska barn. Mina har alltid tyckt om att hjälpa mig att baka och laga mat och det funkar för det mesta (även om jag ibland blir tokig av att försöka få lite plats till mig på köksbänken när man får stå och sträcka sig över två pallar #-o ). Min lille har tömt diskmaskinen sen han var 10 månader och nu dukar han bordet ( jag ger honom till en person i taget - bestick till mamma o.s.v). Storebror har just nu en fascinering med att skrubba badkar och köksbord så det är hans uppgift( gillar sprayflaskan).

Kram