Min lilltjej Isabelle har för lite mer än en vecka sedan börjat krångla vid läggningarna.
Hon kurades vid 6månaders ålder och jag ser väll henne som en säker sovare. Hon har nästan alltid vart lite gnällig vid läggning men absolut inte något i stil med nu.
Hon skriker och skriker och skriker! Står upp och är ledsen. Går man in och lägger henne tillrätta brukar hon lugna ner sig när hon känner min hand på hennes rygg, det känns verkligen som hon vill att jag ska hjälpa henne att somna där inne. Hon låter så ledsen och hulkar och snyftar och försöker lugna ner sig och gosar in sig i snutten.
När jag sedan går igen så blir hon SÅ ledsen, men det brukar oftast gå liiite fortare att somna när man vart inne en vända... eller två.
Vi ändrade henne sovtider för några veckor sedan så hon har bara en dagssömn vilket jag tycker har funkat bra.
20-08 natt
12-14 sova
Vi tog bort 20 minutaren på eftermiddagen då hon aldrig riktigt ville komma till ro vid den och inte verkade vara i behov av sömn då och när vi började införa det nya schemat så tycker jag att det funkade bra.
Nu vet jag inte om det är schemat det kan vara fel på...
Nästan i samma veva som skrikandet började så fick hon börja "socialisera" sig med andra barn. Vi har tyvärr inte haft några barn att leka med innan förutom enstaka gånger.
Kan någon hjälpa mig tro?
Det skär i mitt hjärta att höra henne så ledsen för något som ska vara så skönt - att få ligga i sin gosiga mysiga säng med snuttisarna.
Jag hade precis börjat känt att hon är så pass säker så någon annan skulle kunna lägga henne utan några direkta problem, men som det är nu skulle jag aldrig komma på tanken. Ingen förutom mig eller hennes pappa tror jag skulle klara av att höra henne skrika så.
Hjälp!
. Under ca. en vecka lade jag henne 18:30 istället för 19:00. Det gick mycket bättre 
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån