Vi håller på och kurar vår lilla dotter som är 6 1/2 mån. Det går delvis jättebra, då hon sover hela natten, och längre och längre på morgonkvisten, i dag ända till 06.15. Dagslurarna går också bättre, hon somnar på ca 10 min, och sover mer eller mindre hela luren. Det vi har problem med är läggningen, de funkar inte alls, idag tog det över en timme av skrik innan hon somnade, och då kändes det som om hon var utmattad av skriket.
Vi är lite uppgivna och vilsna, och har en del bagage att erkänna egentligen, och det är därför jag skriver. Vi kurade storebror för 4 år sen, och han har mer eller mindre alltid sovit som en dröm. Lillasyster var mycket "enklare" när hon var 0-5 mån, hon somnade snabbt, dock med napp, och sov 3-4 timmar i stöten, somnade vid bröstet i min säng och vi sov rätt bra ihop båda två. Vi trodde att det skulle bli jättelätt att kura henne, eftersom vi följt ett schema ganska länge, baserat på hennes egna tider som det verkat innan. Sen uppstod problemet med tidsbrist, efter en fullspäckad vår ville vi hinna kura innan vi skulle iväg och bo hos svärföräldrarna 3 v i juli. Vi hade bara 3 kvällar att kura på, den fjärde blev förstörd då vi var på resande fot, men jag tänkte att efter tre nätter är det nog hyfsat lungt. Vad jag fått tji!! Det funkade ju givetvis inte när vi kom fram, och inte på hela bortavaron har det funkat, trots att jag verkligen försökt, och vi har varit på samma ställe nästan hela tiden. Till sist gav jag upp och kompromissade, ammade när hon vaknade första gången på natten och lade sedan tillbaka henne i sängen, ammade och tog henne till min säng för resten av natten, till sist ammade jag henne till sömns i min egen säng eftersom middagen stod på bordet, och till sist funkade inte ens det, och lilla vännen fick följa med ner igen. Vilket nederlag!! Det har buffats nästan till sömns och ramsats för mycket. Vi har också varit lite slacka med schemat eftersom vi började tvivla när saker och ting inte funkar, samt pga allt annat på g när vi var borta - men inte så att vi släppt det helt! Men inte följt till punkt och pricka. Gissa om vi var motiverade när vi kom hem!
Nu har vi varit hemma snart en vecka. Här har lillasyster eget rum, egentligen ett litet kontor mitt i lägenheten, hyfsat mörklagt med skynke (ingen dörr) men ganska varmt (inget fönster tyvärr). Vi har verkligen haft ambitionen att genomföra detta nu, men det är väldigt svårt med läggningarna. Hon sover som sagt natten igenom, och dagarna är ok, men dessa skrikläggningar är inte ok! Det känns hemskt, och vi vill nästan ge upp varje gång! Vi har läst i boken och på forumet och fått en massa bra input, men vi vet inte riktigt vad vi gör rätt och vad vi gör fel. Kvällarna ser ut som följer:
17.45 bad, sedan pyamas på
18.00 Gröt
18.20 skratt (vilket vi inte är särskilt bra på tycker jag
)18.30 Godnatt
Det kan tänkas tidigt, men anledningen är att 1) vi ska få lite tid med storebror innan han lägger sig 19.30, och 2) att hon går upp 06.45 för att hon ska få amma innan storebror vaknar 07.00 typ.
Vi är lite förvirrade ang hur vi ska agera nu. Det känns i ärlighetens namn inte som om vi börjat på riktigt förrän för några dagar sen, när vi verkligen satte oss ner och ägnade en helkväll åt att läsa igen och fundera. Men jag undrar om vi ska tänka annorlunda, eftersom vi hållit på så länge, och om vi förstört allt genom att liksom ändå försöka under dessa veckor. Vi märkte ju att verktygen inte funkade, och vi buffade och ramsade mycket mer än man ska. Har vi förbrukat vår ramsa? Är den förknippad med för mycket obehag för vår lilla tjej? Ska vi sluta buffa helt?
När vi lägger henne blir hon ledsen direkt, vi lägger tillrätta och ramsar ut, och på med Mozart. Tror att vi låter hyfsat självsäkra och hurtiga. Men hon skriker, både ilsket först och ledset sen, och ramsan tar inte. I förrgår var det hemskt, det tog över en timme då, och sen satte vi oss och läste på som tokar. Igår gick det lite bättre, ca 20 min, då vi störde henne mindre, gick inte in alls, och ramsade mindre ofta, och jag trodde då att det var på rätt väg. Men idag tog det över en timme igen! Kanske trillade vi dit igen med buff och över-ramsande, men hon var verkligen hysterisk, och det kändes inte ok att låta henne vara bara. Slår mig nu att hon kanske var hungrig, men hon hade fått gröt, banan, samt ammat.
Schemat ser ut som följer:
06.45 väcks + ammar
frukostgröt med oss vid bordet, sedan lek och krypträning på golvet
8.45 Tupplur (45 min) i sängen
9.30 Gröt och fruktmos
- Utevaro med oss och storebror nu på sommaren -
12.30 Lunch (ordentlig mat, frukt, amning)
13.00 Middagslur (1,5 h) i vagnen
- social delaktighet/aktivitet -
15.30 Mellis, gröt/frukt, amning
16.00 Tupplur (45 min) i vagnen
17.45 bad+pyamas
18.00 middagsgröt+amning
18.20 lek och skratt
18.30 Godnatt
Ursäkta det långa röriga inlägget, men är det någon som kan se något vi inte tänkt på, eller bara sparka oss i baken i rätt riktning?? Jag Tror verkligen på metoden då den funkat så otroligt bra förut, för oss och flera kompisars barn, och dessutom passar våra naturliga attityder, inbillar jag mig. (Japp, nu är det dags att sova, slutdiskuterat, typ). Men jag har liksom tappat fotfästet och vet inte var i skedet vi är. Vore otroligt tacksam för lite råd!
Stort tack på förhand!
Katarina
Mamma till Oscar och Johanna
. Ni har helt enkelt förbrukat de framsteg ni gjorde i början genom att ge er iväg under kuren och inte vara konsekventa. Det som händer nu är att hon ifrågasätter om hon verkligen ska lägga sig för det gällde ju inte under semestern, är du med? Hon ställer helt enkelt frågor med sitt skrikande vid läggning 
. 
