Hjälp med att kura 9-månaders

[bueno]

Hej.
Nu kommer ett inlägg från en rätt så trasig & sliten småbarnsmamma. Har två döttrar, en på drygt 2 år och en som precis blev 9 månader.
Äldsta dottern sov riktigt dåligt sina första 4-5 månader, och som osäker förstagångsmamma gick jag emot min egen känsla och önskan om att "styra upp" hennes sömn. Jag lyssnade på BVC och alla man mötte som sa att "man ska aldrig störa ett barn som sover" och "inte gå in och styra" bara för att det skulle passa mig. "Var inte så egoistisk", sa dom, "det är såhär när man har barn". Jag tyckte det kändes fel att lyda dessa råd och inte ett dugg egoistiskt att ha en strävan om att få en unge som sover enl. rutin. Men jag lyssnade på omgivningen. I 4,5 månad. Sedan fick jag nog, läste på om SHN-kurade min dotter som då hunnit bli 5 månader, och sedan dess har hon sovit 12,5-timmarsnätter utan problem (givetvis vissa problematiska perioder såsom sjukdom, börja på dagis och få en lillasyster-helt naturligt och inte så oväntat... hon är ju ändå ingen robot )

Nu till problemet. Lillasyster.
Hon har inte blivit kurad i dess rätta bemärkelse. Jag har naturligt sett haft den approachen och tror mycket på detta om betingning. Lillasyster har sovit rätt ok från början, snabba uppvak och relativt lätt att få att somna om. Detta tror jag är tack vare lite självsäkrare föräldrar och att hon fått sova på mage från början. Stor skillnad mot storasyster som sov på rygg och vaknade varje kvart sina första månader så jag och sambon har ju tyckt att hon varit hur enkel som helst i jämföresle med hur storasyster var innan hon kurats.

MEN NU. I ca 2 månader har det sakta men säkert gått utför och jag ska försöka hålla mig så saklig och inte så utsvävande i form av en punktlista!

- Hon har, varje kväll, haft s.k. nattskräck de senaste 2 månaderna. Dvs att hon går från djupt sovande till totalt gallskrikande och extremt motoriskt orolig i alltifrån 5 min till 30 min. Ej kontaktbar. Problemet med denna nattskräck är att den aldrig inträffar vid samma tidpunkt varje kväll. Kan ske närsomhelst mellan 19 till midnatt. Så detta med att väcka en stund innan attacken förväntas komma är rätt svår.
Men dessa attacker kan jag stå ut med då de oftast inträffar innan jag hunnit gå och lägga mig samt att det känns lite svårt att göra någonting åt?
- Men det verkliga problemet är det som sker (8 av 10 nätter) vid ca kl. 03/04. Jag vaknar av att hon ligger och babblar och jollrar glatt och är till synes rätt så klarvaken och lekfull. Helt ok, jag låter henne vara.
Detta pågår dock i snitt i 2 timmar (ibland har det gått fort och bara tagit 1 timme... "bara" ) och mot sluttampen blir ungen både hungrig och gnällig. Tror jag det, bökar man så mycket och ställer sig upp och grejar runt som en galen iller så lär man ju jobba upp en aptit och därmed en irritation om inte käket kommer.
Jag har inte gett henne mat vid dessa tillfällen, utan efter mycket kamp har hon somnat. Då har jag buffat och nynnat på amazing grace (?!?!). Det var väl min form av att ramsa? Dock har detta alltid funkat bra i stunden, hon slappnar alltid av och börjar genast snutta på fingrarna. Men någon minut efter jag slutat så är det upp-och-hoppa igen.
Detta har känts rätt galet att vara vaken i ett par timmar för att sedan somna vid 06 & för att sedan gå upp vid 06:30/07.00. #-o
- Så en halvdan lösning på detta var att ge henne en flaska välling i samband med nattskräcksattacken. Det funkade rätt bra första två nätterna, hon verkade så mätt och däst att den där vakenperioden var inte alls lika intensiv och lång.
Men nä, det var definitivt ingen lösning... Problemet kvarstår.

Så. HJÄLP MIG.
Jag är så trött, sliten, irriterad och absolut inte mig själv längre. Jag känner att jag, med hjälp av er, kan ta mina sista krafter till att försöka kura henne. Men när jag försöker tänka igenom hur jag ska göra så slutar det bara med att jag börjar gråta och känner att allt är åt helvete. Känner att jag behöver lite experttips från någon/några som inte är lika känslomässigt involverade som jag.

Som en bonus på detta så känner jag alltid en enorm stress över att lillasyster ska väcka storasyster (det har hänt en hel del gånger) och därmed ska storasysters fina nattsömn bli kaos.

Det jag går och dagdrömmer om nu om dagarna är att ta med mig en av er diplomerade kurare, dra ut till min pappas landställe (där vi kan vara ifred och inte stressa över storasysters ev. störda nattsömn) där vi ihop kan kura min minsting!

Övrig fakta:
-Storasyster har eget rum, lillasyster sover i vårt sovrum (hade en tanke om att dom ska dela rum när lilla blivit 10 mån... känns långt borta nu...). Det är bra mörklagt. Becksvart.
-Lillans dagar funkar utmärkt. Äter oftast bra, sover när hon ska, oftast utan problem.
-Lillan har en tendens att kaskadkräkas om man ger för mycket mat (hon är som en hund och äter fastän hon inte är hungrig, så hon är lite svårtolkad ibland). Anledning till varför detta kan vara relevant att ta upp är för att jag under en tid försökte få i henne mer mat under dagen för att kunna skippa matningen där vid nattskräcken. Det resulterade bara i en massa spyor och en tom mage.

Här är hennes schema (som funkar på dagen men inte på natten)
07 godmorgon
07.30 frukost, gröt/välling
9.00 mellis
9.30-11.00 vila
11.30 Lunch
14.00 mellis
14.30-15.15 vila
17.00 middag
18.30 välling
19.00 gonatt

Hoppas på kloka råd från er erfarna och kanske inte lika desperata som jag. Känner att jag faktiskt börjar bli galen.
Men jag ska tillägga att trots att jag känner såhär så tror jag faktiskt att jag är rätt bra på att dölja det om natten för lillasyster när hon strular. Hehe.

[bueno]

Första kvällen nu. Läggningen gick bra. Efter ett tag vaknar hon och skriker så hon kräks.
Detta händer ALLTID.
Varje gång. Jämt. All The time.
Hur löser man detta?

[TorsMamma]

Hej och välkommen!

Ok, lite saker.... har du läst i Barnaboken om 8-mån ångesten? Jag tror det var här saker och ting började bli lite si och så. Hennes började när hon fyllde 7 mån skulle jag gissa.

Schemat - I min värld är sista luren alldeles för sent. Att ha en lång lur på FM kan man ha, inte vanligast men kan funka. Men sista luren bör du inte ha senare än säg senast 13.30 och det kan vara så att den skall snart dras ner till 20 min. (som tips för de där uppvaken på morgonkvisten)

Sen ang. nattskräck. Tror om du använder sökfunktionen har vi lite skrivet om detta. Har du fått det diagnostiserat av typ läkare som just nattskräck? Ibland är det nämligen så att under 8-mån ångesten är man väldigt ängslig och vaknar och börjar skrika för man har just 8-mån ångest och vissa barn har lättare att hamna i "affekt" än andra. Och jagar då lätt upp sig för att hamna i just affekt. Detta kan ibland upplevas lite som nattskräck så jag nämner det så vi vet med säkerhet vad det handlar om.

Affekt är nämligen annat än nattskräck i förhållande till hur man beter sig tycker jag.

Så fundera lite, det kan vara så att du faktiskt vill trycka på "omstartsknappen" och faktiskt köra om kuren? I andra fall kan man ta vid där man är.

Ang tidiga uppvak där barnet inte är ledsen eller har frågor. Kan man besvara dessa med en pangramsa eller en "jag har fått nog, du skall sova" ramsa. Då blir kanske amazing grace lite svår. Ramsan har ju liksom just den funktionen att man använder olika tonlägen, som svar på frågor. Kan du variera sången så den faktiskt blir ett svar så är det ok. Men om inte, måste du nog överväga att trycka ¨på omstartknappen och göra en regelrätt kurning med ramsa som hon faktiskt lär sig på natt 1+2. Storasyster om hon vaknar ramsar man med samma. Alla över en kam! Om du är orolig för att hon skall väcka, störa osv... kan det lätt stjälpa den finaste av kurningar!

Det är ju som du säkert vet och minns inte VAD man gör inte heller alltid HUR utan med vilken ATTITYD man gör. Och har du saker som stör attityden, ja då kan alla VAD och HUR inte spela någon roll tyvärr.
Så antingen bestämmer du att storasyster får lära sig leva med det som låter och är. Eller kanske lämna bort henne till en snäll mor/far förälder några dagar så du kan jobba med full attityd på lillasyster. Men hon kommer ju ha fnurror till och från hon också.

Och att lära sig ta dem båda över en och samma kam är faktiskt en ganska mäktig känsla när man klarar det.

Vaknar hon och kräks på natten, försök ha sängen lite extra förberedd för detta. Typ madrassydd+lakan+madrassydd+lakan så du bara kan riva upp ett lager och i värsta fall ha en filt brevid och lägga på henne om täcket också är nerspytt. Ta inte upp oavsett, gör allt så tråkigt som möjligt i mörkret. Trösta inte, prata inte. Byt snabbt effektivt, gå ut med den i särklass tryggaste och hurtigaste av ramsor. Har du tur upphör kräkandet även om det är lite lätt jobbigt en tid. Men vissa saker gör barn för att det funkar! Att skrika så man kräks är ofta mycket effektivt på många sätt och vis. Då gäller det att man är verkligen Coooool lung, tyst, byter fort och går ut fort. Gör inget stohej kring det på något vis. Vissa skriker just så de hamnar i affekt och då kräks. Detta också för att det funkar....

(Affekt är något vi här hemma har ganska stor erfarenhet av, och att vara lugn och inte visa på något som helst vis att det funkar får det oftast att gå över fortare.)

Hon verkar ju ha lätt för att kräkas, i vissa fall blir de slemmiga och kräks när slem åker i halsen (gjorde typ min son) och andra har lätt reflux (problem med magmunnen) I de flesta fall är fast föda lättare att hålla nere och behålla. Men saker med mjölk typ välling, mjölk, fil, yoghurt är slembildande och kan också vara lite retande. (bara en tanke)

Så hur tycker du nu vi går vidare?

[bueno]

TACK snälla du för kloka svar
Jag har mått rätt dåligt sista halvåret av olika anledningar och med en rejäl sömnbrist blir det inte direkt lättare. Jag har förstått att jag inte "tagit tjuren vid hornen" och kurat minstingen pga att det kan störa min äldsta. Men jag har inte haft ork att ta tag i detta. Förens nu! jag är minst lika sliten, om inte ännu mer - men just därför kan inte detta fortgå!

Ja, jag tror att det kan vara 8-mån ångesten, det är väldigt mycket sådant i vaket tillstånd; kryper efter mig gråtandes om jag försvinner ur hennes synfält osv. Det jobbiga är bara att jag inte får någon som helst kontakt med henne på kvällarna när hennes attacker kommer.

Jag blev nyfiken på det där du skrev om schemat! det schema hon har nu snodde jag rakt av härifrån! hehe..
Det har funkat väldigt bra, men om det kan vara en orsak till hennes störda nattsömn så funkar det uppenbarligen inte så bra som jag trott!
Vad är ditt förslag på schema?
De flesta scheman jag sett för en 9 mån har fortfarande 3 vilor på dagen och det kan jag säga med säkerhet inte funkar, vi hade så innan vi gick över till det vi har nu och hela dagarna ägnades bara åt att försöka söva ett barn som inte alls behövde sova just då. Så två vilor/dag är idealt för henne.

Men t.ex. köra en 20 min på fm och sedan ca 1,5 tim vid lunch (senast 13.30 som du skrev)?
Ska genast söka runt här på forumet på schemaförslag men vill hemskt gärna höra ditt förslag TorsMamma!

Jag är väldigt inställd & motiverad till att trycka på "omstartsknappen" och ge mig på detta på rätt sätt.

Det känns som att jag fiskar efter att du ska styra upp detta åt mig, men som det är nu (och har varit en tid) så har jag inte ork eller säkerhet i att komma på planen själv. Känner mig bara osäker och vek. Men om jag får lite konkreta tips från någon kompetent känner jag att jag kan ta tag i detta elände.
Hoppas det är ok? O:)

Så för att kunna påbörja denna resa så känner jag att jag behöver ett schema för dagen och sedan har jag nog det jag behöver.
Dina tankar kring det jag skrev om vår situation är en otrolig hjälp. En hjälp för att få ordning på mina egna förvirrade och osäkra tankar. Jag har ju trots att gjort detta en gång för två år sedan så jag kan ju det här. Egentligen. Men den kunskapen gick lite förlorad i allt som varit senaste tiden.

[TorsMamma]

Hej ang. schema är ett tips att titta i internetionella SHN på schemaförslag. Minns jag inte helt felär det Tors scgema där som inspiration. Hittade det!

Tor, nio månader. Sammanlagd sömn: 14 tim 15 min

Natt kl 19 – 7
Äta kl 7
Morgonlek i sängen kl 7.15 – 8.15
Äta (andra frukosten) kl 8.15
Sova kl 9.15 – 10 (45 min)
Äta kl 11.30
Sova kl 12.30 – 14 (1,5 tim)
Äta kl 15
Äta (vid familjemiddagen) kl 17.30
Bad, skoj, nattslurk kl 18 – 19
Sova natt kl 19

Lille Tor har sex måltider på sitt schema. Här har planeringen också sin sociala aspekt. Han får vara med på ”riktig” frukost och ”riktig” middag med familjen varje dag. Hans egna måltider tillfredsställer näringsbehovet för små barn i hans ålder. Vid bordet med föräldrarna får han undersöka vad de äter och bekanta sig med det som kallas matkultur.

Fundera ut hur din dotter faktiskt sover. Är hon morgonpigg kvällstrött? Kvällspigg morgontrött osv?

Har du internetionella SHN? Läs gärna den för pepping och motivation just nu tycker jag. den är kanon!

[bueno]

Hej igen... Här kommer en liten uppdatering för den som är intresserad.
Vi har kört stenhårt på Tors schema, med undantag för middagen som infaller vid 17 och inte 17:30 då båda tjejerna är riktigt hungriga då.

Nätterna har förändrats lite men det har inte blivit bättre. Trots att jag varit vansinnigt konsekvent och inte avvikigt alls från rutinen.
Lillan skriker högt i sömnen ett par gånger per natt. Det gallskrik ett par gånger och sedan ebbar det it. Eftersom det sker i sömnen så gör jag ingenting, hon slutar ju av sig självt. Men detta sker ca 3-5 gånger från 19 till 04. Vilket innebär att min och sambons sömn minst sagt blir störd. Vi har senaste tiden sovit båda två i vardagsrummet och lillan har haft vårt sovrum för sig själv. Men när hon låter som ett brandlarm så hjälper inga öronproppar och sova i annat rum kan jag lova.
Sedan kör hon alltid en "vaken och pigg" - timme vid 04. Efter att ha stått och hoppat i sängen och babblar glatt i en timme blir hon trött och gnällig och då börjar processen med att somna om. Så vid 05:30 brukar hon sova. Och så går vi upp vid 07. Enligt schema.

Jag vill tillägga att sedan jag skrev föregående inlägg så är även eftermiddagarna påfrestande. Allt hon gör är att gnäller, gråter och kryper efter mig var jag än går.
Jag får alltid stå och laga middagen med henne gråtandes och klättrande runt mina ben, alternativt laga maten med en hand då jag bär på henne med andra handen.
Så är det DIREKT från det att hon vaknar efter sista vilan tills det att hon går och lägger sig för natten.
Jag står inte ut längre.
Jag försöker övertyga mig om att detta är en fas. Men helt ärligt... Det var mig en jävla långdragen och extrem fas.

Hon äter bra och mycket. Sover alltid bra på dagen, är som en klocka med tiderna.

Jag finner inga ord över hur uppgiven jag känner mig. Jag är i processen att söka samtalshjälp för mig själv pga av allt detta.

[TorsMamma]

Hej ibland är det jobbigt tyvärr och små barn är som en radar med att trycka på precis de där knapparna man helst inte vill. Sen brukar jag se dem som små speglar många gånger.

Ang. gnäll på kvällen, kan hon inte sitta i typ en Bumbo med på bänken eller i en barnstol brevid när du lagar mat? Låta henne vara med på riktigt. Går att läsa om i Barnaboken under social delaktighet. Samt sista och femte delen, om något är ur led.

Många små hamnar i 8-mån ångesten och lite beroende på hur det hanteras blir det senare. Men den kan hålla i 1-2 mån på vissa. Läs gärna extra i BB om detta. den är ovärdelig!

Nätterna låter som ni hanterar bra tycker jag.