Äntligen är lillebror här. Som många av er vet har vi längtat länge efter en liten älskling till och nu är han här! Underbart.
Han föddes 20:e Sep kl 00.58.
Han vägde 4758g och var 54 cm lång. Phust... Ingen liten en. Men så valde han ju att stanna kvar i magen 16 dagar extra
Vi kör SM från början här. Och det är verkligen UNDERBART att ha din bok Anna! När vi låg på BB så kände jag att nu kommer nog en ny förlossningsdepression (precis som med äldsta tösen). Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Men väl hemma och med boken i handen så började de känslorna släppa. Jag vet hur jag ska göra och det är SÅ tryggt!
Men... Vi har ett problem. Och jag veeet att det är tidigt att ens tänka tanken "problem". Han är så liten än, helt ny i världen. Men jag känner att jag behöver liiite tankar om hur jag ska kunna tänka så att jag inte utvecklar en depression iaf, bara för att det krånglar lite.
Som sagt så kör vi SM. Han får första bröstet äter, rapar, äter osv. Skötsel och umgänge. Sen får han andra bröstet och då börjar det strula lite. Han vrider och vänder sig och verkar besvärad av att få "ont i magen" (ja jag vet inte, med så ser det ut). Det blir mycket bök - men på dagen går det oftast bra!
Men på kvällen, inför natten. Åh, jag tycker SÅ synd om honom. Allt går bra tills dess att han får andra bröstet. Han äter och rapar och erbjuds sedan påfyllning. Han letar med munnen, gapar stort tar bröstet i munnen, men suger inte. Istället vrider han huvudet hit och dit, sprattlar med benen och fäktar med armarna. Kniper ihop hela ansiktet och börjar sedan skrika. Det hjälper inte vad vi än gör. Vi går med honom, buffar i rumpan medan han hänger på axeln, låter honom hänga på en arm, erbjuder bröstet, erbjuder andra bröstet. Ibland lugnar han sig när vi buffar och grejjar. Då läggs han till bröstet igen, gabar stort och "letar" med munnen. Bröstvårtan är i hans mun, men han suger inte utan allt bök och skrik börjar om. Så håller det på i timmar på kvällen. Som nu t.ex. Allt var lugnt tills han skulle få andra bröstet - vid kl 20:10
Åh lilla älsklingen. Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa honom!! Det är hemskt att se honom sådan. Så hjälplös och lidande. Vid strax före 22 nu ikväll så tog han äntligen bröstet igen och låg länge. Somnade oxå, men bajsade massor på köpet. Och så fick det bli ett snabbt blöjbyte, i samma rum som han hade somnat (i vår säng, svag belysning) - och ja... då vaknade han. Han var ändå rätt nöjd. Men när blöjbytet var färdigt och han lades till bröstet igen... ojojoj... Först verkar det som om han ska ta bröstet. Men sen är det igång igen... Han fäktar och kastar med huvudet, skriker i höga sky.
Åh, vad ska jag göra?
Någon klok människa som har några tankar?