Detta trots att vi gjorde ytterligare en resa fram och tillbaka till Norden. Denna gång (utan öroninflammation som gjorde allting så knasigt förra gången 
) gick det mycket bättre med tidsomställningen och sådant! Nu sitter jag här och "finslipar" och har lite funderingar. Här var vi bor är det svinkallt och det betyder en massa på och avklädande.. Som dom flesta andra ungar är vår knodd inte speciellt förtjust i proceduren. Nu undrar jag om någon har några bra tips på hur påklädandet skulle bli lite muntrare än det evinnerligare gråtandet som det nu innebär?
Vi har inte brytt oss om det, utan varit som om det regnar. Dvs. "kläderna måste på oavsett vad du tycker, typ..." Nu börjar han ju bli lite rörligare och börjar snart "sätta emot", om ni förstår vad jag menar.Somnandet går utmärkt både ute och inne (trots gråtande vi påklädandet), numera ramsar vi en ggn utan bekräftelse vid nattläggningen. Om han vaknar eller gråter under natten, (oftast 1 ggn /natt) så räcker det med en ramsa och han somnar om. Morgonen kan vara lite strulig, men vi har kommit hem från vår förra resa för 5 dagar sedan, så jag förväntar mej inte att det "sitter" på några dagar ännu. När han strulat på morgonen har vi nog gjort fel som ramsat i omgångar. Det skall väl vara en ramsa, och sedan låta honom reda upp problemet själv?
Det är svårt att få hans rum helt mörkt, så jag gissar att han är klarvaken och faktiskt tror att det är morgon. (Han skall vakna först vid halv nio)...Och sedan en sak till... Han vaknar alltid gråtande!
Under hela sitt korta liv har vi en endaste ggn fått höra joller från sängbottnet! Jag hatar själv att vakna, så känner nog igen mej, men liiiiite muntrare skulle han allt få vara när han vaknar själv. Om han väcks (vilket ju oftast är fallet) är han inte alls lika gråtig, även om han gärna vill sitta i famnen när han skall vakna. Är det tror ni där skon klämmer?? Borde vi väcka honom där han ligger, så att säga? Oj, det här blev långt trots ganska få frågor. Hoppas ni orkade läsa såhär långt!
