Hej!
Första gången på detta forum. Vi har en liten 9 månaders herre, första barnet. Han har allltid varit blyg och ogillat för mycket intryck på en gång. Vi tror att vi har varit igenom åttamånadersångesten då han vekligen inte ville träffa någon mer än mamma, pappa och eventuellt mormor.
Lillen blir otrygg och orolig om det är för mycket folk hemma hos oss eller för mycket nya intryck borta(ex mer än kort stund i affär, på fika med många andra barn ect). Vi har hitills hanterat det så att han fått bestämma. När han börjar gnälla har vi åkt hem alternativt gått undan med honom i vårt hem. Vi har tolkat Annas ord, "Världen måste vara liten innan den blir stor" på det sättet.
Detta medför dock att han är ganska ovan vid situationer utanför vårt hem och våra rutiner. Det gör det såklart svårare för honom att trivas borta och i stökiga situationer.
Har vi gjort rätt eller skyddar vi honom för mycket? Ska vi nu efter åttamånadersångesten se till att öva mer på ovana situationer eller kommer han själv att visa oss när han vill och blir nyfiken på nyheter och liv.
Tacksam för råd!
Blygis
Hejsan!
Jag hade nog väntat, ännu är han ju så liten.
Träffade en liten tjej för ett par månader sedan, då runt två år gammal.
Har aldrig sett ett så blygt litet barn! Så vacker med stora rådjurs ögon, som
följde varje litet steg man tog..
När jag sträckte fram ett glas dricka till henne stod hon blick stilla ett par sekunder innan hon rusade efter sin pappa!
Hörde mig för om henne för ett tag sedan o nu snart tre år börjar hennes blyghet lossna lite!
Hon har en underbar mamma som har lärt sig att skynda långsamt. Det får ske i hennes takt liksom. Precis som du känner!!
Stå på dig! Det kan ju bli en del påtryckningar utifrån om säger...
Han visar som sagt när han är redo, då tar han kontakt med yttervärlden. Utforskar o undersöker i sin takt!
Tycker du är beundransvärd som avläser o "skyddar" han så bra!!!
Kram
Jag hade nog väntat, ännu är han ju så liten.
Träffade en liten tjej för ett par månader sedan, då runt två år gammal.
Har aldrig sett ett så blygt litet barn! Så vacker med stora rådjurs ögon, som
följde varje litet steg man tog..
När jag sträckte fram ett glas dricka till henne stod hon blick stilla ett par sekunder innan hon rusade efter sin pappa!
Hörde mig för om henne för ett tag sedan o nu snart tre år börjar hennes blyghet lossna lite!
Hon har en underbar mamma som har lärt sig att skynda långsamt. Det får ske i hennes takt liksom. Precis som du känner!!
Stå på dig! Det kan ju bli en del påtryckningar utifrån om säger...
Han visar som sagt när han är redo, då tar han kontakt med yttervärlden. Utforskar o undersöker i sin takt!
Tycker du är beundransvärd som avläser o "skyddar" han så bra!!!
Kram
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön