Syskon-mornar

[Fridolin]

Jag passar på att slänga iväg en fråga till i skrivandets iver.

Våra mornar gör hela familjen på dåligt humör och det är verkligen trist att behöva börja varje morgon med irritation. Ingen och allra minst de bedårande små önskar sig ju detta.

Uppstigar-tid hos oss borde vara 7:00. Den är numera runt klockan sex. Det beror olika mornar på olika barn kan man säga... De är ju två i samma rum och de turas om att sätta sprätt i den andra.

Stora tjejjen vaknar oftast för att hon vill kissa eller för att hon helt enkelt inte har lust att ligga kvar. Det senare kan jag gott strunta i, men faktum kvarstår. Hon skriker så lillebror vaknar. Vill hon kissa måste jag ju onekligen gå in och fixa det bekymret. Hon kan ju inte gärna kissa i sängen. Och såklart VARJE gång jag går in så stör jag ju och lillebror får oxå vatten på sin kvarn och blir jätteupprörd över att jag sen går ut igen. Så är symfonin igång

Lilla killen vaknar ibland först han med och då är han i allmänhet ledsen och låter fortfarande trött. På en sekund vaknar syrran och så är vi på samma ruta igen!

Storasyster kommer gåendes ut ur rummet om hon blir för sur eller trött på att vänta. Då får jag gå in med henne direkt, hon är arg som ett bi förstås och så har vi samma visa med två illskrikande barn igen.

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Så varje morgon blir lätt förvirrad och slutar i olika upplösning varje gång. Vilken strategi bör jag ha

Vi längtar efter glada lugna familjemornar där samtliga har rosor på kinden och solsken i blick!

[annawahlgren]

Storasyster måste nog sättas på plats lite här. Hon ska inte bli arg som ett bi, hon ska inte gallskrika, hon ska inte komma ut och vara sur. Hon ska sova till sju. Punkt.

Det låter som om ni skulle behöva dela på dem akut. Och då är det storasyster som ska ut. Och "kura" bägge två, på varsitt håll. Det ska inte behöva ta mer än en vecka, tycker jag.

Tala om med ordentligt rejäla bokstäver att nu får det vara slut med morgontrafiken. Nu ska det sovas till sju och vaknas GLATT.

Sätt en potta nedanför sängen. Kan hon komma upp och sura, kan hon gå upp och kissa själv. Och lägga sig igen.

Under kuren får en av er sitta utanför hennes dörr, och synas där men ägna sig åt något annat. MInsta rörelse i, eller på väg ur, sänghalmen ska hejdas. Malande ramsa, vänlig men bestämd, rätt uttråkad, lugn.

Lillebror ska ramsas på sitt håll. Han kan få lite lugnande skön musik (utanför rummet; ingen trafik) som trivsam motvikt till storasysters (snart f d) fasoner.

När de små älsklingarna sover som änglar kan de få flytta ihop igen, till stor glädje! (Ska det serveras som.)

Missa inte skrattet-till-go'nattet! Ju roligare och gulligare och gladare och sötare och skrattigare ni är till kvällskulan, desto mer utan-pardon kan ni vara på morgonen. Det ska alltså vara OTREVLIGT att vakna för tidigt. Otrevligt för storasyster, inte för er. Och det tröttnar hon snart på, när ingen längre irriterar sig utan bara sysslar med sitt. Då inser hon att man i stället kan sova så skönt. Och morgonen - friheten - klockan sju ska då bli alldeles vansinnigt trevlig och glad

Så får du snart ditt solsken i blick

[Fridolin]

Tack så jättemycket för dina idéer!

Jag ska ta en rejäl funderare på hur vi kan lösa detta. Vi har tyvärr inga fler rum att tillgå i vår lägenhet, så det blir ett bekymmer om man ska dela på dom.

Men som sagt, jag ska fundera ut hur vi kan lösa detta ändå. Jag rapporterar så fort det finns nåt att berätta

[annawahlgren]

Klädkammare? Badrum? Hall?

Öppen dörr respektive skärm - finns att köpa och lätt att göra själv - fixar både luft och avskildhet. Ibland får man slå knut på sig

[Fridolin]

Efter en första natt kan jag nu meddela följande:

Storasyster har till hennes stora glädje numera flyttat in i vår garderob HUR trångt som helst och kolmörkt, men oj vad bra det blev! Brorsan bor alltså kvar i barnrummet.

Kvällens läggning blev lite bökig minst sagt. Lilla killen grät i en timma. Van vid att vi så att säga lägger honom minst två gånger i vanliga fall blev han såklart tvärförbannad och förvånad över att vi nu inte rusade in och la ner honom när han pep. Men han gav sig till slut och somnade exemplariskt med huvudet på kudden och täcket prydligt över sig. Det är ju så man smälter...

Syrran fick vi passa på utanför dörren och jag hann läsa hela MedMera-tidningen och var dödligt ointresserad av hennes små utrop inne i garderoben. Hon somnade till sist hon oxå och natten tog sin början.

Den höll i sig hela vägen fram till fem. Det var faktiskt lite tidigare morgon än vi brukar ha, men det gav ju onekligen chans att praktisera givna råd. Jag ramsade snabbt på lillebror som gav hals och han tystnade Tyvärr drog då syrran igång och sen var det full symfoni.

Jag placerade mig på pallen utanför garderoben och satte oxå på musik till lillebror. Förvirringen var såklart total från bådas håll, men skam den som ger sig. Det var faktiskt inte helt kaos, men till och från rätt argt. Damen i garderoben hade ont i magen, sen var det för varmt, sen låg inte täcket på henne så hon frös och sen ville hon kissa. Snabbt kissande utanför garderobsdörren och sen in i mörkret igen. Övriga besvär (jo, de var troligen påhittade eftersom de gav sig och hela tiden bytte art) ignorerades och DN lästes med viss koncentrationsstörning vidare.

Vid halv sju sov båda två igen och de väcktes (lite motvilligt ska medges) av den ömma modern kvart över sju. Men balluns och hejdundrande överdriven glädje

Vi har som ni förstår hopp inför nästa natt och morgon. Det blev en lång redovisning, men den är ju frivillig att läsa...

[anna]

Å, hjälp vad du måste vara STOLT!!!
Sträck på dig! Otroligt bra jobbat!!
Detta fixar du utan problem, det märks ju!

Ville bara flika in ang. trixare...Min lilla Ida är nästan jämngammal med din flicka. Förra veckan fick hon en lätt öroninflammation och skrek och hade verkligen ont en kväll och en natt. Inget under nästa dag, men natten igen. Inget under dag 3, men på natten skrek hon efter medicin och diverse annat, bajsa, kissa, vatten...???Vad var nu detta, hon som alltid sover hela natten... 8) Och inte kom det varken kiss eller bajs heller, utan hon ville ha en trevlig diskussion i natten...
Jaha, tänkte jag till slut, hon kan ju inte BARA ha ont i örat på natten, i och för sig värre när man ligger ner, men hon sov ju middag utan bekymmer. Och kissa gör vi innan vi lägger, ja då återstår det ju bara att hon trixar.

Så när hon började gapskrika stax efter läggningen om ont i örat natt 4 klämde jag i med ramsan, hon ropade igen, jag ropade "-Det tittar vi på imorgon"
Och hon tystnade.
Det var som att trycka på en knapp.
Samma sak med toalettbesök. Tystnade vid besked om att vi tittar på det i morgon.

Det är fascinerande detta!

Lycka till!

kram anna

[annawahlgren]

Tack, anna Trix, var ordet

Lysande, Fridolin Pris och beröm Och tack för goda skratt Jag kunde verkligen se det hela framför mig

Nu reser jag bort på måndag i två veckor, och kommer inte att svara på forumen, men du hinner rapportera om natt två nu, om du vill, och natt tre också. Det vore så roligt

När jag är hemma igen väntar jag mig en lyrisk rapport som är full av gäsp och snark till exakt kl 7 då stora leendet lyser över hela familjen

[Fridolin]

Nu har det onekligen gått en tid och det verkade behöva få ta sin tid det här problemet. Stora tjejjen sov med nöje i klädkammaren närmare tre veckor. Lillebror sov i barnrummet, som en prins!

Det var mycket nattliga rop från garderoben. Inga ledsna, men diverse olika trix-rop. Sen behövde hon kissa vid sex varje morgon och kissades då alldeles utanför dörren då själva garderoben är alldeles för liten för att hon skulle kunna klara det bestyret själv. Det väntade vi med tills hon flyttade ihop med lillebror igen.

När vi tyckte att bådas sömn fungerade ordentligt tussade vi ihop dom igen. Vilken glädje!! Det vara bara det att det tog minst tre kvällar innan de slutade hoppa och studsa och fnittra och bära sig åt innan dom somnade. Sen var morgonproblemet oxå tillbaka.... Tyvärr! Lite innan sex väckte syrran glatt lillebror och kom sedan ut till oss i vårt sovrum.

Men då vaknade oxå den ytterst bestämda mamman!! Riktigt otrevlig var jag. Jag tänkte INTE bära in henne igen. Hon fick varsågod att gå in och lägga sig själv. Gråt och tandagnisslan!! Men jag gav mig INTE! På alla eventuella protester och förslag svarade jag goddag yxskaft. "Gå och lägg dig i din säng igen". När hon väl lommat iväg in och lagt sig ramsade jag en gång och lät lillebror vara arg för att han blivit väckt.

På fjärde morgonen hörde jag att de vaknade drygt sex, men nu var det endast lite småprat, men inget gråtande och ingen som kom upp... Och nu verkar det vara stabilt igen. Kvart i sju hämtas dom upp att mysa lite med oss innan frukosten drar igång. De är alltid vakna, men det får man ju faktiskt vara.

En parantes kan nämnas. De nattliga kissningarna sköter hon numer alldeles själv och det har inte varit en enda protest eller konstighet med detta. Pottan står brevid hennes säng och hon går upp och kissar i mörkret och går och lägger sig igen. Fantastiskt! Jag får erkänna att jag väntade mig betydligt mer motstånd i den frågan.

Så efter lång tid. Detta var rapporten! Uppdraget utfört och som vanligt gav Annas goda råd utdelning och nöjda barn och föräldrar. Förunderligt!

[annawahlgren]

Å, vad glad jag blir Lugnet sänker sig Duktig, duktig Pris och beröm