Hur gör man med äldre barn?

[lgh140]

Hej kloka föräldrakollegor!

Vi har för första gången på nästan två år sömnkrångel med vår numera treåriga "storkille". Det började för några veckor sen när de hade brandövning på dagis. För Ville blev det riktigt traumatiskt och sen dess har han haft många oroliga drömmar. För det mesta har vi inte behövt göra så mkt, ibland gått in och tröstat och stoppat om, men själva sovandet har han skött själv så länge utan problem. För tre nätter sen var det dock riktigt körigt och han var så ledsen och uppriven att han tillslut fick komma och sova hos oss. Det har han gjort ett par ggr genom åren och har alltid varit engångsgrejer men nu var det annorlunda. Natten till idag var det samma sak men han somnade tillslut om i egen säng. Nu har han legat vaken i två timmar, ledsen och orolig, utan att ens kunna somna för natten.. Jag inser i stort vad jag behöver göra. Attityden av självklarhet är det faktiskt inget fel på (även om det kan verka så), men jag har nog inte förmedlat den ordentligt Nu tänker jag:

- skratt till godnatt i överflöd, såklart
- sluta trafikera rummet och börja använda ramsan som verktyg igen
- helt enkelt visa att han kan sova tryggt medan jag vaktar

Det här kom jag fram till för nån timme sen och har sen dess bara ramsat (efter att jag gått in, stoppat om och sagt att jag från och med nu kommer finnas utanför). Det går ju lite si och så såklart och jag vill gärna höra era erfarenheter. Hur gör ni med barn som man kan prata med? Kör ni på som med spädbarn eller gör ni nåt annorlunda?

[lgh140]

Puh! Natt 2 och jag kör vidare på min linje. Har ramsat och husljudat i en timme nu. Det gick bra första halvtimmen men nu börjar han bli riktigt trött.. Jag har ju varit igenom det här förut och vet att han är betydligt mer ledsen totalt sett när jag klistrar mig själv på honom. Men lillskrutten, vad jag önskar att jag kunde somna åt honom!

[mamaA]

Hej!

Som du själv kom på så stör man mer än vad man hjälper när man springer ut och in och skapar en jobbig vana bara som blir svårare att bryta. Du gör rätt som är konsekvent och ramsar och husljudar. Äldre barn får man dock ransonera ramsan på lite mer, de blir bara arga om man ramsar för mycket. Vi hade en rejäl fnurra vid läggningarna för ett tag sen men när man väl bestämt sig så brukar liten känna av det och det tar kanske lite längre tid än det gör med spädbarn men man brukar känna att det vänder.

Pepp, pepp \:D/

Kram

[lgh140]

Tack mamaA för pepp!!

Det tog två timmar innanhan somnade igår kväll, så visst gick det liite bättre. Sen kräktes han mitt i natten - så himla typiskt! Tidigare när han varit magsjuk tar pappan upp och duschar av och byter kläder medan jag sanerar, sen brukar han somna om direkt. Inatt var det som att börja om läggningen... #-o Så när han kräktes igen efter en stund passade jag på att säga att när man kräkts är det lite speciellt och man kan få somna till cd-saga Varken han eller vi orkade med en strid i det läget (tjejerna har varit magsjuka i två dygn så vi börjar bli lite urlakade) och jag kände att det viktigaste var att stoppa trafiken i rummet. Nu vid 5:45 vaknade han, fick en ramsa av pappan, blev arg som ett bi och somnade om Ikväll kör vi på't igen!

[TorsMamma]

Bra, på't igen bara.

[Nat]

Usch inte skoj med kräk
Har ni försökt beabeta händelsen dagtid? Prata om brandövningen, måla tillsammans, berätta om larm, tillsammans starta ett larm hemma (en väckarklocka kan kanske räcka).? Helt enkelt bearbeta händelsen dagtid tillsammans på ett lugnt sätt så han slipper älta det på nätterna

[lgh140]

Nej, magsjuka är nog det värsta jag vet.. Min mamma säger alltid att det bara var då hon ångrade att de skaffade så många barn

Men jo, vi pratar, läser, fixar med brandvarnaren osv. På förskolan har de även övat lite med brandfilt och pratat om brand. Han är väldigt känslig just nu över lag och att vi hade kommit ifrån sovrutinerna var nog ingen bra kombo. Det går dock bättre och bättre - igår och idag somnade han på 10 min och vaknar han på natten ramsar jag bara (och får ett argt "NEJ, inte SOVA!" till svar innan han somnar om ). Så nu gäller det bara att inte glömma allt det här igen

[Tin]

Vet du, vi trillar alla dit ibland, sarskillt nar det varit lugnt och fint laaaaange. Jag tycker du hanterade det utmarkt, en plan direkt och stralande genomforande.

=D> =D> =D>

[Nat]

Va bra!!

[lgh140]

Hej igen! Nu återkommer jag med vår lilla strulare.. #-o

Läggningarna har fungerat fint sen sist. De vanliga protesterna om att han inte vill sova men sen inget mer. I någon månad har dock sonen börjat klättra ur spjälsängen och smyga runt i huset på nätterna. Oftast två-tre ggr/natt plus att han i princip alltid vaknar 30-60 min tidigare på morgnarna. Det krävs inte mer än att jag går upp, leder honom tillbaka till rummet och väntar tills han klättrat i, men eftersom jag själv har svårt att somna om sen börjar det bli tungt och jag tycker han själv blir tröttare också.

Så, några tips? Eller är det bara att fortsätta leda honom tillbaka och vänta på att det vänder? (Ramsa räcker tyvärr inte för att få honom i säng igen) Jag vaknar oftast av dörrknarret, så han hinner sällan långt i sina nattvandringar.

[mamaA]

hej!

Sover han något på dagen? Om han har energi nog att gå runt på nätterna så är han inte tillräckligt trött så ifall middagsluren finns kvar så slopa den. Mycket fysisk aktivitet, gärna ute också så han blir så där härligt trött.

Min stora kille klättrade ur spjälsängen från han var 2,5 varje natt i princip men lämnade aldrig rummet. Han la sig på golvet och sov istället eller UNDER madrassen i spjälsängen . När han var tre tyckte jag det var nog med att leda/lyfta tillbaka och skaffade en växasäng vilket faktiskt fungerat jättebra. Visst har det varit någon morgon eller kväll som han hämtat leksaker till sängen men annars inga större problem och ingen mer hoppa ur sängen hobby . Det rekommenderas inte här förrän efter trotsen(4 år) men då hade jag kunnat vänta till han är 20 år känns det som .

Låsa dörren funkar inte annars, va ?! Kanske inte är så kul om man inte kommer nånstans men protesterna i början blir nog högljudda .

Kram

[lgh140]

MamaA, du är guld! [-o<

Han sover väldigt sällan på dagen men kan fortfarande somna ibland under vilan, så får kanske ta och ändra från sängvila till nåt annat. Jag har faktiskt funderat på att sätta upp en grind vid hans dörr men känner mig inte riktigt bekväm med att "låsa in" honom.. Kanske ändras om ett par månader dock Ville började också klättra ur vid 2,5 men bara dagtid och vid läggning och då har jag liksom mer ork att ta tag i det än på natten.

Har du eller nån annan förresten erfarenhet av mörkrädsla? Det spelar ingen roll när under natten som jag stänger sovrumsdörren - Ville vaknar alltid och blir jätteledsen. När det började i vintras lämnade jag dörren på glänt vid läggning och stängde när jag gick och la mig, men nu blir det världens liv. Ramsa, såklart, men har nån gjort nåt annat för att lösa detta?

[mamaA]

Vi hade en strulig period med storebror då jag fick en rejäl förlossningsdepression och storebror fick sova borta hos farmor och farfar ett tag för att jag skulle försöka kunna hämta mig lite. Sen när han kom hem hade jag dubbelt jobb istället då han fått lite nya sovovanor där #-o . Han hade fått sova med nattlampa, trots att de vet att vi alltid har varit noga med att ha det kolmörkt och blev tokig när jag inte tillät det. Han pratade en massa om att det var läskigt när det var mörkt vilket han aldrig gjort innan men jag kände att jag orkade inte riktigt med den fajten då jag hade lillebror på natten också så jag köpte helt enkelt en Dinglis nattlampa, en mjukiselefant med lampa på magen som han fick ha i sängen. I början skulle den vara tänd hela natten men nu bryr han sig inte. Ibland har han sin ljusslinga vid förnstret tänd när han lägger sig också och sen släcker jag allt som är tänt när jag tittar till honom innan jag lägger mig.

Jag gör ju inte sakerna här precis som alla andra som du märker men det har funkat för oss. Det blev liksom ingen big deal av det hela när jag väl gjorde en stor sak av att köpa elefanten och sen la sig nyhetens behag när han kände sig tryggare igen.

Stängd dörr kompromissar jag däremot inte på men man får ju välja själv vad som är viktigt för en. Kanske är den stängda dörren inte så viktig, eller?

Kram

[lgh140]

Men det är det jag tycker är så skönt! Jag upplever att det absolut viktigaste är attityden - den tar en ju nästan varsomhelst. Sen är detaljerna sånt som passar lite olika för olika familjer. Och sova på natten gör man ju, tryggt och i egna sängar Tack igen mamaA!

[lgh140]

Ville bara berätta hur det har gått. Köpte en nattlampa från Ikea som kan ställas in på rött ljus och ställde i sonens rum samtidigt som jag deklarerade att dörren från och med nu alltid skulle vara stängd för att alla ska kunna sova. Första natten blev det högljudda protester och han var väldigt ledsen och rädd. Jag stannade i rummet första gången tills han lugnat sig och har därefter bara ramsat. Nu sover han hela nätterna, utan spring, (mardröm vid 23-tiden två ggr under veckan) och måste väckas på morgonen [-o< Nattlampan är inte så intressant längre så jag tänkte börja släcka den när jag lägger mig. Känns skönt att vi har hittat nåt som inte verkar störa sömnen men som ändå gjort honom trygg igen. Och blir nattlampan ett problem senare känns steget inte lika långt att ta bort den OCH hålla dörren stängd. Tack MamaA för att du fick mig att tänka utanför ramarna [-o<

Kram!