Puh, vilken lättnad! Det var skönt att höra :thumbsup:
Ta en trenätterskur express, är mitt förslag i det här läget.
1. Lägg henne en halvtimme tidigare tre kvällar nu. Gå ut med hög glad ramsa vänd mot dörren, inte sängen med barnet, och stäng dörren efter dig. Det ska vara beckmörkt därinne. Hon ska inte kunna se någonting
(Det är synintrycken som håller henne vaken, misstänker jag.) Lämna ett kvarts litet öra kvar på tröskeln, inte mer. Gör annat, lyssna på annat, prata om annat. Så har du ihjäl Överkoncentrationsvargen! Ha gärna roligt också och skratta högt
Så har du ihjäl Negativitetsvargen.
2. Om och när hon vaknar mitt i natten och är nöjd eller missnöjd eller vad som helst som du faktiskt inte har med att göra - även små barn har ett rikt inre liv! - kopplar du på
ditt förtroende för lilla barnet, förlitar dig och låter henne vara i fred.
"Hon klarar det här. Inga problem. Jag vet att hon kan." För det vet du ju
Kliar det alltför våldsamt i styra-och-ställa-nerverna får du städa badrummet! Svabba golv med musik under arbetet! Skramla med besticklådor! (De behöver säkert göras rena, eller hur! När passar det bättre än mitt i natten?)
Ramsa inte. När du tror att hon sovit i tio minuter - inte tjugo
- kan du tyst som en vessla titta till henne och, om det behövs, lägga över henne filt eller täcke. Snabbt som ögat och ut igen =D>
3. Vid första glada lyckliga ljud du hör på morgonkulan, alldeles för tidigt (säger vi), ger du ögonablickligen en
upplysningsramsa utanför (den stängda) dörren. Den ska vara hög, som du förstår, så hon hör den, x4 enbart (i ett svep, ungefär som ett fyrfaldigt leve) och minst lika glad som hon
Upplysningsramsan för henne ska vara av den här modellen: \:D/ \:D/ \:D/ \:D/ Träna gärna nogsamt och mycket högt för dig själv innan! Efter det: husljud, tystnad eller musik. Men inget mer ramsande.
Inget enda mer ord från dig förrän det är dags för familjens strålande glada godmorgon! (Och där har du alltid en marginalkvart att spela på. Störta in i ett ögonblick när hon
inte skriker, om hon nu skulle vara på det humöret. Bär dig åt som om hon själv vore lika strålande glad. Även om hon sover!) Bryter hon samman efter jollrandet på morgonkulan tröttnar hon, tro mig. Och somnar om.
Utan publik inget drama.
O:)
