Jag kurade dottern för nästan exakt ett år sedan. Det gick mkt bra och hon har sovit bra sedan dess. Hon är nu ca 1,5 år. Hon sover i regel 11 h per natt. 12 h som är tanken fungerar sällan. Hon började förskolan i augusti. Där sover hon mellan 30 och 60 min i regel, längre kan hon inte där. Vi lägger henne mellan kl 19 och 19,30 på kvällen, beroende på hur länge hon sovit på förskolan. Jag tycker att hon har få sömntimmar per dygn för sin ålder. På helgen, när hon sover hemma i sin säng på lunchen, kan hon sova ibland 2-2,5 h. Vi låter henne sova för det känns som om hon behöver återhämta sig på helgen sömnmässigt. Detta är inte i linje med SHN, jag vet, men när man har en säker sovare börjar man ju ibland laborera lite och man tycker att det fungerar ändå...
Denna veckan har det strulat några ggr. I skrivande stund har hon precis somnat sin lunchlur efter en läggningskarusell på 1 h och 5 min. Jag känner mig osäker och orolig och känner att jag gjorde alla fel man kan, det känns som om jag tappat verktygen eftersom jag inte har behövt använda dem. När jag i vanlig ordning la nere henne i sängen studsade hon upp och började gråta. Jag ramsade mig ut och avvaktade, för det brukar fungera. Dock inte denna gång, så jag tog upp henne och försökte lägga ner henne igen efter 5 min, när hon lugnat sig. Samma sak, hon flög upp som om det gällde livet. Satte mig med henne i soffan och hon somnade i mitt knä, när jag sen la nere henne i sängen flög hon upp och skrek efter mig igen. Då ramsade jag, avaktade och sen somnade hon...av ren utmattning känns det som snarare än att jag lyckades förmedla ngt lugn.
Tidigare i veckan har hon vaknat och skrikit på natten en gång. Ramsan hjälpte inte utan gjorde henne mest förbannad. Jag la mig till slut med henne i vår säng, men henne på bröstet och hon somnade om och sov där till morgonen. Dessutom vaknade hon i morse redan kl 5 och skrek. Hon brukar sova till iaf 6. Mannen föreslog då att vi skulle ge henne välling i vår säng, vilket vi annars aldrig gör, och sen lägga oss och vila så kanske hon somnade om. Hon gjorde inte det men låg mellan oss och tog det lugnt och grejade med sitt gosedjur, så där och då kändes det ju bra...
Som ni hör har vi frångått en del och jag misstänker starkt att vi har orsakat hennes oro med detta hattande. Och som sagt idag gjorde jag förmodligen alla fel nu vid lunchen; sprang in och ut, solfjäder och ramsa och upp och ner; usch vad sur jag blir på mig själv.
Jag skriver mkt i jag-form eftersom min man var skeptisk till SHN så jag genomförde den med honom ur huset eftersom jag inte orkade med hans tvivel då. Nu är han givetvis nöjd över att hon sover så bra, men förstår nog ändå inte att vi måste fortsätta att tänka SHN. Nu är han och jag iaf överens om att inget mer hattande mellan olika sängar from nu. Hon ska somna och sova i sin säng.
Dock tar jag gärna emot pepp och råd i övrigt!! Jag vet att självförtroendet brukar komma tillbaka när man får lite lugn förmedlat från andra på forumet.
Jag känner som sagt att jag tappat verktygen och med dem även självförtroendet och lugnet. Vad gör vi om hon är svår att lägga mitt på dagen och studsar upp och skriker? Vad gör vi om hon vaknar mitt i natten och är ledsen (har bara hänt en gång dock) och när hon vaknar alltför tidigt på morgonen? Ramsan använder vi fö varje väll och vid varje lunchsovning, men det har ju väldigt sällan några problem så det känns som att den mest går på rutin, men nu när man använder den när hon är ledsen så blir hon bara förbannad, känns det som. ska vi skippa den?Hälsn från Hanna
Hälsn
8)