Tack så mycket för era svar, Hönsmamma och Ylvispylvis!

Det är så skönt att kunna vädra sina tankar här när man känner sig osäker. Plöjde tråden om Samuel, och där fick jag svar på lite andra frågor jag hade.
Först av allt har jag en lite akut fråga, så om någon har tid att svara på den så går det alldeles utmärkt att ignorera allt annat.

Lillan har verkligen knäckt koden till nattsömnen den här veckan, och har satt rekord på rekord. Hon har sovit 8, 9 och i natt 10,5 timmar i sträck!
Men — är hon egentligen för liten för att sova så länge? Hon är tolv veckor i dag, 61 cm lång och väger 6100 ungefär. Hon sover så skönt så, men det som bekymrar mig är att åtminstone en av de här dagarna så tyckte jag inte att hon åt tillräckligt på dagen för att kunna dra till med ett långt nattpass. Och på morgonen så är blöjan nästan torr! Ungen är lika glad och nöjd som vanligt när hon vaknar på morgonen, men det där med nästan torr blöja tyder det på för litet matintag? Ska jag väcka henne och amma?
Mattrasslandet har faktiskt (peppar, peppar) blivit bättre. Jag vet inte om hon var okry eller om det var värmen som gjorde att det blev som det blev när jag skrev mitt inlägg tidigare. De senaste veckorna har det funkat. Jag beställde en laddning av teet som Hönsmamma tipsade om och hinkar i mig, så jag hoppas att det har satt fart på systemet. Jag har funderat på att ge tillägg till kvällen, men då är det ju det där med att få henne att ta flaskan ... Vi får nog öva lite mer på det, för hittills har hon inte alls tyckt att det har varit någon hit. Jag är total novis på det här med ersättningssorter och flaskor så alla tips på området mottages tacksamt. Kan det förresten bli trassel med magen när man börjar ge tillägg?
Hon sover sina dagslurar i vagnen och natten i spjälsäng i vårt sovrum. All sömn sker på mage med larm.
Dagsovandet har varit småvingligt ett bra tag, typ alltid. Mååååånga uppvaknanden och gnöl, så det blir en del vagnande.
Natten funkar som sagt toppenbra, och det är ju en välsignelse. När hon väl har somnat för kvällen så sover hon så gott så, och när hon tidigare åt sitt nattmål så var det bara att rapa henne och lägga tillbaka henne i spjälsängen. Men det är vägen till att somna för natten som kan spöka lite.
Vi har länge kört samma rutin varje kväll, bad, bus, äta och sen sova, de senaste veckorna har vi försökt styra tillbaka sovtiden från kl 21 till 20. Så klockan åtta är det natt. I teorin i alla fall. I praktiken så slutar det alltid med att hon somnar till vid åtta, och sen efter en liten stund så vaknar hon till. Och då är hon väldigt ledsen över uppvaknandet, så det blir en del vagnande, vi håller på av och till mellan 20 och fram mot 21-22 de flesta kvällar. Är det övertrötthet som spökar? Och vad gör man då, är det bara att tuffa på och köra samma rutiner tills det lossnar? Kan tillägga att om det varit krångel med matningen på kvällssidan så har jag runt 21 tagit upp och ammat henne för att vara säker på att hon inte är hungrig. Oftast vill hon bara ha en liten skvätt då.
Vi har ju fuskat genom att låta henne somna i vagnen och sedan lägga över henne i sängen, och det är kanske det som straffar sig nu. Men det har varit så mycket enklare att vagna när det långdragna kvällstrasslet sätter in, eftersom jag inte fått buffningen att funka denna gång.

Känns jätteskumt, då det funkade klockrent med sonen och inte alls den här gången. Kan mycket väl vara ett attitydproblem hos mamman. #-o Nu när jag buffar blir resultatet en tvärilsken liten ostbåge som reser upp sig på underarmarna och framför sitt högljudda missnöje. Ska jag bara backa där? För arg får man ju vara, men inte ledsen ... men oftast känns det som att hon är både och vid de tillfällena.
Vad gäller schema så har jag tänkt mig en variant med 12-2-45-45-20 eftersom hon är lika morgontrött som sin gamla mamma. Jag vet inte varför jag drar på att spika det för det är ungefär vad vi redan kör, jag tror att jag behöver en spark i baken. So, please kick me. Lite snällt i alla fall.
