Hej hopp kära du,
jag har också en snart 5 åring, Härlig ålder.
Tre saker:
- även snart 5 åringar frågar saker i påstående form, Jag är rädd, är egentligen: Ska jag vara rädd nu?
- det är viktigt att inte bekräfta rädslan, att ställa in en nattlampa eller lämna dörren på glänt är ju att säga att mörkret är något att vara rädd för
- det är viktigt att lyssna, oftast märker jag att "uttrycket rädsla" egentligen är ett sätt att starta en konversation men en vuxen, och då vill man inte bli bortviftad med ett "det finns inget att vara rädd för"
Så vi gör såhär:
- samma rutiner som vanligt om kvällen och natten, ingen nattlampa eller dylikt
- vi pratar om det på dagen, det kan se ut så här:
lilla O: "jag vill inte gå till lekrummet det är läskigt där"
jag sätter mig ner på hennes nivå: "varför då, berätta, vad är läskigt?"
lilla O: "det finns monster"
jag: "jaha, hur ser dom ut?"
lilla O: "dom kan vara lila och fluffiga, med stora ögon"
jag: "vad snyggt, hur skrämmer man en monster då?"
lilla O: "man kittlar dom"
jag: "ok, ska vi göra det om vi ser ett då?"
lilla O: "allright" och hon skuttar iväg mot lekrummet
Det funkar hemma hos oss, som om det var egentlige konversationen hon var ute efter. Frågas det på natten, påminner jag bara, vad gör vi men monsterna då? Nu är det natt, vi ses i morgon.
Andra kör med monster spray, sök på forumet. Som sagt är det oftast inte alls mörkrädsla och man får hålla i hatten som vuxen att inte bekräfta detta. Ta reda på vad hon egentligen fungerar över och ta det därifrån....
kram Tin
