1: När han vaknar 5 minuter innan den gyllene kvarten, och gråter, eller tja, gnäller, vad göra? Utan att ha läst detta i boken Sova hela natten, så misstänker jag att det lite går ut på att inte plocka upp barn som gråter/gnäller. Nu hör ju till saken att natten, resp. dagsömnen nästan är slut och han har ju då svårt att somna om. Hur ska jag göra här?
2: Borde det vara ok att resa iväg med övernattning på annat ställe än hemma när de första 4 nätterna + en vecka gått? Jag kommer vara där också, så han blir inte bortlämnad men vi kommer sova borta på ett ställe natt 12 och ett annat ställe, och en vecka framåt, natt 13 osv.
3: Ska dagluren skötas som nattsömnen? Det står inte mycket i boken om dagluren, men vi har gjort vad vi trodde var rätt. Det har funkat men för tidigt uppvak, på 5 minuter, var det idag, med gnäll. Vad gör man då? Känns som att jag vill hämta upp en glad liten prins, inte en som gråter/gnäller.
Jag vill också skicka med ett hjärtligt innerligt TACK till dig Anna. Vårt liv har förändrats i ett vingslag. 20 månader och en vecka gammal sov han första kur-natten 6 timmar i sträck. Denna natt, natt 5 somnade han på två minuter! När jag väl bestämde mig för att "göra det" så lånade jag boken av en vän. Läste så ögonen blödde, skrev påminnelselappar, hängde upp mörkläggande gardiner och tog bort vyssande "Lullabubs" elektriska vyssare, på sängbenen. Bort åkte också pilatesbollen som funkat som studsare. "Studsa på bollen" var ett begrepp här hemma, på bollen satt vi och sövde honom varje kväll och varje uppvak, allt för ofta med resultatet att han inte kunde somna om vid ett/två-tiden. Då var det bara att gå upp, upp och sätta sig i soffan och leka lite.. fram till 5-snåret. Usch, tröttheten tog nästan tagit kål på hela familjen.
Så fel vi gjort men så rätt vi nu gör!! Tröstar mig med att vi gjort så gott vi kunnat, men med missriktad välvilja. Boken fick upp ögonen på mig och först när jag (pappa har velat förändring länge men inte haft verktygen heller) var redo gjorde vi det!!!! När jag väl fattat galoppen kunde jag inte stå ut en natt längre. Tänk att efter så lång tid äntligen få sova mer än 4-5 upphackade timmars sömn/natt. Äntligen förstod jag! Storebror, som är 16 år idag, hade samma sömnproblem som lillebror, undra om det beror på att de har samma mamma..
Resultatet är alltså över förväntan, vi är så överraskade att min man och jag nästan inte pratar om det, vi fattar nog inte. Hela livet är förändrat, nu, som först, kan vi planera dagarna, det finns en förutsägbarhet vi inte haft sedan han föddes. Ogillandet av mat har vi inte kommit runt än, men han är stor och stadig och växer som han ska, han gillar inte lagad mat helt enkelt, än..!
Tack för hjälpen, vi har fått vårt liv tillbaka <3
Sen förståss se till att schemat är vettigt för åldern då. och att det är kooolmörkt i rummet.