Råd om napp

[MajaD]

Min son är 3 månader. Vi bestämde oss redan från början för att låta honom ha napp men att vi ska ta bort den runt 4 månader när sugbehovet avtar. Detta främst för att vi ville undvika att han suger på tummen istället. För kanske en månad sedan började han vakna hela tiden för att han tappat ut nappen och ville ha tillbaka den. Som jag minns det började detta inte med min äldre son förrän han var runt 4 månader. Så jag tänkte nyligen att det kanske kan vara dags att ta bort den snart trots allt. Så en kväll när jag hade sprungit mest hela kvällen och stoppat in den jäkla nappen så såg jag när jag skulle gå och lägga mig själv att han hade spottat ut nappen och den låg bredvid honom. Så då testade jag att ta bort den. Natten gick kanon. Han sov bättre än på länge och somnade om själv flera gånger. Det är väl det där att han vaknar och känner att nappen ligger inklämd nånstans vid kinden som gör att han påminns om den. Några gånger fick jag dock vagna lite. Så på dagen fortsatte jag med detta. Fick honom att somna utan napp. Inget skrik eller ledset. Bara lite extra vagning innan han tillslut efter lite bökande hittade sin snutte istället. På kvällen sen somnade han också rätt så bra. Men så runt 1-tiden på natten så vaknade han. Han var inte ledsen men herregud så han bökade runt i sängen som om han letade nappen. Fick helt plötsligt ångest att jag tagit nappen för tidigt så jag gav den till honom. Helt sanslöst så intensivt han började suga på den. Med min äldre son som vi kurade vid 7 månader så minns jag det som att han inte ens kom ihåg nappen efter första dygnet. Så det här känns ju annorlunda. Kan det vara att han inte riktigt var redo utan att sugbehovet kanske fortfarande är för stort trots att han tappar nappen hela tiden? Och vad kan det bero på att det gick så bra första dygnet? Har några gånger sedan dess plockat nappen om jag har sett att han spottat ut den och då sover han ofta väldigt bra fram till nattmatningen. Kan det va en idé att fortsätta göra så tills han är lite äldre och kanske redo för att man tar nappen helt? Tacksam för tips.

[Ylvispylvis]

Hej MajaD!

Jag vill bara säga: BRA FRÅGA Ammar du eller ger flaska

Jag undrar precis samma sak. Jag ammar och var dock tvärtemot dig ganska bestämd över att INTE ha napp (har hört att det inte är optimalt för amning) tills jag en dag gav efter och insåg nappens välsignelser . Har heller inget äldre syskon att jämföra med men det jag jag tycker mig märka är att lillen äter markant sämre när han suger på nappen under lurarna (dagtid). Sover bra gör han dock ändå. Sen är det ju det där bekymret med att stoppa in den...och samtidigt är den behövlig när sugbehovet är stort flera timmar i sträck och mina bröst är helt tomma och måste få vila. Så var det nu i förrgår när nappen gjorde sitt återtåg (på två månader har vi både börjat, slutat och börjat igen med napp ).

Jag tänker som så att det hänger ihop med någon slags ökningsperiod och då är det ju också viktigt att han FÅR suga på brösten så mjölken rinner till... Men det går ju inte att ha honom där hela tiden för då förstör jag bröstvårtorna. Men vi kommer nog sluta med den igen så fort behovet minskar igen.

Äter ditt barn bra trots nappen? Jag tycker Samuel matvägrar mer med den...så jag gillar den inte riktigt.

Så svara och upplys oss alla kunniga!!!

/Ylva

[Dumlekolan]

Hej!

Har man bestämt sig för att NU ska nappen bort, då måste den väck helt, det får inte ligga nån extra i lådan som man kan plocka fram i fall att...jag slängde alla nappar när jag kurade min tjej vid 5 mån, det fanns ingen napp alls och jag visste därmed att jag fick ta till andra verktyg i fall det skulle behövas, som buffning eller solfjäder för att lugna tösabiten. Hade jag haft en napp hade aldrig aldrig aldrig attityden funnits där, tilltron till att det skulle gå att somna för barnet utan napp.
Det tog några dagar, kanske 2, sen var nappen glömd. Och det var lite buffning som gällde, o snuttefilten behövdes men sen, oh du milde vad skönt det var UTAN napp, för oss alla!

Vad jag vill säga är - bestäm dej för något o följ det, inte tvivla o osäkerhet, det hjälper ingen följ magkänslan!

Kram Linda

[MajaD]

Jag ger ersättning och tycker nog inte att det har påverkat hur bra han äter. Bara sömnen.

Jag får väl kanske göra ett nytt försök då. Men det enda jag är orolig för är att jag tar den för tidigt. Annars hade jag nog inte tvekat en sekund eftersom jag vet hur bra resultatet var för storebror när vi kurade honom.

[MajaD]

Behöver pepp. Nu långt senare än vad vi tänkt har vi inlett ett nytt försök att ta bort nappen. Denna gång ska jag bara inte avbryta. Men jag behöver lite pepp. Vi började igår och det gick riktigt bra. Jag buffade och det tog ungefär 10 min innan han var riktigt lugn, väldigt nära att sova och då gick jag ut med ramsan och han var helt tyst. Han vaknade två gånger under kvällen och en gång under natten men i övrigt gick det jättebra. Men under dagen har det gått riktigt kasst. Jag har vagnat och han har skrikit. Tänkte att det kanske var lättare på magläge och började fundera på om jag ska ställa ut resesängen på altanen imorgon. Men så kom kvällen och nattningen gick katastrofalt dåligt. Höll på i 1 timme och 20 min. Han blev inte alls lugn av buffningen. Blev bara arg och spände sig som en pinne. Solfjäder likadant. Mitt problem tror jag är att jag efter ett tag med gallskrik blir rätt så stressad själv, vilket jag antar att han känner av. Försöker hålla mig lugn men jag vet inte hur bra jag lyckas.

[SaraMilana]

Först och främst - det gick ju jättebra att somna utan napp och sova gott hela natten utan den! Nu vet du att han kan och faktiskt inte behöver den.

Nu handlar det om att hjälpa till lagom vid insomnandet och att behålla lugnet och attityden. När jag hittade den här tråden lyckades jag skjuta alla mina vargar när liten skulle somna, kanske kan den hjälpa dig också? http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=12068

Det här fixar ni!!

[MajaD]

Men det kan ju inte va så att han ska skrika hysteriskt även när jag är inne hos honom. Det var som att inget kunde lugna honom. Det enda som var skillnad var att han åt gröt innan läggdags istället för ersättning. Detta för att han åt så kasst med gröt vid middagstid så jag gav honom lite mer gröt istället innan han skulle sova. Kanske behövde han få suga lite på nappflaskan. Men igår avbröt jag allt. Jag har ju gjort det här förut med storebror och då kändes det helt annorlunda för då kunde han i alla fall lugnas. Känns som att nåt är fel när inte ens buffningen gör honom lugn ens för stunden. Känner mig kass nu igen. Men det ironiska är att han sov resten av natten utan att vakna när han fått nappen.

[Ylvispylvis]

Hej Maja!

Lugn och fin, det här kommer gå utmärkt. Har du nånsin sett en 7-åring med napp? Nej, just det. Nappen kommer att försvinna, det kan du vara helt säker på. Men visst vore det ganska skönt om det hände före skolstart?

Vi "testade" också ibland om han kunde sova utan napp innan vi tog bort den, MEN varje gång kom det något bakslag och eftersom alla nappar inte var slängda gav jag den igen. Vid 4 månader hade jag dock fått nog!! Nappen SKULLE bort, så jag slängde alla nappar och vi har låångt till affären (i alla fall för långt för att det ska vara frestande att springa och köpa en ny). Visst tyckte jag att han kom ihåg den längre än jag trott, men det som avgjorde var att jag var säker på att HAN skulle må bättre utan den. Jag gjorde det inte för min skull, utan för lillens skull!! Det tror jag avgjorde saken, och fick mig att behålla attityden av självklarhet ("nappen är inte bra för dig längre, mamma vet bäst") genom den första halvsvajiga veckan.

Men det kan ju inte va så att han ska skrika hysteriskt även när jag är inne hos honom

Nej, men jag tror att du ska andas lugnt och rannsaka dig själv lite nu. Skriker han verkligen för att han vill ha nappen eller för att han känner att mamma verkar lite osäker? Att mamma är inne i rummet väldigt mycket och verkar orolig? Är det verkligen säkert att somna, det verkar inte som att mamma är trygg i det här nya?

Att jämföra med hur det var för storebror tror jag inte riktigt låter sig göras. Alla som kurar har väl en mer eller mindre jobbig resa bakom sig och då tror jag att nappborttagandet (fint ord! ) känns som det minsta problemet?! Men när du väl bestämmer dig igen, se det som en "plocka-bort-nappen-kur" och inte som något försök!! Precis som kuren är det genomförande till 100% som gäller. Jag menar inte att klanka ner på dig för jag vet hur svårt det är att plocka fram Lugnet och Säkerheten på beställning.

Det jag skulle göra är alltså att i lugn och ro läsa igenom Sova Hela Natten och samla argument för att det faktiskt är dags att kasta nappen. Skulle han sova bättre utan den? Skulle hans språkutveckling bli bättre? Skulle tänder få ploppa upp utan hinder? Inte vet jag, men om du inte har positiva anledningar till att ta den utan kanske tycker att du "straffar" honom genom att ta bort den (hittar inget bra ord men du förstår?) så kommer det inte att lyckas. Sedan när Lugn, Säkerhet och Attityd är på plats genomför du det hela som en kur. Kastar alla nappar, som Linda sa, och visar "nu är det det här som gäller och det är det bästa för dig!"

Känner mig kass nu igen

Ja, det är lätt att känna så men det är du inte!! Kasta de känslorna tillsammans med napparna (om de finns kvar i huset)!! Du är hans bästa mamma! :thumbsup:

Så tappa inte modet! Det här går finfint!

Kram!!

[MajaD]

Men jag tänkte att jag skulle buffa honom till lugn innan jag går ut precis som vid den vanliga kuren. Det var därför jag blev kvar i rummet. Skulle jag inte det?

[Dumlekolan]

Hallå,


jag håller fast vid det jag har sagt - så länge du har nappar hemma, finns inte tryggheten i att det går toppenfint att somna o sova utan napp, du MÅSTE slänga dem, annars signalerar du osäkerhet till barnet. När napparna är väck, då har du bestämt dej, så länge de är kvar, då tar du till dem när det blir skrik, barnet vet varken ut eller in. Kan tyckas som hårda ord, men jag tycker att det är sååå himla viktigt att man bestämmer sig för något o så kör man på det, o tror på det till 110.

Vad vill du själv? Hur skulle du vilja ha det? Vad är viktigt för dej?

Kram Linda