Nu när småtjejerna börjar sova som folk och orken börjar återvända känner jag att det är dags att ta itu med sånt vi har missat helt eller slarvat igenom. Jag startar en tråd eftersom jag brukar se mer klart när jag skriver ner vad jag gör. Dessutom vill jag ju gärna ha tips och pepp från er andra 
Ville är en glad, pratsam och social liten kille som inte är särskilt blyg av sig. Han är dock rätt mammig och när jag är närvarande blir det lättare kinkigt i jobbiga situationer. Han går på förskolan tre timmar på förmiddagen ti-fr och trivs ypperligt. Hemma får är han delaktig i det mesta men hans föräldrar tänker lätt effektivt-för-stunden och har inte alltid världens tålamod... Det vi har märkt det senaste halvåret är att han har kort tålamod med saker han inte behärskar, han blir snabbt förbannad eller ledsen och tjuter högljutt om saker inte går som han vill. Han har även lagt sig till med frasen "mamma hjälpa" och vill inte försöka själv. Oj vad jobbigt det har blivit tänkte vi ömma men när jag började tänka efter inser jag att vi har en rejäl bakläxa att ta itu med nu. Det jag vill ändra på i första hand är:
- ta vara på hans egna initiativ till social delaktighet så ofta det är praktiskt möjligt, inte bara när det är bekvämt. Här har vi varit superduperdåliga tyvärr så det är väl inte så konstigt att han reagerar som han gör?
- planerad social delaktighet fm och em varje dag så vi får in det i system.
- införa ensamlek. Hur gör jag det med en 2-åring?!?!
Är det nåt annat som kan vara bra att ta med redan från början? Jag har svårt för att ändra mitt eget beteende sådär på en gång och tar gärna en eller ett par saker i taget.
Tack för mig, nu kör jag!
Men precis som din kille har en period nu när han inte tror sig kunna så har mina haft det med. Då är det bra att ge uppgifter som man tror att de klarar av men då man verkligen behöver de små på riktigt. De behöver bli utmanade och få växa med att få fler och fler uppgifter. Jag vet att det är lätt att hamna i effektivitetsträsket MEN om liten får lära sig från början så har man ganska snart en ypperlig hjälpbreda. 
Så mitt första mål är att bryta innan dess. Det spårar oftast ut lite senare på eftermiddagen när sonen börjar bli rastlös och vi ännu inte har hunnit ut. Då det börjar bli svårt att lyfta upp och bära iväg båda tjejerna samtidigt är väl det enda alternativet att lyfta upp Ville och sätta honom i spjälsängen medan jag fixar klart tjejerna för att gå ut. Men vad säger jag när jag hämtar honom? Det han oftast gör som tär på tålamodet är att springa runt och över tjejerna medan vi byter blöja och klär på dem samtidigt som han kastar saker runt sig. Det resulterar i att de börjar gråta och där sätter stressen igång och jag klarar inte längre att bemöta beteendet på rätt sätt