I början hjälpte frånvaron av napp Joel att sova bättre, men sedan blev det etter värre igen. Avvaktade några nätter med sedan orkade inte JAG mer. Han fick tillbaka nappen efter drygt en vecka. (Pga sjukdom måste jag få sova på nätterna för att orka ta hand om Joel). Sedan var allt var frid och fröjd i drygt en vecka, några få uppvak på natten då han fick nappen igen, men sedan sov han gott.
Sedan drygt en vecka tillbaka har Joel blivit en natterrorist. Han somnar lätt och bra vid 19-tiden och sover sedan fram till 23 då han vaknar. Jag har gett honom nappen, han somnar om för att sedan vakna efter en kvart eller efter en timma igen. Som längst sover han två timmar i stöten Så håller det på fram till morgonen. Jag känner mig som världens mest misslyckade mamma...
Joel som alltid sovit bra på egen hand sover nu så dåligt att han är trött och gnällig på dagarna.
För knappt en månad sedan, då han var 3½ månad, sov han över nattmålet två nätter på raken då jag glömde väcka honom. Då bestämde vi att det var slutätet på natten och han fick flytta in i eget rum.
Var det för snabbt avslut med nattmålet? Joel har alltid ätit snabbt och för att sedan enkelt lätt somnat om i egen säng till morgonen.
Jag trycker i honom så mycket mat det går på dagen och kvällsmålet + slurk gör honom överfull och nöjd.
Daglurarna fungerar fint, han somnar utan nappen på mindre än en minut med några lugna drag med vagnen. Han klarar också av att somna om själv om han vaknar till.
Sedan tre veckor tillbaka får Joel smakportioner av mat samt att han får en smakportion gröt på kvällen. Kan detta påverka hans sömn?
Ska jag göra något åt det aktivt, eller ska jag vänta och se vad som händer? Det kanske bara är en utvecklingsfas?
Jag känner mig såå rådvill.
Ramsade inatt mellan 01.00 och 03.00 av och till för att lugna honom. Den tog några gånger... Joel hittade tummen några gånger, men vaknade när den halkade ur. Gav honom nappen igen för att min lilla goa pokjke skulle få fova lite i alla fall... *fel jag vet, men varken jag eller Joel orkar mer* Ska jag kura honom i stor stil? Tyvärr känns det som något min skruttiga kropp inte klarar av, vaknätter är inte min sjukdoms bästa vän direkt... (Jag har inte gett upp, men jag måste inse mina begränsningar fysiskt. Det känns som om det inte spelar någon roll att jag har attityd, när min kropp inte vill som jag vill).
Finns det någon därute som skulle vilja hjälpa mig "kura" honom? Vad ska jag göra?
Jag vill ju hans bästa - och hans bästa är att han får sova så att jag får sova så att jag orkar... *gråter*
Har läst igenom dina trådar och som jag ser det så är det att du aldrig släppt nappen som är bekymret! Om man väljer att sluta med napp så ska man se till att det inte finns en enda napp att få tag i på 5 mils avstånd 
.
Du har liksom visat honom att han behöver napp för att kunna sova över sömnskarvarna. Då tror han att det ska vara så och beteer sig så. Om du visar att han kan sova över sömnskarvarna med hjälp av sig själv så beteer han sig så. Så enkelt och så svårt är det! Det handlar om vanor och rutiner och det är upp till dig att visa den väg du tycker är bäst för honom. Hur ska han veta att han ställer till bekymmer när du uppmuntrar honom till det? Kan du se det?
Han lugnade sig efter en stund, och till slut var klockan så mycket att jag fick göra som på fm, gå in när han var tillräckligt lugn, ta upp honom som om inget hänt och upptäcker då att han är alldeles bajsig. Inte undra på att att han var arg... 
). Allt för att bryta mönstret av gnöl. Efter att ha gjort det en gång så återgår man till sakligheterna och då har han fått smaka på den goda dagsömnen och kommer at smaka mera