Det gäller min kille som är 3,5 år och i värsta trotsen samt så blev han storebror för 2 månader sen.
E är en kille med mycket vilja och han är stark i personlighet och även fysiskt stark. Han kom in i trotsen i juni månad och det hela har eskalerat bara och när lillasyster föddes 27/7 så har det inte direkt blivit mindre fighter.
Han är alltid snäll mot henne, men en annan femma mot oss.
E trotsar om i princip allt! Det är från att äta, klä på sig, gå på toaletten, tvätta händerna, gå till bilen, gå från bilen.. ja, listan är oerhört lång.
Jag har läst på både i BB-boken och på forumet och försökt att använda mig av paktning, att ”använda” mig av honom så att han känner sig behövd och många andra sätt. Det är tyvärr en daglig kamp detta och det är verkligen vilja mot vilja här hemma. Jag vet inte hur många gånger som han har skrikit, slagits och nu på sista tiden även spottat på mig och hans pappa.
Det är ganska jobbigt, speciellt då jag även har lillasyster att ta hand om som är 2 månader och min man/E:S pappa har brutit hälfoten så han går på kryckor och allt hemma står och faller på mig just nu.
Ganska ofta så vill han att jag ska följa med honom och hålla i honom när vi äter, går på toa eller vad som helst. Han sitter och skriker ”hjälp hjälp” och ”håll i mig”, och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Oftast så har jag ju en bebis i famnen också, och han klarar mycket väl av att göra det han ska själv så jag brukar inte hjälpa honom med detta.
Då blir det återigen skrik, gråt och skrik och det slutar ofta med att han blir skickad upp i sitt rum.
När han väl är i sitt rum, så när han har lugnat sig så går jag in och frågar om han är klar på ett trevligt sätt och ska säga förlåt och komma ut, men det vill han oftast inte. Han brukar stanna kvar där inne länge länge och även om jag kollar till honom då och då så vägrar han att säga förlåt och komma ut.
Det blir svårt för mig att stå utanför hans dörr i en timme och konstant kolla till honom, då han verkligen inte vill ge sig utan sitter hellre där inne.
Vad ska jag göra?
Ofta så säger han att han är "blyg" och inte vill göra saker själv utan vill att någon av oss (alltid jag nästan) ska följa med eller hjälpa honom med vad det nu är. Han kan vara "blyg" för vad som helst, för hästarna i hagen, att gå på toaletten hemma, att gå in i köket eller ja.. verkligen vad som helst.
Om jag då inte kan/vill följa med honom och göra det han är blyg för, då blir det skrik/gråt igen och hela proceduren med hans rum startar om.
Vissa dagar startar detta direkt när han vaknar och håller på i ett antal omgångar.
Jag har dessutom en annan fråga om E...
E har sedan innan sommaren haft kalsonger på sig och vägrat ha blöja, vilket är roligt så klart! Men problemet är att han aldrig säger till själv, eller går självmant på toaletten utan vi måste alltid skicka honom dit, och då går han utan problem. Jag förstår inte hur vi ska få honom att förstå att han går när han behöver, finns det något bra råd här?
Han har även kalsonger på nätterna och det har gått riktigt bra, några nätter har dett skett olyckor, men inget överdrivet ofta så inget att oroa sig för.
På förskolan så har han börjat nu för några veckor sedan efter ett långt sommarlov, och där har han flera gånger hållit sig hela dagen (!!!!) tills jag har kommit för att hämta honom och då har han kissat. Så han kan uppenbarligen hålla sig väldigt länge.
Så finns det något bra råd här, hur vi ska få honom att gå självmant på toaletten och själv känna när han måste gå istället för att alltid skicka honom på toa, och att det blir en fajt av det hela?
Som det ser ut just nu så går han 3 dagar i veckan på förskolan och han har nu insett att det är roligt att vara där och leka med sina kompisar, så det är en mindre fajt av det iaf.
Men de dagarna när han är hemma med mig, så är det så mycket bråk och fighter om allt så jag är helt död när kvällen kommer och han har lagt sig. Det känns tyvärr ganska tugnt just nu, speciellt också när min man inte kan hjälpa till i den utsträckningen som han alltid har gjort innan med barnen och hemmet.
Så sorry för långt inlägg, men jag måste skriva av mig och få lite råd här så jag kan jobba på att få det lite lugnare och trevligare här hemma.
Tack på förhand!!! =D> =D>
// maja
Elliott född 2 mars 2010, kurad vid 5½ månader 
Hur brukar era konflikter starta?
Mina stora barn (snart 3 och 5) fick vara stora och hjälpa mig med tex kläder i början, dom hämtade kryckor och vi lyckades tillsammans bädda sängen, med mamma i.... Det är ett bra sätt att få barnen delaktiga. Man BEHÖVER dom ju verkligen.
(underdrift)
Han bajsade massa kan jag säga!! =D> =D> 
så behöver ändå jobba med det här.. 
och tar dem på helt rätt sätt! Jag ska fortsätta att jobba på detta, läsa på i boken, prata och diskutera med min man så att vi är eniga och har samlad styrka i det hela!