Men nu, sen en vecka tillbaka så är det som att nån har bytt ut vår nöjda glada tjej till ett litet gnälligt minimonster! Är det en ettårsfas som alla går igenom?
Hon är nöjd i typ 5 minuter. Spelar ingen roll hur mkt hon sovit. Hon kan inte va själv i ett rum, kryper efter en i 180 så fort man tar ett steg. Förut har hon även kunnat leka på golvet o man sitter i soffan, men nu vill hon vara upp i soffan och där ska hon dra ner tavlorna, blommorna i fönstret o sånna hyss. Och förut om hon inte fick som hon ville så. spelade det inte så stor roll, eller så kunde man avleda med en sång lr leksak. Men nu blir hon helt arg o skrikgråter när hon ex inte får dra ner duken från köksbordet. När vi är ute kryper/går hon iväg, och kommer inte tillbaka om man ropar, lockar. Och ska man hämta henne blir hon hysterisk o vill inte bli buren! Hon vill helt plötsligt inte klä på sig heller o stretar emot. Det har hon aldrig gjort förut.
Jag börjar jobba nästa vecka och har verkligen ångest för att min sambo ska orka med henne hela dagarna. Hur ska vi jobba oss ur den här perioden på bästa sätt?