Snälla, jag ger snart upp! Hjälp mig!

[Gäst]

Hej,

Vi har en liten kille på 4,5 månad. Vi började kuren på honom när han var 4 månader. Vi har kört de fyra första nätterna, uppföljningsveckan och är nu på 2:a veckan.

Innan kuren ammade jag honom ca 3ggr per natt och i och med att vi påbörjade kuren ammar jag honom ingenting på nätterna.

Vårt schema ser ut så här:
06.30 Väckning
07.00 Mat (Bröst)
09.00-10.15 Sova
10.30 Mat - "lunch" (Puré + bröst)
12.15-13.15
13.30 Mat (Bröst)
15.15-16.00
17.00 Mat (Gröt med någon fruktpuré + bröst)
18.30 Nattslurk
19.00 Läggdags

Att lägga honom går jättebra. Han somnar med en gång. Dagslurarna funkar oxå oftast mycket bra. Lite strul kan det vara med eftermiddagsluren. Ibland vill jag nämligen gå ut med vår stora flicka och honom i vagnen och då somnar han på "fel tid". Vad gör man åt det där?

Vårt problem är nätterna! Första två nätterna var självklart en omställning. Han vaknade flera ggr, men vi följde alla instruktioner till punkt och pricka och tredje natten sov han ända fram till 05.30, vilket aldrig har hänt varken förr eller senare. Då tänkte jag att detta är ju fantastiskt, att kunna dra ner amningen från 100 till 0 och att han kunde sova så länge!

Men sen dess vaknar han alltid minst två ggr per natt, oftast tre. En gång vid 12, en vid 02, en vid 04. Då är han hyfsat enkel att få att somna om. Oftast bara ramsar vi och om han börjar vakna till mer och skriker buffar vi honom och sen ramsar. Det går bra.

Men när han vaknar oftast 05.15 är han omöjlig att få att somna om. Vi brukar inte gå till honom förrän vi hör att han verkligen är vaken och då går vi ut och ger honom en "upplysningsramsa" och sen ingenting. Men det är då problemen börjar. Han skriker upp sig mer och mer och vi låter honom vara för jag har läst att man ska inte trafikera för mycket och störa honom. Efter tio minuter går vi ut igen och då får vi buffa och ramsa, sen går vi igen. Ingenting hjälper. Han skriker upp sig jättemycket och låter både riktigt arg men också förtvivlad.

Vissa gånger har han faktiskt somnat om efter ca 45 minuter, men imorse gjorde han det inte. Han skrek hysteriskt de sista tio minuterna innan 06.30 och jag valde att ta upp honom. Då hade han skrikit i 45 minuter, i början mindre och i slutet hysteriskt. Detta kändes värre än alla femminutersmetoder i världen kan jag säga. Han var verkligen jätteledsen och det tog ett tag att lugna honom - förmodligen gjorde jag helt fel som tog upp honom, men hur skulle jag ha gjort? Hur ska jag göra? Är han hungrig? När jag ger honom brösten vid 07 sen äter han bra men verkar inte helt utsvulten på något sätt!?

Snälla, jag är så nära att ge upp det här? Samtidigt förstår jag att detta är en bra metod som är bra för vår lille son och för oss.

Hur funkar det för er andra? Vaknar era lika ofta?
Hur ska vi göra med våra morgnar?

Hälsningar från Anna

[annawahlgren]

"Efter tio minuter går vi ut igen och då får vi buffa och ramsa, sen går vi igen. Ingenting hjälper", skriver du.

Vad betyder "går ut" och "går igen" Trafik inne på rummet där han ligger

Ramsan skulle ha tagit över för längesedan (natt 2); det ser ut som om ni har fastnat rejält i trafik/buffande, och då har han gjort det också och väntar på att ni ska komma. Vilket i sin tur betyder fler och fler uppvaknanden (och tidigare) eftersom ni både oroar och "räddar" honom, dvs bekräftar faran.

Din attityd är lite negativ - som om det vore en påfrestning för honom att vara "tvungen" att sova (à la 5mm) Men att sova gott och skönt och att vilja och våga sova gott och skönt - är en stor tillgång, en fömån, en gåva

När du nu funderar på att ge upp, som du säger - vad skulle du då iscensätta i stället för lugna nätter där han sov sammahängande och gott Vad laborerar du med för alternativ i tanken

Jag frågar inte som kritik utan av uppriktigt intresse

[Gäst]

Hej Anna, tack för att du svarade!

Jag skrev kanske lite otydligt - När jag skrev "Efter tio minuter går vi ut igen och då får vi buffa och ramsa, sen går vi igen. Ingenting hjälper." blev det lite fel med ut och in. Skrev ut för att han ligger utanför vårt rum. Det jag menar är att när han vaknar på morgonen ca 05.15 väntar jag tills jag hör att han verkligen är vaken och inte kommer att somna om - är det fel?
Sen går jag ut till honom och ramsar upplysande om att det fortfarande är natt. Det är då han inte lugnar sig utan börjar skrika upp sig ordentligt. Efter ca 10 minuter går jag till honom igen och i morse buffade jag honom, solfjädrade och ramsade och gick igen. Han lugnar sig fortfarande inte, man jag låter honom vara i minst tio minuter till. Går till honom igen och ramsar bara, men det hjälper inte. Det är nu jag själv kanske inte har en den rätta attityden av självklarhet, men han låter verkligen som om det är något fel.

Nej, jag har inget bättre alternativ som jag laborerar med. Inte alls! Jag tycker att din metod är så självklar och bra. Men just nu tvivlar jag på morgonen. Jag ska prova att ge honom mer mat på kvällen. Kanske han är hungrig ändå, eftersom han inte kan somna om (vilket ju funkar utmärkt på nätterna).


Hälsningar Anna

[annawahlgren]

Det är nog dessvärre den där morgontrafiken som ställer till det

Du har de bästa avsikter men i hans lilla huvud ser det bara ut som att "NU är det morgon! För NU kommer mamma! (Eller pappa.) NU börjar det hända saker!"

Han "tror" förstås att han är usövd eftersom han trots allt sovit mera nu än väl någonsin i sitt lilla liv. Men det är han inte. Riktigt än. Och då måste han få klart för sig att meningen är att han ska sova färdigt.

Jag undrar om ni inte skulle möblera om, bokstavligen. Kan han ligga inne hos er med mörkläggningstyg i en skena från golv till tak (Finns att köpa i metervara, luftgenomsläppligt.) Eller kan han rentav få eget rum? Poängen är att det ska finnas en dörr, utanför vilken du/ni kan stå och ramsa.

Ni går TILL honom nu och alltså skriker han er TILL sig. Men det du och ömma pappa ska ha i huvudet är inte TILL utan IFRÅN. Har man barnet i samma rum under kuren får man alltså snabbt som ögat tassa ut och ramsa utifrån.

Er närvaro stör. Rösten (ramsan) ska lugna och betrygga och förmedla att ni har koll på vargen. Läs gärna i "SHN-kuren - så här kan det gå till" om llle 3,5-månaders monsieur vars mamma bestämde sig för att hon var med i Fångarna på fortet

Upplysningsramsan ger man direkt - oavsett om barnet är glatt eller ska vi säga krävande - och sedan ingenting mer; se Tips på vägen. Där står också att man i absolut nödfall, och då pratar vi ett verkligt olyckligt barn (även om vi inte ska gödsla med begreppet hysteriskt, som inte är att leka med och ett tillstånd ingen människa någonsin får tillåtas hamna i) kan göra ett enda ingripande av modell buffning/solfjädrande, men det ska vara mycket kort och mycket punktsättande och inskränkas mer och mer för varje morgon tills ramsan känns effektivt pålitlig att ta över helt, och även den ska ransoneras.

Det ni hamnat i kallas att fastna

Misströsta inte, ta bara nya tag och på rätt sätt - ni är alla så nära målet nu och det är målet man ska ha för ögonen, envetet och tålmodigt och effektivt

Kom ihåg att om han ska kunna (fortsätta) göra framsteg, krävs att ni gör "baksteg", först - och kontinuerligt

[Gäst]

Hej!
En tanke bara, men det kanske var precis vad Anna skrev...?? Om det alltså är så att du går ut till honom och ramsar där blir det bakvänt. Ramsa i dörrspringan till ert rum, eller t om från er säng om den står så att han hör ordentligt. Det verkar lättare än att han ska flytta in till er, om han nu redan bor i nåt utrymme bredvid ert sovrum. Är det så?

Lycka till med det sista!
Åsa

[annawahlgren]

Tack, Åsa B Naturligtvis