Ord kan betyda så mycket

[Gäst]

För egen del var de just de här orden:

"Små barn ska inte beklagas. De ska njutas. Och de ska hjälpas att njuta av livet!!"

Läste dem första gången när jag just fått besked att Gyril har downs syndrom och även hade 3 allvarliga hjärtfel.
Vi stod inför en operation som ingen visste om den ens var genomförbar.
Hur skulle jag kunna ge henne ett bra liv? Hur skulle jag vara mot henne för att hon skulle få det bra?
Det var ju så synd om henne som aldrig skulle bli som alla andra barn.

Så läste jag mitt i all min förtvivlan Annas krönika "Är det synd om det lilla barnet" och efter det bara visste jag hur jag skulle göra.

Det är inte på något sätt synd om Gyril! (Och allra minst är det synd om oss vars liv berikats med detta ljuvliga barn)
Hon lever i den sanna tron och tryggheten i att hon är det bästa som hänt oss (och resten av världen) Att hon är bra och behövs.
Få saker får mig att se så rött som när någon tycker synd om henne - oavsett anledning.

Så tack Anna för att du skrev den där krönikan, just i november 2003 när jag behövde den som bäst! Och för att dina ord fick in mig på rätt spår igen;
det som jag egentligen visste men som jag så väl behövde påminnas om just då.

Men även tack till dig Maria som såg till att den (och de andra förlorade krönikorna) kom tillbaka till mig och andra som kan behöva dem!

[annawahlgren]

Tack, innerligt tack för ditt så vackra vittnesbörd - om kärleken, den rätta sortens kärlek, den som är stödjande och befriande och full av tilltro Och om mina ord, som möjligen gav stöd åt dig och er.

Det är stort, och jag är tacksam.

Lilla Gyril är ett avundsvärt barn