Hon har alltid varit så glad, Freja. Men nu känner jag knappt igen henne.
Vad har hänt?? Hon är arg, ofta! Hon fräser och suckar, stönar och skriker. Får hon inte exakt som hon vill när hon vill blir hon rasande, eller så skriker hon åt min eller annan beträffande och rusar iväg och "tjurar" i ett hörn. Säger jag nåt som inte passar så säger skriker hon ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ. Tänk er en tonåring!!
Hon kan säga "vi får se om vi får glass efter maten", då kan jag kommentera att idag har vi ingen glass, så svarar hon "men åååååååå, vi får SEEEEE"
Hon kan sitta och måla, se att Ronja tar en boll flyga upp och bli så arg för att det är "hennes" boll.
Jag har varit så noga med att det är allas! Alla saker är allas, vi har dem tillsammans. Men sista månaderna har Freja blivit så "MIN" och "DIN" (allt är inte hennes, tydligen)!
Hon är inte tacksam för något. Kan låta dumt. Men får hon en chokladboll (eller nåt) så utbrister hon "Får man bara en" (med stark betoning på "bara en") Jag är lite orolig för att det ska utvecklas tills "får jag bara 3 julklappar" eller "får vi bara korv hos er" om man är hon nån. Eller så.
Förut var hon så glad, så tillfreds med det hon hade och fick. Nu är hon helt förändrad.
Visst, om Ronja ätit upp sin kaka, så delar freja sin och ger ronja en bit. Förut gjorde hon detta bara så, nu gör hon det för att söka bekräftelse i form av "så fint av dig!"
Vad är det jag inte ser?? Vad missar jag? Vad saknar hon? Vi måste bryta detta. Det kan inte få bli värre, för jag vill inte att vi ska ha det så här varje dag. Jag vill att hon ska känna att jag älskar henne, inte att jag blir irriterad, vilket jag tyvärr blir ibland nu.
Hjälp!?
Freja 