Hej Päivi!
Och tack för hjälpen, /LO! Du har ju fattat IAHP sina tanker för länge sen, så jag vet inte varför du INTE skulle svara på frågor av denna art.
Man kan lära sina barn vad det ska vara, bara man lägger det fram på ett förnuftigt sätt.
Och man börjar så tidigt som möjligt, men man måste ha i minnet att barnens syn inte är färdigt utvecklade. Ska man gå i gång med läsning för en 6-månaders, så måste boktavene vara minst 20 cm höga, och kanske så mycket som 5 cm tjocka.
För en två-åring 10-11 cm höga, och 1-1,5 cm tjocka. Röd färg till en början.
Det finns olika tillvägagångssätt, allt är mycket väl förklarad i boken "How to teach your baby to read". Märk att boken heter "...teach your b a b y to read", och inte "child". Det skulle ge en pekepinn...
IAHP's anställde har utvecklingsprogran för sina friska barn, och i de programmen ingår: Kryping, kravling, löping, gymnastik, brachiation ("gå" med händerna under en stege som hänger vannrätt) på samma sätt som de utvecklingsprogram som användes för hjärnskadda barn. IAHP's upptäckt är att friska barn får ÄNNU bättra hjärnor om de genomgår slika program, och det vill de då givetvis för sina egna barn. I tillegg till dessa motoriska program har de intelligensprogram som går ut på: Läsing och matematikk, som iAHP menar inte är skolfag, men neurologiske funksjoner (läsing räknas som att förstå spåket via ögonen, på samma sätt som vi vid att höra förstår språket via öronen... Matematikk blir sett på som ett sätt att tänka och ressonera).
I intelligensprogrammen ingår vad man måtte önska att sätta dit, musik, historia, främmande språk, geografi, botanikk, biologi, konsthistoria, rymdvetenskap, anatomi och så vidare, och så vidare...
Om Hugo förstår skilnaden mellom Lampa och Lamppu när ni talar till honom, så vill han förstå skilnaden när ni visar honom det på kort också. Han bara lär sig Lampa och Lamppu genom ögonen i tillägg till genom öronen som han redan kan. OM han kan det. Säkrast med en så liten kille är att börja med det man är så där någonlunde säker att han förstår. Är man inet säker på lampa, så får man peka på lampan medan man säger "Lampa!" alternativt "Lamppu!" fyra-fem gånger under dagen i några dagar. Man kan också visa kort (i lagom storlek) medan man säger vad det är på kortet. Hugo lär sig snabbt att det inte bara gjälder den speciella lampan som står i vardagsrummet, men alla saker som har glödlampa, ledning och skärm, och som börjar lysa då och då är "Lampa!"
Böckerna /LO har listat upp är utmärkte, och faktisk de ända som finns om just denna metod för läring av små barn.
Har du sett svaret jag gav Gustavs mamma om läsningen? Finns i tråden "How to teach..."
Kram!