SNÄLLA hjälp oss med vår lilla 2-åring!

[Marina]

Vi har världens underbaraste tjej Celine som blir två år i Maj. Hennes första tid i världen sov hon bra, sen uselt och till sist kurade vi henne vid 8 månaders ålder. Alltså Januari 2012. Hon har sedan dess sovit som en klocka. Medan hela min omgivning med barn klagat och gnällt har jag stolt pratat om vår prinsessa som sovit 19-07 utan uppvak.
Problemen började egentligen i höstas då hon var 18 månader. Hon har en kanin som hängt med sedan 7 månaders ålder, Lala är hans namn. Hon började kasta ut Lala och ropade sedan på honom. Vi gick in, gav henne och gick ut. Ibland räckte det och ibland fick vi gå in 5-6 gånger. Sedan lugnade det ner sig och i December bytte vi till en växasäng (Då lillebror var beräknad till januari kändes det praktiskt att byta). Allt var frid och fröjd och hon var väldigt glad över sängen.
Vid jul ungefär kom hon in i någon slags trots vilket sen dess gått upp och ner. Nu kan man nog tycka att det börjat minska på dagarna. Strax innan lillebror föddes 27 Januari så började dock problem vid läggningar. Vi har haft samma rutin jämt! Äta vid 18.30, leka, gör "flygplanet" med pappa (hon får flyga runt med honom hemma) och avslutat med tandborstning. Sen har hon då somnat. Det började med att hon ville ha en till kanin i sängen, till slut fick hon en till då vi inte tyckte det var en stor grej. Sen skulle kaninen bort. Nästa gång ska täcket läggas på ett visst sätt och hela tiden har vi tagit den korta vägen och ja, gjort som hon velat då. "Hon vill ju bara ha det gosedjuret, varför inte" har våra tankar gått.
Nu har det dock eskalerat och det funkar inte alls. Ska dock säga att vi bytte tillbaka till spjälsäng för ca tre veckor sedan då jag läste på och insåg att det kunde vara det som var problemet. Hon blev jätteglad igen. Prata om gamla sängen och att den stora växasängen är läskig. Nöjd som en prinsessa somna hon jättebra i en vecka innan det så smått började igen.

Nu iaf funkar ingenting. Vi kör rutinen på kvällen och hon börjar genast springa att gömma sig för att inte borsta tänderna. Även om vi får henne att kikna av skratt så blir hon hysterisk om vi säger att det är dags att sova eller lyfter upp henne. Detta leder till att vi nu allihopa bävar inför sömnen. Ingen av oss vill att det ska vara dags att sova. Vi vet att det blir problem, och jag är ju medveten om att bara det skapar problem. Våra tankar. Men vi känner oss desperata nu. Vi har diskuterat om SHN var bra då hon var bebis men att hon inte fixar det nu, för att i nästa sekund tänka att "nej nu fixar vi detta och sätter hårt mot hårt". Vi har helt enkelt hamnat i ett daltande vi inte vet hur vi ska ta oss ur.

Anledningen att jag skriver om hjälp nu är då dagens lunchvila gick helt fel. Vi går in med hennes numer två kaniner som är standard, hon får gå själv till sängen och på vägen ser hon resten av sina gosedjur. Hon vill ha ett djur, får den och lägger sig i sängen. Jag ramsar och går ut. För att sen börja gråta igen och då vill hon ha "den". Det är givetvis ingenting hon vill ha. Egentligen vet vi det. Men likväl stod vi i 40 min och presenterade gosedjur på gosedjur som en liten teater och hon ratade varenda en för att sen skrika "neeeej den" och pekar överallt. Jag lessnar, lämnar henne där, ramsar och går ut. Hon vrålar ännu mer och då går jag in igen. Denna gång har hon hamnat i sitt paniktillstånd. Hela kroppen skakar, hon är illröd och svettig och vrålar som om någon vridit om en kniv i magen på henne. Jag klarar inte av att se henne så. Hon har aldrig hamnat i den paniken då vi kurade henne som 8 månaders. Varpå jag då lyfter upp henne och bär in henne till vår säng. Hon blir lugn, ber mig att gå ut och somnar.

Nu sitter både jag och min sambo här och känner oss helt tomma. Vi har inte en aning om hur vi ska ta tag i situationen och få tillbaka det vi hade. Å ena sidan klarar vi inte att stå ut med hennes gråt då hon uppriktigt låter ledsen och rädd, inte arg. Medan vi samtidigt vet hur mycket SHN hjälp oss senaste året.

Tilläggas bör att hon varannan vecka sover en natt hos mina föräldrar då de vill umgås med henne. Där är det ALDRIG några problem. De ramsar och hon somnar. Vilket gör det hela ännu mer frustrerande för oss.

Våra tider nu är:
Vaknar 07 (hon vaknar tidigare ibland och vi har fuskat och tagit upp henne ibland).
Sover sedan 12-13.30 (Kan hon egentligen sova till 15 om vi inte väcker henne)
Somnar för natten, eller ska somna för natten, 19.


Jag ber om ursäkt ifall inlägget blev långt, hoppas någon orkar på sig ett svar. Men nu är vi så less och desperata både jag och sambon

[Tin]

Hej och välkomna in hit till fnurrforum,
grattis till er lilla säkra sovare.

För en gång säker sovare alltid säker sovare även om man kan behöva hjälp längs vägen. Det enda det handlar om är att ge konsekventa svar. Så då börjar vi.....

Först stålande att ni tog tillbaka spjälsängen, hon är inte redo förrän efter stora trotsen att ha en växasäng. Köp en till spjälis till lillebror på Blocket istället eller låna av någon. Läggningsrutinen verkar också bra - nattslurk, tandborstning, bus, plums i säng och ramsa ut. Allt på rutin och inget tjafs. Precis som de små vill ha det.

I er lilla tjejs ålder är det mycket som händer inombords, och dessutom ha en ny familjemedlem dykt upp. Bara det kan ju rucka båten. Det hon gör är att testa vattnet, om jag gör så här, finns mamma och pappa fortfarande där ute? Om jag gör så här, blir svaret ändå det samma? Kan jag lita på att de vaktar? Är allt som vanligt även om jag känner mig annorlunda - även om det stormar inne i mig?
Vilket svar vill liten ha på den frågan? Jo, samma svar som alltid, det trygga "det är natt, sov nu" svaret som liten vant sig vid och fått sedan kurningen. Får man ett annat svar kan det börja svaja....... så som du märker, det är i era svar till liten ni måste vara tydligare. Liten kommer testa er då och då under sin uppväxt och söker egentligen alltid svaret på frågan - är allt som vanligt?

Så ni måste byta strategi från "motståndets minsta lag" till "konsekvent lugnt och tryggt besked". Hon vill inte gå och lägga sig, jo det vill hon, hon är trött - men hon vill se hur ni reagerar när hon säger att hon inte vill lägga sig. Dvs gör som vanligt, samma läggningsrutin, samma säng, samma ramsa. Rör inte en min, verka som om allt är precis som vanligt trots hennes protester. När hon då protesterat klart kommer hon somna lugn och trygg med vetskapen om att allt är ok, ni finns där. Ni klarade testet. Är ni med?

Om att vilja ha fler gosar, be henne välja en gose för natten innan nattrutinen startar och förklara att den är den gosen som gäller. Även om hon skriker om fler gosar ett par nätter kommer budskapet gå in och hon kommer välja med omsorg. Kastas gosen ur spjälsängen får den ligga kvar på golvet, den läxan lär dom sig väldigt snabbt.
Min lilla får välja vilka gosar som helst och hur många som helst men det ska väljas innan läggning, och valt är valt.

Och när det gäller att bäva för nattandet. Tänk tvärt om är mitt bästa tips, känn er starka i det att det är därför ni är föräldrar, det är just här och nu som hon behöver er, det är nu det är skarpt läge och ni kan lägga grunden för litens inre trygghet. Se det som er föräldraexamen och kliv upp och möt utmaningen. Peppa varandra: nu kör vi, gör high five när liten tystnar, fira, turas om om en av er sviktar. Det är otroligt givande och se resultatet när liten accepterar era svar och lugnet återkommer till stugan. Det kan ta dagar, eller veckor, vem vet. Men ni kommer i mål.

Och glöm inte, att blir det "fel" en dagvila (av tusen) och liten bara sover 20 minuter för att ni jobbar med det högre målet att skänka tygghet till liten. Ja men det får vara så. Liten och ni vinner alla gånger på att göra det ordentligt.

Och en sista kommentar - skulle däremot liten hamna i hysteri och inte kunna ta sig ur, ska ni självklart hjälpa henne med buff eller vad ni nu föredrar för verktyg. För att lugna. Och sedan somna i sin egen säng, med ramsa och gose. Precis som vanligt.

så kram från mig, fråga gärna vidare så löser videtta
Tin