Idag firar vi 1 år sedan kuren startades. Efter mycket läsning och förberedelse så tog jag tag i Emilies icke närvarande sovvanor
den 4:e januari 2004.Och om jag tittar tillbaka nu på året som gick kan jag bara säga att det var det bästa jag gjorde! Och jag ”kämpade” inte bara med henne utan även med hennes pappa och nära släktingar för jag gjorde felet och berättade innan eller medan kuren vad jag tänkte göra. Och vem tror på sådant som ”vargtimmen”, ”rädd för vargen”, ”ramsor” och annat som inte låter ”logiskt”???
Natt två var den värsta (för mig!) med drygt 2 timmars skrik av barnet, ramsandet av mamman och däremellan bråk/diskussion mellan mamma och pappa (som är man, dvs. logisk tänkande och tror inte på sådant!) tills pappa tog hunden och gick en lång promenad för han orkade varken lyssna på mamman eller ett skrikande (frågande) barn.
Men sen gick det bara bättre och bättre, uppföljningsveckan dröjde nog kanske 10 dagar för jag ”fastnade” lite i överkoncentrationen vilket ordnade sig jättesnabbt med Annas hjälp via mail!
Nu efter ett helt år kan jag bara säga att det inte var fler en 3 nätter under hela tiden (trots lite förkylningar) då vår lilla dotter behövde lite ”hjälp” av mig. Med andra ord – jag fick sova nästan varenda natt sen SHN-kuren. Vi var på semester på Canarie-öarna – dottern sov som en liten klocka. Vi åkte hittills 4 gånger till morföräldrarna i Tyskland – dottern sov som en klocka och livet med barn känns hur lätt som helst.
Min man har ju för lääännnngggggeeee sedan erkänt att han hade fel och jag får oavbrutet beröm av honom (och även av andra familjemedlemmar) för min envishet när han inte riktig fattade än att det verkligen kommer att fungera.
Men för att vara HELT ärlig så måste jag också erkänna att det tog mig nästan ett halvt år tills jag själv kunde slappna (dvs. tanken "kommer hon sover hela natten även inatt?" fanns kvar) av för jag såg ju resultatet men har man så mycket motvind är det lätt att tvivla på vad man gör.
Stackars föräldrar som dömer ut Anna Wahlgren utan att veta vad de går miste om!!!
TACK SÅ MYCKET ANNA WAHLGREN =D>
Ingen vet bättre än Du hur man hjälpa barn samt deras hjälplösa föräldrar! Jag är så himla glad att mitt barn får växa upp med Dig som hennes mammas största förebild!
maj -04 (kurad jan -05), Pojke 
Förlåt, datorn hade drabbats av resfeber, tydligen. Nu åker vi alldeles strax, Indien nästa; så blev det fel, men desto mer eftertryckligt blev det jag ville säga dig