Hur hantera förbjudna saker och egen vilja vid 19 månader

[mumintrollet]

halloj ni kloka och visa mammor!

Min dotter är nu 19 månader. Sprudlar av ord och glädje, äter som en hel karl och sover gott (för det mesta, tidiga mornar och någon form av nattskräck har börjat dyka upp). Hon har en härlig humor och även en förmåga att spricka i skratt mitt i sitt självömkande utbrott då jag tittar på henne med en lite utforskande blick. Jag har läst på om förtrotsen redan en tid och försöker bemöta hennes frustration med mycket paktande och sakliga svar. Paktandet är suveränt mot frustrationen då saker inte funkar som de ska, men jag undrar ändå hur mycket jag kan kräva av henne då hennes nyuppfunna taktik är att säga nejnej och smita iväg på rackartyg

exempel från igår: Vi plockar ur diskmaskinen och jag ber henne ställa skålen i skåpet. Istället springer hon plötsligt iväg med den och säger nejnejnej. Jag väljer att inte göra jobbet till en natalek och fortsätter plocka ur maskinen medan jag undrar VART TOG SKÅLEN VÄGEN? Kan hon hitta skålen åt mamma? Hon är tydligen inte på humör att jobba med disken så jag hör hon istället tar sig till sitt "förbjudna bord" som hon älskar att dra på men som pappa blir av för att det skråmar golvet. Då är jag tvungen att avbryta mitt, ta henne från bordet, medan jag plockar med mig skålen och presenterar diskmaskinsjobbet för henne igen.

Ja det låter ju som värsta i-lands problemet det här Men hur mycket kan jag kräva att en 19 månaders orkar slutföra? Skall jag insistera att hon är med tills jobbet är klart, eller är jag tacksam för hennes insats oberoende längd?

Och så är det ju hennes taktik att få uppmärksamhet på de få ställen som hon inte får röra som jag funderar över. Det förbjudna blir ju mer lockande då det är förbjudet, men vissa saker är helt enkelt inte ok. Hur gör ni? Hon är för liten för regler och konsekvenser som förvisning för att inte kunnat bete sig, inte heller gör hon sina rackartyg i vredesmod utan med en fruktansvärt spjuveraktig blick #-o. Och ofta då vi gör nåt tillsammans och hon tröttnar men jag måste fortsätta. Hur bemöta de oönskade ideerna utan att jag blir en polis som springer efter henne och förbjuder allt..

Tacksam för lite tips - jag tycker att jag har läst en massa förtrots-trådar men har lite svårt att greppa det här ändå..

[SusanD]

Hej,

jag skulle förenkla saker och ting lite för henne. Vill du att ni ska plocka ur diskmaskinen kan hon ju räcka dig sakerna så sätter du in dem i skåpet. Eller så har du mer "koll" på henne, stöttar och följer med så sakerna hamnar rätt. Någon längre stund kommer hon inte orka så när det känns som lagom tackar du vänligt för hjälpen.

Förbjudet bort? Om det är förbjudet så ta väck det så slipper ni ha några dispyter kring det.

Jag funderar lite på vad barnen inte fått röra här hemma och jag kan faktiskt inte komma på något mer än diskmaskinsmedel, tvättmedel och, nej jag kommer inte på något mer. De saker man inte får röra plockas undan, står högt, undangömt. Är det andra saker som man är rädd om så får man hjälpa med handen om handen när det ska klappas och hanteras. Våra barn har tidigt, tidigt fått sätta in skivor i DVD/CD spelaren. De som vi varit rädda om har vi satt in i ett skåp och de skivor de fått hantera har legat framme. Får de bara lite hjälp så fixar de det galant.

Något mer matnyttigt har jag inte att komma med just nu.

Kram Susan

[TorsMamma]

Jag håller med ta bort saken eller sätt tassar under benen så det går att flytta och dra, då försvinner snart nöjet.

Detta är ju liksom förtrotsen så det är inte värt att hålla på med Nej, fy, ajabaja. Jag hade som personligt mål att inte säga Nej, förrän sonen var i trotsen och Nej var ett svar på en fråga. 8)

[mumintrollet]

Hej!

Och tack för svar

Jo jag hade på känn att ni skulle uppmana oss ta bort bordet

Alla farliga saker är borttagna här hemma och hon får undersöka fritt det hon kommer åt. Det är endast nu det där arma bordet som hon plötsligt fått mani på.
Det var kanske inte ändå bordet som var min största fråga. Närmast känner jag mig handfallen vid situationer då hon är "nyskapande" och absolut inte tar emot andra förslag. Jag känner mig ständigt som det som Anna beskriver som "vän av ordning" och försöker guida tex kläder på i rätt ordning, hänvisa mjölk i munnen och inte som bevattning på mat och kläder, eller styra flocken till nästa programpunkt då hon precis vid ytterdörren då vi skall in efter att lekt ute, får för sig att vi skall hämta pulkan - men då måste vi in för att laga middag i tid.. #-o

Och med diskmaskinen så kan hon det hela så suveränt att hon kanske helt enkelt tröttnar. Hon gav mig sakerna förut och jag lade i skåpen, men nu vill hon själv lägga i skåpet och tar apselut inte emot någon hjälp eller goda råd..

Det känns liksom trist att inte ha en så bejakande kontakt med henne mer - eller ytterst sällan.. Men det är väl så ibland - hon måste få ifrågasätta och jag måste väl även kunna ge svar som inte behagar henne varje gång..

[Alma]

Det är inte kul att bli för mycket "vän av ordning". Man måste ju vara det en hel del som förälder, men det måste till gemensamt roligt samarbete och ibland lekfullhet parallellt också.

Med en 19-månaders skulle jag inte kräva någonting. Däremot erbjuda mängder av samarbetsmöjligheter, och agera som att det är självklart att hon också behövs. Om inte för disken, så för annat som man beskriver som viktigt.

Min son har aldrig varit road av samarbete kring projekt som är repetetiva. Dvs det är skoj så länge det är utmanande och han har att lära, eller att det hela beskrivs och planeras som ett "projekt", men det han initierat själv är de som håller längst. Där får man styra en hel del. Jag försöker bejaka och sätta ramar.

Om hon vill hälla mjölk på oönskade ställen, kanske kan hon få mjölkhällaruppdrag? Först i bunke, sedan i burk, sedan det svåra i flaska med tratt? Och pulkan som ska in (det ska de här också ibland), kanske kan hon själv få släpa in den till badkaret och tvätta av den? Eller bada med den?

När sonen var i din dotters ålder och jag började känna mig som alltför mycket ordningsvakt satte jag också igång en del tokerier. Jag köpte mängder av fingerfärg (stora burkar), satte honom och mig i badkaret och så gick vi loss på både oss själva, på karet och på väggarna. Jättekul, också att duscha bort det så färgen rann i floder. Ibland hade vi papper med, det blev fint med hand- och fotavtryck. Gick att hålla på med länge eller som ett kortare projekt (halvtomma burkar togs fram). Kunde också köras som en ensamlek en liten stund innan mängder av vatten sattes på.
Har man inte fingerfärg eller har man en som måste smaka för mycket så går det bra med rödbeta, blåbär, kol, och säkert annat färggrannt också.

Ett annat projekt var att vi målade på en vit ytterdörr med vattenlösliga färgpennor. Efter regn behövdes det målas igen, ett uppdragg för sonen. Jättefint och färggrannt blev det! Att få rita och måla stort brukar vara intressant i den åldern när man kan gå stadigt.

Annars brukar trolldeg vara suveränt när man närmar sig 2-årsåldern (blanda mjöl, salt, vatten till en modellera, sätta in i ugnen, sedan måla på figurerna). Eller att få dega med lite vatten och musli i en bunke. Bakar man bröd kan man hälla i det i degen sedan, eller koka gröt på den. Behövligt projekt.

[mumintrollet]

Tack för underbara ideer!!!

Jo mjölkhällaren är anställd hon älskar att diska och hälla över vatten i olika koppar så det är ju inte så konstigt att det hälls en del mjölk i maten

Jag har dragit mig för att måla eller presentera fingerfärger för henne eftersom hon fortfarande smakar på allt hon hittar och jag har inte hittat färger som är säkra.. Alla är bara förbjudna för under 3-åringar
Men badkar och rödbetor! Hurra!

Igår var jag världens uslaste mamma och låg i migrän på soffan och stackars Elsa låg bredvid mig hela eftermiddagen och tittade på Alfons Åberg avsnitt på nätet eller lekte lite för sig själv - ush så jag hade dåligt samvete. Men idag har vi städat, lagat lunch och Elsa fixade hela salladen själv - Oj den nöjda minen
Nya projekt är också hennes melodi, det hon redan kan flyger snabbt över axeln då hon redan pejlar in nästa utmaning.

Tack kära ni för lite pepp och nya ideer! Ha en skön helg!

[Alma]

Sonen smakade också på mycket. Bra färger både för papper och fingerfärg, och i badkar:

kokt rödbeta
blåbär
hallon, gärna frysta som får smälta
jordgubb (lite mindre röd men god)
havtorn (dyrt men kul gul)
kol från brasa
kokta skal från gul lök, spadet
kokt och mixad grönkål eller spenat
Koka jordärtskockor, låt spadet stå ett dygn. Myslila!

När barnen blir äldre och lite mer fingerfärdiga sedan kan man lära dem att få fram blodrött från Johannesört (gnugga knopp) och att göra sirliga teckningar med olika svamphattar som läggs upp och ned på vitt papper.
Fast då har vi kommit en bit från badkaret...

[Alma]

Tack för underbara ideer!!!
Jo mjölkhällaren är anställd hon älskar att diska och hälla över vatten i olika koppar så det är ju inte så konstigt att det hälls en del mjölk i maten

Aha! En diskmaskinsmotståndare... Undrar på att hon tycker diskmaskinsjobben är trista - de tar ju ifrån det roliga med att få vaska själv!

Jag minns att jag fick en skarp kommentar en gång om detta med att måla i badkar och på dörr... HUR skulle min son kunna lära sig var man EGENTLIGEN håller på med mat och att man normalt sett INTE får rita på dörrar?

Ja, nu blev det inga större problem med detta förstås. Och jag tänkte efteråt att om man aldrig får busa utanför ramarna så måtte samarbetet med barn bli himla trist. För att inte tala om att det är bra att lära barnen vissa bus också!