Mamma, kom!

[Jennie]

Hej alla!

Jag undrar över en sak, vad gör ni när era barn ropar på er? Min 6-åring hojtar ibland när han t ex sitter och leker på sitt rum: "mamma kom" och kommer jag inte med en gång så skriker han så taket nästan flyger av igen: "MAMMAAA KOOOOM" Han godtar inte alltid när jag ber honom vänta.

Han är väldigt bra på att leka för sig själv, det har han alltid varit. Han vill såklart att jag skall titta på något som han har ritat eller byggt. Skall man släppa allt man har att göra eller skall man vänja dem vid att de får vänta (om man inte kan släppa allt här och nu)

[liw]

Jag varvar med att gå dit och att svara honom att han får komma till mig ifall han vill ngt. Ofta tycker jag att jag har lite koll på ifall han behöver hjälp och verkligen behöver att jag går dit eller ifall han lika gärna kan resa sig och gå till mig.
Om jag är upptagen med ngt och han ropar händer det att jag svarar honom att han får vänta tills jag är klar med det jag håller på med.

Jag tycker att det är viktigt att han både får respons genom att jag går dig ifall han behöver hjälp men även att han får lära sig att vänta lite...

[annawahlgren]

Tack, liw

Man måste faktiskt inte alltid "höra". Och vad händer då Intressant

Små herrar ska inte skämmas bort med den sortens service att världen genast och alltid stannar för att de GÖR något De ska (åtminstone ibland) göra det VÄRT för mamma (kvinnan, världen) att ta del. Tycker jag

Så lär de sig leva sig in i andras världar.

[father of sons]

... sen är det alltid intressant att se vilken "metod" barnet ska prova när "skrikmetoden" inte funkar.
"Ok, skrika funkar inte, så måste jag..."
En 6-åring kan förvåna med otrolig kreativitet.

[Jennie]

Tack för era svar!

Ja, som vanligt uttrycker du dig så klockrent, Anna! Han är nog en liten "herre" som förväntar sig att världen (jag) skall stanna upp och se vad han har åstadkommit. 8)

Nåja, jag tror att jag har rätt så god avvägning, men erkännas skall att han lyckas charma mig ofta så att jag kommer och kollar vad han gör. Men oftast kommer han faktiskt till mig och visar sina kreationer.

[K-ina]

...med lika mycket medvetenhet om att sonen gärna vill vara i centrum som lathet från mig! Ofta händer ingenting! Att fråga efter "mamma" är som ett mantra! Han kallar tom. pappa för mamma! Man lär sig ju också höra när det verkligen är viktigt! Då låter det ofta så här hos oss:

-Mamma!
-Koooom!
-En överraskning!!!!

Då vet man att soffan förvandlats till ett snyggt hus eller att golvet är fyllt med konfetti från hålslagaren eller nått annat uppiggande!

[Mamma Tesked]

Bonusarna är fruktansvärda på det där, de kan sitta på ovanvåningen och vråla på sina pappa, vilket oftast slutar med att han går dit - förklarar att vill de honom något så kommer de ner på bottenvåningen och pratar i normal ton istället för tt krulla öronen på oss andra som tvingas höra på deras djungelvrål. Sedan går han ner igen utan att ta reda på vad de ville... och naturligtvis kommer de som ankor på rad och tar kontakt med sin pappa på ett sätt som fungerar för hela familjen...