Hej på er!
Vet inte om det är till hjälp precis, men när jag (inte JAG då, utan min dotter...
) hade samma problem så bestämde jag mig till slut för att vänta ut det hela
! Faktum är att hon efter att ha varit arg, ledsen, uppgiven, i den ordningen, till slut tröttnade och satte sig! När hon kommit på det så var det ett väldigt hattande därinne, men det gick fortare och fortare för henne att sätta sig.
Det finns ju ingen bättre plats att träna det på! Och mycket hellre under ensamleken än när de är trötta och ska sova natt
Blir de riktigt riktigt ledsna är det klart att man får bryta, men då tror jag det är bättre att gå in och verkligen bryta - korta ensamleken helt enkelt. (Låtsas som att det regnar förstås; "Hej är DU här? Vad roligt! Har du haft skoj med leksakerna? Nu ska vi gå UT, JA!")
Att gå in och sen ut igen skapar nog total förvirring (jag höll förstås på så också i början, men det funkade aldrig), jag tror inte att de små - när de är riktigt ledsna - verkligen menar "Hallå, kan du hjälpa mig att sätta mig så jag kan leka vidare?" utan "Nu står jag upp helt plötsligt, det här var inte så skoj, kom och hjälp mig!" Vad jag menar är att om frågan är ställd som den första, så kommer de att övervinna sin rädsla för den höga höjden och verkligen sätta sig efter en stund. Är frågan den andra blir de nog inte så glada om man går in och sen lämnar igen, det blir fel svar på frågan.
Hur som helst är det en övergående period, de lär sig snart att sätta sig! De första gångerna verkar fallet högt och hårt, men min dotter gjorde sig aldrig illa i spjälsängen, hon faller mjukt och skulle hon slå i spjälorna så är de förvånandsvärt mjuka och framförallt vertikala.
För säkerhets skull skulle jag nog ta bort eventuella hårda leksaker under den här tiden, typ större plastleksaker. Mindre platsprylar, ringar odyl, är nog ingen fara, det hade vi.
Vilken roman, förlåt!
Lycka till!
Det känns verkligen i hjärtat när det blir ledsna miner efter jag hjälpt henne ner och sedan vinkat hejdå 
. Hela syftet försvinner på något sätt... 
Det har gått en tid sedan denna tråd skrevs men jag ville bara berätta att jag läser den om och om igen varje morgon under Leias ensamlek 