Bär-sele-funderingar

[kattis73]

Jo, jag vet ju att i sann AW-anda så ska man ju inte bära runt på barnet "i onödan", alltså inte bära för bärandets skull, för att barnet är gnälligt, t ex. Nu ska jag erkänna att vi använder bärsele (han sitter utåtvänd) säkert en eller ett par timmar totalt om dagen... Jag har "försvarat" detta inför mej själv med att det funkar lite som social delaktighet. Jag går runt och plockar, dammsuger, vattnar blommor osv, och han är med på första parkett, hjälper gärna till och håller i saker och så.

Nu är jag rädd över att vi trots allt "skämt bort" honom vid att bli "buren". Det känns som om det nästan bara är i bärselen han är nöjd... Det handlar säker lite om åldern också (8 månader på torsdag). Men tycker ni att jag ska försöka inskränka bärselandet? Han blir jättelessen om han råkar bli ensam i ett rum i en halv sekund, så man känner sej lite begränsad... då är det så smidigt att ta honom i selen, så blir han nöjd, och jag får saker gjort (och lite ont i ryggen på köpet...) svårt att hantera tycker jag. Tycker synd om honom... och jag är väldigt känslig för gnäll...

[Gäst]

Du har inte "skämt bort honom" men du har gett honom tron på att han inte riktigt klarar sig själv. Och då kan det bli lite extra lurigt i den åldern han är i nu.

Nåväl - du kan såklart ändra på det om du vill! Och då är det till att ha framme intressanta saker att kika på och att glatt lämna honom och deklarera att du kommer strax och göra små utflykter för att glatt återförenas igen. Det blir som en liten kur i sig! Du kan börja med att ha honom i samma rum som du är och att hel tnaturligt springa omkring och fixa lite (som man ju måste). Varje gång du går droppar du en intressant sak framför honom och säger att du kommer strax osv. Glatt återseende väntar där du möter honom på golvet - inte tar upp. Sedan droppar du en sak igen och så kan du köra på och göra allt längre utflykter. Både han och du blir stärkta i tron på er själv på detta sätt !

Lycka till!