Mammig 6 mån

[Carina-71]

Hej
Vår Hanna har blivit såååå mammig. Vad kan vi göra för att mota detta . Det är till och med svårt att lägga henne nu bara för att jag försvinner ut ur rummet (som jag alltid har gjort, hon somnar själv). Mycket gråt och tårar är det. Att hamna hos någon annas famn är inte roligt. Inte ens momors

Kram Carina

[annawahlgren]

Du ska kunna hitta en hel del om "mammighet" via search Jag har skrivit mycket i saken och fler med mig Vill gärna att du läser

Några konkreta tips så länge:

Sätt dig på golvet till hennes disposition och gör ingenting, eller gör något som inte handlar om henne. Låt henne "få nog" av dig. Du märker när hon liksom söker sig bort till slut.

När du reser dig och/eller lämnar henne för sig själv, "droppa" något vansinnigt intressant framför henne utan att titta på henne och utan att presentera Saken i stor stil. Ge henne tid att bli nyfiken och fika inte efter hennes bekräftelse. En besticklåda brukar funka bra

När hon är glad och nöjd, säg HEJ DÅ, KOMMER STRAX och vinka, och GÅ, utom synhåll, utan att ge plats för invändningar. Kom tillbaks efter några sekunder som sedan blir till någon minut. Säg HEJ! hur glatt som helst och gå genast till ditt. Diska, prata för dig själv, lev ditt liv. Spionera i ögonvrån men "hör" inte eventuella sammanbrott.

Bär inte, annat än i transportsyfte. Sätt ifrån dig barnet på höjder också, inte bara på golvet. Ge henne "jobb" - ge och ta, Saker att undersöka och möblera.

Trösta inte. Det är inte synd om henne. Hon behöver få lite vargungar bortjagade då och då och det behöver vi alla. Obefogad tröst bekräftar faran. Hurtiga glada utrop är modellen I brist på gensvar från ett för tillfället gnälligt litet barn får man babbla på glatt för sig själv. Om allt vansinnigt viktigt man måste göra, ta bort fläcken DÄR, gnugga fönstret DÄR, flytta på DEN koppen... osv. Nyfikenheten tar över i samma takt som barnet känner lugn och glädje omkring sig.

[Carina-71]

Tack för ditt svar kära du.
Jag har medvetet låtit Pappan, min kära man, ta över mer ansvar under en tid. Han har tagit upp henne när hon vaknar, matat henne mm och att jag håller mej på en annan plats när hon leker. Så hon har fått mer tid ENSAM med pappa.
Ja, så jag inte finns intill henne HELA tiden. [-X
Jag tycker mej se en bättring, nu gnäller hon inte bara för att jag är ur synhåll. =D>
Tack ändå för att du tog dej tid att svara.

Kramar Carina

[annawahlgren]

Bra, bra

Tänk att det ska vara så svårt det där med att stiga tillbaka, som mamma, och inse att man inte är Guds enda frälsning för sitt arma barn...

Pris och beröm ska du ha