Hej Knyttet!
Jag har exakt samma observation som du har gällande min egen dotter. Storebror - en känslig typ - tar en väl genomförd förvisning bra, han rasar av sig i sin säng och sen kan vi mötas och kramas och prata.
Men inte Lilla L! Hon blir arg, rasande arg och utom sig på ett sätt som inte är schysst.
Så jag använder inte förvisning på henne, punkt slut.
MEN med detta sagt så finns det ju situationer som när hon skriker som en galning vid matbordet för att pappa ska sitta brevid henne eller hon vill ha en rosa mugg eller någon tittar konstigt
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon/lol.gif)
. Alltså beter sig outhärdligt för resten av familjen - och sig själv. Och inget biter. Då tar jag med henne till hennes säng och placerar henne vänligt däri och så sitter jag brevid och Ser Till att hon stannar i sängen och rasar ut.
Arg är hon och skriker och fäktas och jag sitter vänligt och lugnt och väntar tills hon är klar och vi kan gå tillbaka till bordet.
Så fort jag tappar lugnet så är det kört - en stark liten tjej som hon vill ha tydliga svar men hon vill också veta att världen håller när hon rasar runt. Så min uppgift är att inte dras med. Numer lyckas jag oftast - men inte alltid.
Förvisning är något som ska användas i nödfall - när du kokar så mycket att du inte kan hålla lugnet och situationen trissas upp och dom stridande parterna behöver skiljas åt en stund. Inte som vardagsmässig åtgärd alls! Men det gäller att hitta en väg som fungerar och känns bra - som ger en lösning, inte en som leder till maktkamp.
Trotsbarnet skakar i sina grundvalar och kollar om världen håller. Då behövs det en lugn hand vid rodret. Mitt bästa råd är att välja dina strider! Fundera vilka saker som är rejält viktiga i er familj - att sitta med vid maten, att inte skrika på bussen, att inte slåss etc. Välj tre som är bergfasta och stå ut med att strida för dom - lugnt och behärskat. Kliv av bussen vid första skriket och vänta på nästa, genomför måltiden med sur unge i famnen, ja du förstår? Det du bestämmer är viktigt måste du stå för.
Resten kan du gott pakta, lösa och lirka förbi - det är bra grejer! (Min stora pojke är fantastisk när han lägger manken till att lirka lillasyster - rösten blir ljus och mild och han säger saker som: Men IMORGON då får du ha legot Hela dagen om du vill! Va bra det blir!! Det har han ju lärt sig nånstans
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon/lol.gif)
)
Jag har haft stor hjälp av en bok som heter Explosiva barn av Ross Greene. Det riktar sig egentligen till familjer med barn som har diagnoser, detta ord!, men det finns mycket klokt i den även för föräldrar till barn med stor vilja och hett temprament.
Han talar om korgar av viktighetsgrad i konflkter - det var en ögonöppnare för mig. Läs den!
Och som alltid - mycket utevistelse hur trist vädret än är (det har jag själv slarvat med denna jul och det Märks) och en massa uppgifter. Hon är mogen för svårare saker nu - som att skära gurka med en lite vassare kniv, steka korv, dosera tvättmedel (Grumme och tvätta händerna nogrannt efteråt
![Exclamation :!:](./images/smilies/icon/exclaim.gif)
)
Clara