om att väcka barnet

[-josefine]

Hej.

Adam är kurad och sover numera 12h natt.
(ibland vaknar han upp - men med en mjuk ramsa somnar han om)

Men nu har jag en fråga ang. väckning.

Adam sover tre dagspass (45 min, 1.5 h och 1,5 h)
Ofta vaknar han själv gråtandes efter det första sovpasset. Jag tar snabbt in honom - och han blir nöjd.
(Han verkar lite trött trots att han själv vaknat upp...)
Men båda dom andra dagspassen måste jag väcka honom. Han blir ofta väldigt grinig då jag väcker honom
och ibland känns det som om det är bara bröstet som hjälper.
Jag brukar använda mig av marginalkvarten för att se om han själv vaknar upp - men jag måste ändå nästan alltid väcka honom.
Hans schema ger 15.45 h sömn / dygn - så han sover nog tillräckligt. Har någon tips och idér hur jag får min gosse att inte behöva vakna efter varje sovpass med att vara grinig!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Skriv gärna i din profil (så det kommer med längst ner under ditt inlägg) hur gammal lille älsklingen är Annars får du vara snäll och berätta det varje gång

Pris och beröm för fint jobb

Har du kurat relativt nylligen, ska du veta att dagslurarna (humöret också) kan krångla ett tag, en eller ett par av dem, innan de verkligen sitter som berget och barnet blivit sin egen lilla klocka.

Ska de kunna sätta sig som berget är det INTE någon bra idé att låta lilla barnet själv ta ansvaret för hur långa de ska bli eller inte bli.

Var alltså inte rädd för att väcka honom, håll tiderna, stryk honom över huvudet och ta bara upp honom och var GLAD, som om du hade längtat dig galen efter hans underbara sällskap! Inget tröstande alltså och inget dåsande vid bröstet, utan glad och god väckning - först.

Grinigheten går över. Om du alltså inte tröstar, vlket får honom att tro att det är synd om honom Och det är det ju inte, eller hur

[-josefine]

Tack för snabbt svar. Du är helt otrolig Anna! Vill samtidigt tacka dej med en rejäl stor kram från hela familjen. Nu sover vi gott vilket också gör att Äktenskapet glänser och vi bara längtar efter mååånga barn

Skall jag väcka honom efter exakt 45 min resepektive 1.5h eller skall jag tillämpa marginalkvarten?
Eftersom det är hans mattid precis då han kommer in - blir det lätt att jag lägger honom till bröstet eller börjar mata. Borde jag vänta tills han kvicknat till så att maten inte blir tröst? Jag försöker verkligen vara superglad med ju mera jag försöker desto argare blir han.

En dag hände följande: Jag väckte honom - med att lyfta upp honom i famnen, han vaknade till men var gnällig och trött i min famn - så fort pappan kom och "busade" lite med honom log han. Men Så fort han tittade på mig igen började han gråta... Han gråter med stora krokodiltårar och han vill verkligen att man skall tycka synd om honom. Men det är ju verkligen inte synd om honom.

Eftersom vi ganska nyligen har ändrat schema skall jag hålla tiderna - och väcka honom glad

Tack tack

[annawahlgren]

Tack för stora kramen Returneras med största förtjusning

Ja, här räddar minsann Sova hela natten-kuren äktenskap och förhållanden på löpande band En inte helt förkastlig "bieffekt"

Ja, marginalkvarten finns ju men man ska inte gödsla med den, inte så att den till slut nästan blir schemalagd. Den är en reserv Nödutgång Jag vet inte hur länge sedan ni var färdigkurade men är det mindre än fyra veckor sedan bör du fortfarande vara mycket strikt, tycker jag Ser att du just byttt schema; desto viktigare då också.

Minsann, unge herrn håller på att upprätta könsrollstänkande Dessa bröst, dessa bröst Du är den tröstande modern, som lider med honom när han har det så svårt så svårt, och genast ser till att han blir mätt och nöjd och glad igen, och det är ju kvinnors uppgift Och vad gör herrarna då, när de ätit sig mätta och är belåtna Jo, då roar de sig med sitt (och varandra). Far ror och mor är rar

Skämt åsido, att det går bra att busa med pappa och ska snörvlas och snyftas vid blotta åsynen av dig (=brösten), speglar ett blott alltför välkänt mönster. Försök bryta det. När du tagit upp, kan du gott vänta med brösten en liten liten stund - så att de inte blir alldeles självklara och omedelbara! - och svinga honom i luften, "hänga" honom över dig, tjoa och skratta. Det ska inte vara tillåtet att äta bröst förrän man faktiskt dragit på mun

Annars är det lätt hänt att det här trista mönstret består. Och pappa får allt det roliga.

När det sedan ska ätas annat, är det väldigt bra om pappa är den som matar

[-josefine]

Nu måste jag bara skriva lite frågor igen (de e nog tur att de här forumet finns - vart skulle jag annars vända mig!)

Denna fråga gäller insomningen under dagslurarna...
Såhär har vi det nu. Direkt som jag klär på honom utekläder att sova i blir han gnällig och trött. Jag klär snabbt på honom och lägger honom ute i vagnen. (Detta tar ca 1,5min) Han gråter redan vid påklädningen, jag brukar iallafall busa kort med honom då jag klätt på honom så att han är glad då jag lägger honom i vagnen. Det går ganska bra ända tills ramsan. Jag ramsar x4. Adam lyssnar på ramsan men så fort jag ramsat börjar han skrika. Jag har under en längre tid låtit honom reagera på ramsan - då har han tystnat efter ca 1 min (då han varit tyst ca 15s bekräftar jag med en ganska tyst och mjuk ramsa) - och Adam sover efter ca 2min. Men nu börjar det kännas som om hans skrik inte är en reaktion på ramsan utan mera som om han frågar nåt! Han verkar ledsen och arg. De gånger jag ramsat pånytt då han låtit ledsen gör att han går upp ett tonsteg - och om jag följer med med ramsan och ramsar "ovanför" blir han tillslut alldeles olycklig. Nu kan det ta upp till 15 minuter innan han somnar - och ofta med att jag vagnar (tills han nästan sover... ) Det börjar kännas besvärligt och jag tror att detta tar ner hans humör också Så hur skall jag göra?


Hans ständiga uppvak mitt i sovpasset håller i sig ännu. Detta får mej att bli tokig snart. Han vaknar upp - ofta efter 35-40 min och gråter med ögonen fast. Ibland somnar han om på direkten efter att jag ramsat men ibland tar det upp till 15min (vilket känns som eeevigheter - eftersom han låter trött och olycklig) Det gör mig också olycklig att han gråter - han skall ju inte behöva vara ledsen.

Snälla nån - vad skall jag göra??

(Han sover 12h natt och tre dagspass på 45 min, 1.5h och 1,5h)

[annawahlgren]

Bli inte tokig Gå vidare Minns att om han ska kunna (fortsätta) göra framsteg, krävs att du gör "baksteg" - först, och kontinuerligt.

Han behöver inte ramsas alls när han läggs i vagnen. Och inte ska han busa om han är så trött som han verkar och bara vill sova. Ner med honom bara, lägg tillrätta (han ska vara lätt klädd så han kan röra sig, med varmt över; ingen bökig overall ) och vagna ett par tag, tre kanske, och avsluta med lite skak i handtaget Det är det hela. Sedan ska du GÅ. Får inte stå kvar och hänga Du han sjutton andra bebisar att ta hand om, och han har fått allt han behöver

Mer förtroende för lilla barnet, alltså 8) Han är varken nyfödd eller befinner sig i kurens första fyra dygn.

Ramsan spar du till kvällen när du går ut ur rummet och till natten, om den absolout skulle behövas. Sista ramsan (påminnelsen) ska dras ihop med bekräftelsen, eftersom han ju tystnar medan du ramsar. Då avslutar du med bekräftelsetonfall och sätter punkt.

INgen separat bekräftelse längre, alltså Han vet vad som gäller nu, och dina alldeles för frekventa ingripanden stör honom Tänk på det, i stället för att bli tokig. Saklighet anbefalles i rutinerna

[-josefine]

Så här skriver ANNA:

Du måste anlägga en betydligt sakligare attityd, vara lättare på handen och hysa betydligt större förtroende för lilla barnet. Skjut vargarna och våga inte släppa in dem till honom mera Tänk på de andra sjutton bebisarna i rummet intill som VERKLIGEN vrålar Skynda, skynda!

Hur är det om det är min baby som verkligen vrålar...

Adam blir bara svårare och svårare att få och sova på dagen. Nu gnäller han inte längre utan nu vrålar han. Kan jag ändå backa och låta honom reda upp det själv... Tänkte köra med en "dagkur" - men är det ok då att bara lägga honom i vagnen och låta honom vara??? Anna skriver ju att man inte behöver ramsa på dagen - men hur är det då han är ledsen...

Idag har jag varit ut och gå med honom i vagnen - han grät trots att jag promenerade. Han är trött eftersom ögonen är fast.. Jag förstår inte vad som är fel. TACKSAM för tips

[-josefine]

Ännu en fråga:
Skall jag bekräfta honom på dagen? (Han sover alltså ute i stillastående vagn)

[-josefine]

[annawahlgren]

Förlåt tystnaden - har varit bortrest lite.

Hur sköter du dig nu, hmhm Duktig flicka denna vecka

[-josefine]

Välkommen hem från resan! Hoppas att den var underbar och att du fick vila och njuta av Indien

Hur det går? Ja... Här är en tråd som berättar en hel del hur vi haft det:
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5213
Så inte på bästa vis. Men läggningarna har börjat fungera bättre. Nu gråter han inte lika mycket men han bökar runt i sängen - trasslar in sig i filten, leker med fötterna osv.. Så ibland tar det 20 minuter för honom att somna. Jag brukar iallafall låta honom vara - han är inte ledsen så det är huvudsaken. Ibland funderar jag på att påminna honom med en ramsa att han skall sova - men har varit osäker på att göra det så jag har låtit bli..

Han vaknar fortfarande varje natt. Ligger och vrider sig och snurrar.Men jag honom vara - han somnar efter ca 30min - vaknar ibland upp efter en kort stund ligger igen och vrider sig och somnar efter ca 30min. Han har iallafall förutsättningarna att sova så jag låter honom vara. Jag jobbar på min attittyd och föröker njuta av Adam och livet som småbarnsmamma. En del dagar är bättre andra mindre bra. Men jag jobbar på det.
Jag är en sån person så jag funderar väldigt mycket på allt och inget.Detta gör väl också att jag har så mycket frågor snurrandes i huvudet hela tiden. Och att ha en självklar attityd då allt verkar nytt och främmande är ju inte lätt men som sagt jag jobbar på!

[annawahlgren]

Ja, jag läste förstås din tråd. Och jag är glad att du gått framåt

Försök se hans gnöl och gnäll som frågor, inte missnöjesyttringar. Det kan helt banalt vara så att han känner din osäkerhet och blir sur respektive nervös (beroende på läggning ).

Men jag tycker du är duktig som avstår från att ingripa när du inte vet hur, dvs lyssnar till den rösten inom dig som faktiskt säger åt dig att låta bli och överlåta "problemet" på honom själv. Så fortsätt med det och ha förtröstan - försök peppa dig till att vända osäkerheten till en säker programförklaring inför dig själv: att du hyser FÖRTROENDE för lilla BARNET

Pris och beröm!

Du skulle bara egentligen haft ett par ungar till