Många frågor här på forumet gäller hur man skall använda vagningen som det utmärkta verktyg det är och samtidigt inte hamna i det berömda träsket.
här kommer en liten sammanställning från fina svar i trådar som beskriver just detta och som är tänkta som inspiration. Frân asos fantastiska trâd, s 5
Vi gillar ocksâ denna, av TorpSara:SusanD skrev:Det här är ett sätt att gå för att få lilla barnet att verkligen lita på att du finns där och håller vakt.
Då gäller det att få till en dialog/kommunikation med vagningen och jag ska försöka förklara hur jag då går tillväga. Du får hojta till om något är oklart så förklarar jag igen.
Lägg lilla barnet tillrätta i vagnen, sätt på filten, skaka i handtaget och så dunkar en gång i handtaget. Både skaket och dunket ska vara rejäla och bestämda, ingen plats för någon tvekan här inte.
Vänta och låt lilla barnet reagera, blir det gråt så är du bums där och svarar med antingen några vagningsdrag som du avslutar med skak och dunk i handtaget. Vagningen ska du sluta med bums barnet tystnar, inte vänta på att han andas lugnt eller är totalt avslappnad i kroppen.
Drar han igång igen är du bums där med kort vagning, skak och dunk.
Om han drar igång igen med med lite lägre intensitet kan det räcka med ett skak och ett dunk i handtaget för att med bestämdhet förklara att du håller vakt, du har koll, och han kan sova gott.
Även om detta kan kännas som att du inte backar så är det precis det du gör. Du finns där bums för att tala om att allt är lugnt och slutar med dina insatser så fort han tystnar. Räkna med att du får hålla på med denna form av kommunikation vid några läggningar innan han verkligen litar på dig.
Att backa och låta lilla barnet skrika är ingen bra väg att gå, då föds bara mer oro hos alla inblandade parter.
Lite mer allmänt om verktyg skriver fantastiska mamman Yazz sâ här:Attityden handlar inte om att man ska låta bli att höra när de gråter, utan att man ska vara övertygande och fast i sin vetskap att man vet vad som är bäst för dem!
Ett vagningstips: vagna tyst, släpp, vagna tyst, släpp etc. Tillslut tröttnar han.
För att förklara, vagnar du för mycket så blir det inga svar, utan mys.
Hans skrik betyder:
Ska jag sova?
Du svarar kort och bestämt med vagnen
ja! och sen SLÄPP!
Han frågar igen, direkt:
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
Han frågar:
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
Han frågar:
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
Han frågar:
Du svarar kort och bestämt igen med vagnen
Och som sagt, han kommer att nöja sig med de svaren.
Sâ mycket klokheter i gamla trâdar =D>Yazz skrev:Etter denne laaaange erfaringen har det dukket opp et bilde på "verktygen" som jeg har lyst til å dele:
Vi voksne har en tendens til å svare barn (i alle aldre) med alt for lange svar. Dette frustrerer barn og gjør dem "arga". Jeg har jo også en 10 åring og en 4 åring og ser dette veldig klart.
Verktygen er derimot KORTE svar med KORTE og ENKLE forklaringer: "nei, nå skal du sove, FORDI du er trett/det er natt!" og END OF STORY! Etter ditt svar skal barnet få lov til å reagere og få tid til å lugne ned seg uten mer inngripen!
Men svarer vi slik: "nei, nå skal du sove, fordi, bla, bla, bla, bla og mamma synes at bla, bla bla, bla...., får vi et barn (stort som lite) som blir ARGT og fortvilet over alt pjattet! Dette gjelder både i ord som i handling!
ALTSÅ verktygen, er enkle og magiske i sin effekt når de brukes på denne måten, som KORTE svar til barnet. Barnet må få svare tilbake og ha tid til å lugne ned seg i sitt tempo! Når du lar dette være et utgangspunkt, hører man fort forskjell på virkelig skrik (på hjelp til å lugne ned seg) og protest skrik/nedvervningsskrik som svar!
Min dialog med mitt lille barn er som forvandlet fra og med i går kveld, når jeg forsto dette! Han er idag våken ved brystet HELE tiden, kan derfor også legges våken med sang og skratt, og våkner glad og fornøyd.
Det ER magisk!
