Lilla Freddy 111028

Barnavårdsforum. Standardmodellen och andra råd och dåd i Barnabokens anda
Skriv svar
tjugohundraelvabebis
Inlägg: 100
Blev medlem: tor 08 sep 2011, 13:17
Ort: Falköping

Re: Lilla Freddy 111028

Inlägg av tjugohundraelvabebis »

Oj här har det inkommit ett svar utan att jag har märkt av det.
Brukar få ett pling i mailen när någon har svarat men det har jag inte märkt av den här gången.

Hur som helst så valde vi att köra en minikur för att få båten på rätt köl igen.
Kvällarna har gått som smort. I morse vaknade han tidigt i vanlig ordning. Klockan var strax före 06 när jag hörde hur han började prata lite med sig själv. Ramsade för att ge besked om att "nu ska vi SOVA, än är det INTE morgon!"
Han somnade om direkt men vaknade ytterligare två gånger. Men somnade om utan protester efter ramsan.

Så var det dags för första middagsluren. Han lades kl 08.45 och det var då tänkt att han skulle sova 45 minuter.
Det ville sig inte alls. Först var det ett fasligt liv. Dammsugaren, kranen, musik och ramsan krävdes för att han skulle dämpa sig lite. Men somnade gjorde han inte. Istället stod han och hulkade ömkligt i sängen och det blev inte ens en sekund med sömn.

Hur hanterar man det? Tanken är ju att han ska sova och då känns det lite fel att man tar upp honom innan han har sovit, om det så bara är för en minut. Samtidigt känns det viktigt att hålla på schemat. Vi har infört väckarklocka så förhoppningsvis sätter det sig att det inte är dags att komma upp först klockan har larmat.
Men lär de sig att skilja på signal och signal? Pappas väckarklocka ringer ju långt tidigare på vardagarna och den vill vi inte att han ska vakna av. Om han nu gör det ändå vill vi att han somnar om för det är ju inte hans morgon än på länge :-)
Freddy
28/10 2011


Ida
27/12 2016
SaraMilana
Inlägg: 1567
Blev medlem: ons 31 aug 2011, 12:21
Ort: Huddinge

Re: Lilla Freddy 111028

Inlägg av SaraMilana »

Hej! :D

Fint jobbat med minikuren! =D>

Hur ser schemat ut nu för tiden? Det är svårt att säga något om lurarna utan att se helheten.

Jag tror nog att liten hör skillnad på olika väckarklockssignaler, vid pappas signal händer ju ingenting så det är ju inget att bry sig om.

:heart:
tjugohundraelvabebis
Inlägg: 100
Blev medlem: tor 08 sep 2011, 13:17
Ort: Falköping

Re: Lilla Freddy 111028

Inlägg av tjugohundraelvabebis »

Schemat ser ut som följande:

07.00 morgon med en redig frukost, blöjbyte, påklädning, ensamlek och tandborstning.
08.45 Sova
09.30 Vaken, utevistelse, social delaktighet mm
11.00 Lunch, väldigt stor portion plus frukt som efterrätt
12.00 Sova
13.30 Vaken, leka, läsa bok, pyssla mm
14.15 Mellis i form av smörgås, yoghurt och banan
17.45 Stor middag plus efterrätt, följt av bad, mys, bus, saga, välling och tandborstning.
19.00 Go' natt!

Tidigare kortade jag ju ner 45 min till 20 min sova. Märkte efter ett tag att det blossade upp massor av utslag och eksem igen trots att han håller mjölkfri diet. Fick höra att det kunde hänga ihop med sömnen så jag provade att återinföra 45 minuter och allt som blossade upp försvann på ett par dagar.
Med tanke på att han fortfarande räknas som dryga 8½ månad korrigerad ålder så kanske det är klokt att hålla kvar 45 min sova ett tag till. I alla fall under den där "jobbiga" perioden med flytt, pappa borta mycket, farmor ofta barnvakt, massor av nya människor i ishallen osv. Sömnen hjälper ju till att bearbeta allt som händer runt omkring så jag tänker mig att några minuter i överkant får hänga kvar tills vi har flyttat och kommit i ordning ordentligt vilket lär bli om ca 4 veckor. Sedan ska ju schemat i alla fall utvärderas och eventuellt omprövas.
Freddy
28/10 2011


Ida
27/12 2016
Irmasmamma
Inlägg: 1253
Blev medlem: sön 04 dec 2011, 10:13
Ort: Tyresö

Re: Lilla Freddy 111028

Inlägg av Irmasmamma »

Hejsan! :D
Här kör vi också 12-45-1,5 (19-07) och i mina ögon ligger er fm-lur väldigt tidigt! Liten kanske helt enkelt inte är trött än? 
Vi har lurarna 09.15-10 och 13-14.30, så blir heller inte eftermiddagen så oändligt lång för liten.
Kortare vakentid på em skulle faktiskt också kunna resultera i att liten inte är övertrött till kvällen, vilket brukar hänga ihop med tidiga morgnar..... 
En tanke bara! :wink:

:heart:
Irma :heart: 111108, SM från 3 veckor.
Olof :heart: 131008, SM från början.
tjugohundraelvabebis
Inlägg: 100
Blev medlem: tor 08 sep 2011, 13:17
Ort: Falköping

Hur hanterar vi motgångar och vredesutbrott?

Inlägg av tjugohundraelvabebis »

Jag vill börja med att tacka er alla för den fina hjälp och vägledning vi har fått under det gångna året.
Det har betytt otroligt mycket för oss här hemma ska ni veta!

Freddy har nu hunnit fylla ett år. Från och med sin födelsedag har han utrustats med ett uselt humör. Misstänker att han fick det i present av någon och får jag bara tag i den som gav det till honom...

Jag försöker att minimera besvikelserna, men vissa motgångar går helt enkelt inte att undvika. Det som händer är att han får ett utbrott utan dess like. Han dyker ner i golvet, lägger sig raklång och skriker. Efter en stund håller han andan så pass länge att läpparna skiftar i blått och sedan bryter helvetet lös.
Jag ser det som så att man FÅR vara arg och besviken och jag försöker sätta ord på det han känner.
Tex "Nu blev Freddy jättearg för att han inte kunde nå upp till grenen på trädet". Någon större vikt lägger jag inte vid det då det räcker med att konstatera att han är just arg, samt varför och det får han ju lov att vara.
Så när han lugnat sig lite försöker jag hitta något som jag vet att han klarar av och som gör honom glad.

Vardagen kantas helt enkelt av dessa "utbrott" och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var påfrestande. För det är det.
Ibland så påfrestande att jag bara vill dunka huvudet i väggen.
Det är också lätt att undra vad man gör för fel, även om jag försöker att inte tänka i de banorna. Det är så här livet är helt enkelt. Men hur länge håller en sådan här period i sig?
När vi är borta är han oftast en liten solstråle, så länge inte någon råkar säga Nej till honom.
Som någon redan så fint har beskrivit det kan man ju börja med att säga Ja och det försöker vi att göra här hemma. Men andra människor håller inte alltid med eller tänker sig för och då är det ju redan klippt.

Han befinner sig dessutom fortfarande i separationsfasen. Det har han gjort länge nu och även det tar på krafterna. Hysteriska utbrott avlöser varandra när jag försvinner ur sikte eller när farmor kommer då han tror att han ska bli lämnad till henne.
Det är jag som blir föremålet för hans ilska dessa gånger. Sparkar, skrik, slag och bett. Jag sätter ner honom på golvet intill mig och säger att han inte är kul att vara med när han gör så och att vi kan vara med varandra igen när han inte gör illa mig.

Som rubriken lyder, hur ska vi och hur bör vi hantera motgångar och vredesutbrott?
Freddy
28/10 2011


Ida
27/12 2016
Cony
Inlägg: 143
Blev medlem: mån 08 aug 2011, 12:31
Ort: Trosa

Re: Lilla Freddy 111028

Inlägg av Cony »

Hej! :)

Misstänker att han fick det i present av någon och får jag bara tag i den som gav det till honom...
HÄHÄ...


Ibland när min snart ettåriga krabba blir vrålirriterad för att det inte passar att han klättrar iväg till övervåningen just då, brukar jag snacka mig ur situationen med en väldigt spännande röst, typ "såklart jag förstår att du hade en gudomlig plan just nu, men vet du, vi MÅSTE faktiskt göra en annan sak och jag behöver din hjälp med JUST DEN HÄR SAKEN och nu ska du MINSANN FÅ SE!" medan jag bär iväg honom till nåt annat läckert att utforska. Med en väldigt "hejåhå":ig attityd brukar han köpa det.

Kanske kan man tillsammans snacka lite skit om grenen som är för hög? Jag brukar härma Bobos ljud och miner när han blir irriterad. Inte på ett retigt sätt då, utan speglande. Då förstår vi varandra. :heart:

När B får tag på saker som absolut inte funkar att han har brukar jag trolla bort den och sen brukar vi leta efter saken tillsammans, utan framgång "tyvärr" :lol: men humöret blir glatt! Eller så kör man "toppen att du hittade den här, VAD JAG HAR LETAT! TACK TACK TACK!" och skakar hand med och ler mot det lilla barnet som blir stolt som en tupp.

Lägga sig ner på golvet och bara vara med barnet brukar funka här mot trist humör.

Musik.
Dans.
LARV!

Och sen, såklart, soooociaaaaal deeeelaaaktigheeeet i mängder. Allt vad du kan komma på och lite till och sen ännu mer.
När vi är borta är han oftast en liten solstråle, så länge inte någon råkar säga Nej till honom.
Som någon redan så fint har beskrivit det kan man ju börja med att säga Ja och det försöker vi att göra här hemma. Men andra människor håller inte alltid med eller tänker sig för och då är det ju redan klippt.
Säga och VISA "ja", ja! Och "andra människor" tycker jag man ska sätta på plats lite lagom, så det passar ens egna idéer om ens egna mycket viktiga barn.

Angående slag, sparkar och bett. Visa honom vad händer används till (klappa mamma fint), vad man kan göra med benen (stampa lite kanske, pussa hans fötter), med tänderna tuggar man på allt utom sina föräldrar. Förebrå honom inte, han menar inte illa. Visa honom vägen istället.

Det var lite kvällskvistbabbel från mig. Kanske kan nån annan slå huvudet på spiken i frågan? Jag kunde inte riktigt, jag slog lite hejvilt.

:heart: :) Kram
Bobo levererad med kejsarsnitt pga säte 23/11-11 (39+0). Barnabokad från början. Bobo har två fullständigt utsökta bröder födda 02 och 04, som bor med oss på halvtid.
Skriv svar

Återgå till "Späda barn och små (nyfödd till 1år)"