Nattning/läggningskrångel för 4-månaders sm-barn

[Mamma till L]

Hejsan, jag har flyttat denna tråden hit, på inrådan av Irmasmamma

Min 4 och en halv månaders son har jag kört sm med sedan han var cirka 3 veckor gammal och det har funkat bra.
Han sover gott på mage i sin spjälsäng, i eget mörklagt rum. Han har sovit 12 timmarsnätter utan uppvak sedan han fyllde 3 månader och vi har aldrig kurat honom utan han slopade nattmålen av sig själv, med viss hjälp av diverse verktyg från mig
Dagslurarna funkar bra, när han väl somnat, precis som nätterna.
Problemet ligger i själva insomnandet:

Vid nattning inför natten har vi haft en hand på hans rygg tills han somnat, och endast buffat vid 'kris'. Dock känns det onödigt då han sällan skriker upp sig inför nattens läggning utan ligger där nöjt med min hand på sin rygg tills han somnar. Tar jag bort handen så börjar han sno runt och skriker upp sig, men jag har liksom inte lust att sitta där i allt mellan 10-45 min varje kväll när han ändå inte är ledsen. Tänker jag fel? Jag vill kunna ge godnattpuss och sen lägga ner och stoppa om/klappa om och sen kunna gå ut och jag vill ge honom möjligheten att hitta sömnen på egen hand.

Vid läggning på dagen har vi alltid haft honom i vagnen. Problemet är att vi har fastnat i vagträsket där vi vagnar honom till sömns varje gång för att vi helt enkelt vill att han ska somna så fort som möjligt utan skrik så vi kan återgå till vårt Dessutom är han på väg att växa ut vagnen vid magsovning så en förändring behövs förr eller senare.

Idag bestämde jag mig för att idag blir första dagen utan buffning/hand på rygg/vagning ända in i sömnen.

Förmiddagsluren gick helt OK. Vi la ner han i sängen och han skrek när vi gick ut, enligt honom 'för snabbt'. Jag avvaktade en liten stund för att se om skriket mattades av eller blev värre. Fick till slut gå in och buffa men det hjälpte inte för han var ju såklart förbannad så jag slutade och gick ut igen.
In igen efter en liten stund när skriket lät mer ledset än argt och denna gång kunde jag buffa honom lugn och tyst. Då slutade jag, och gick ut igen. Nytt skrik och samma procedur en andra gång. Detta var sista gången jag behövde gå in och lugna. Han bökade lite men hittade sömnen själv efter detta

Middagsluren var ett annat kapitel!
Tog nog cirka 45 min innan han lyckades somna, dock på egen hand!
Jag avvaktade vid varje skrik men fick buffa lugn och tyst med några minuters mellanrum hela tiden. Så fort jag slutade så skrek han upp sig igen på direkten, helt hysteriska skrik.

Jag vill verkligen inte vagna/buffa till sömns längre för vi märker att han 'kräver' det nu. Han är lugn och nöjd när vi vagnar, så fort vi slutar så början han gnälla och sedan skirka 'argt' och sen när vi börjar igen så låter han liksom ahhahhhaaaa i takt med vagntagen som om han njuter av det

Sammanfattningsvis eftersom det blev långt:

-Jag är rädd att denna, för honom, nya inlärningsprocess med att somna själv utan vår aktiva 'hjälp' kommer att störa hans underbara nätter på någon sätt, finns det risk att detta kan hända?
-Hur lång tid kan det tänkas ta innan han blir mer tillfreds med att 'lämnas' i sängen och somna själv?
-Har jag gjort rätt med att 1: avvakta när han skriker 'argt' och köra på med husljud. 2: gå in för att lugna men sluta när han blir lugn/tyst, ÄVEN om han skriker upp sig på direkten igen när jag slutar och lämnar rummet? 3: Upprepa ovanstående tills han till slut lyckas somna.
-Vi har ingen ramsa och har inte ramsat honom tidigare. Körde med ramsa vid middagslurens läggning idag men upplevde att den bara störde då han direkt lyfte på huvudet och började titta runt och skrika ännu mer (''vad tusan babblar mamma om''?? ) Ska vi införa ramsa i alla fall fast den verkar störa mer än hjälpa nu i början?

Oerhört tacksam för alla råd och åsikter om våra läggningar!! Ber om ursäkt för mitt maratoninlägg, behövde få ur mig allt!

Tack på förhand! /Mamma till L

[Mamma till L]

Uppdaterar lite bara...
Första luren idag körde vi exakt samma strategi som igår, dvs. först avvakta och lyssna på skriket; är han ledsen eller arg? Och samtidigt köra på med husljud. Om skriket bara blir värre så går jag in och buffar tills han tystnar, då slutar jag och går ut igen. (Gör jag rätt )
Nu tog det väl cirka 25 minuter denna gången.

Varför tystnar han direkt när jag börjar buffa (några sekunder bara) men börjar vråla direkt jag slutar

Bör alla lurar vara i samma miljö, dvs hans spjälsäng i kolmörkt rum, eller kan vi skifta lite så att han ibland ligger i gästsängen i bara lite dunkelt rum Eller förvirrar det honom Husljuden blir lättare nämligen om han ligger i gästrummet och jag vill helst inte vänja han vid att det är kolmörkt annat än när han sover sin nattsömn...

Eftersom han skriker så fort jag slutar buffa (jag hinner inte ens ut ur rummet ) bör jag stanna där inne och buffa snabbt igen så fort han skriker upp sig och sen sluta när han tystnar, för att börja igen några sekunder senare.... Eller ska jag fortsätta som jag gör nu med att jag går UT ur rummet och ger han chansen i någon minut att lösa det själv innan jag går in och buffar honom tyst

Hur många dagar brukar det ta innan han blir trygg i att hitta sömnen själv, om vi är konsekventa vid varje läggning Läggningen på kvällen inför natten verkar gå mycket smidigare än läggningen inför dagslurarna.... igårkväll blev det varken skrik eller buffning när vi la ner han för natten och gick ut, han gosade in sig med näsan i madrassen och somnade bara

Jättetacksam för svar!

[mumintrollet]

Hej! Och varmt välkommen hit

Vilken underbar start ni har fått

Eftersom ni har en så bra grund, skulle jag uppmana dig att införa ramsan som verktyg för att få ut dig ur sovrummet Har du SHN-boken, eller har du läst här på forumet om kuren? Bara så vi vet vilka begrepp du är förtrogen med.

Här är en länk om ramsan:
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... dan-ramsan


Och här lite läsvärt om din fråga varför han gråter då du går:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?p=91777

Det kommer inte att ta många nätter tills han fattar galoppen, i synnerhet då han redan är trygg med sin säng och sover så fint om nätterna. Börja med att läsa lite, länkarna jag klistrade och här under kurforum finns klistrade favoriter. Så väljer ni ramsa och börjar helt enkelt!
Skrattet till godnattet, in med barnet i sovrummet och ut med föräldern med en glad och varm ramsa! Eventuella protester möts av lugn ramsa bakom dörren! Träna upp er ramsteknik så att ni för en nyanserad dialog med sonen. Är han arg får ni hålla lite paus så han får svära av sitt, sedan svarar ni igen med lugn bestämd ramsa.
Under de första kvällarna - och eventuellt på nätterna om han av någon anledning skulle vakna - använder ni er av en separat bekräftelseramsa. Det är en ramsomgång som ges mjukt och fint då barnet tystnat och precis skall somna, som en bekräftelse att han gjort precis rätt och nu kan sova så sött! Efter 4-5 nätter kan bekräftesen bakas in med ramsan så att sista raden av ramsan alltid sägs mjukt och glatt.

[Mamma till L]

Tack snälla mumintrollet!

Jag ska definitivt börja med ramsan då. Idag är tredje dagen sedan vi började med projektet 'somna själv utan thaimassage'...

Tack för länkarna och dina tips, jag ska läsa på om ramsan! Jag har inte SHN-boken utan endast Barnaboken.

Det verkar som att sista luren/powernapen innan badet på kvällen är den gången som det är svårast för honom att somna själv. De 2 första lurarna idag somnade han på egen hand efter lite 'prat' och utan någon hjälp från oss. Men sista luren skriker han alltid (han låter super-arg) och det startar som sagt sekunden efter jag slutat buffa/ramsa.

Jag började med ramsan nu ikväll. När jag kör ramsan så lyfter han på huvudet och tittar sig omkring, sen när jag slutar/går ut så börjar skriket igen..
Ska jag då gå in direkt igen och buffa tyst/ramsa eller ska jag ge det någon minut först?

Vi slutade även med nappen vid dagslurarna och natten för 4 dagar sedan. Vi har inte tagit bort den helt utan han har den vid vissa stunder på dagen, t.ex. i bilen eller när vi är ute och gör ärenden, men bara inte när han ska sova. Funkar detta tror ni, att ta bort den när det ska sovas så den inte förknippas med sömn/att han måste ha den för att kunna somna, plus att vi slipper nappinstopp, men ändå ha den vissa andra stunder?

Jag har läst att man ska backa med buffandet redan vid andra kurdagen och låta ramsan ta över mer o mer. Hur gör jag detta i praktiken? När jag buffar så går jag ju in i rummet, buffar tills han tystnar och sen direkt ut igen. När jag istället ska ramsa, ger jag då ramsan inne i rummet eller utanför? Ska jag överrrösta honom i hans skrik? Vad gör jag om ramsan inte 'tar' alls? Ska jag då buffa i alla fall tills han blir tyst och sen köra ramsan så att han hör mig?
En fråga till (sorry ) ska jag ramsa medans jag buffar eller när jag slutat buffa och är på väg ut ur rummet?

Tack igen för svaren som jag fick, och jag ska definitivt läsa på om ramsan som sagt!

[mumintrollet]

Hej!

Ett litet råd är att läsa på först så du inte använder dig av verktygen lite halvdant och omvartannat!!!

- Inget ramsande i rummet!

Läggning efter följande:

-Skrattet till godnattet, bus skratt och skoj i minst 10 min innan läggning. Eller vad ni nu har haft för ritualer hittils
- In med barnet i mörklagt sovrum
- Ner i säng, tilrrättaläggande, kanske en puss på kinden
- UT MED ramsa x 4. På den sista versen skall du redan vara ute ur rummet och ha stängt dörren efter dig
- Avvakta - LYSSNA till honom - och svara med ramsan. Eftersom han redan är förtrogen med sin säng skulle jag ge honom lite svängrum här.. Om han ropar - ramsa!!
Om det verkar som att han fastnar i sin ledsamhet och inte kommer till ro, gå in, lägg till rättta kanske buffa lite som markering och ut igen med ramsan som förut.
Inget ramsande alltså medan man buffar!

Efter några nätter skall trafiken i rummet avslutas och ramsan får ta över - inget mer buffande eller ingripande i rummet förutom vid total panik.

- Viktiga är då man sätter ramsan att inte fastna i träsket att ramsa och sedan gå in igen Då sänder man liksom signaler att ramsan betyder att mamma nog kommer efter lite gnäll. Så ha is i magen och våga backa! Och FÖRMEDLA ett lugn! Det som du hittills har förmedlat via buff och andra verktyg och fått honom att sova så fint - skall du nu ha i din röst och ditt tonläge!
Ha ljud utanför rummet, i synnerhet om han verkar ARG - då biter inga verktyg på honom, medan husljud har en lugnande verkan!

Tänk regeln:
Då du vill gå in - ramsa
Då du vil ramsa - avvakta
Då du vill gå och njuta av en skön kväll för att det är tyst i huset - följ din impuls 8)

[Mamma till L]

Tack!
Jag har läst igenom vad du skrev flera gånger och även allmänt om ramsan m.m. Det känns som att jag har fått lite mer koll på det nu.
Jag har varit mycket mer sparsam med buffandet och använder det endast i kris, annars kör jag med ramsan och om det krävs även tillrättaläggande; ganska ofta vänder han sig på rygg. Då vänder jag han rätt igen och går sen ut direkt med ramsan.

En kort fråga om bekräftelseramsan, ska den användas precis innan han somnar, eller så fort han blir tyst och lugnar ner sig i princip, dvs inte skriker längre? Ibland har han nämligen kortare lugna/tysta perioder mellan skriken.

Läggningen inför nätterna går kanon nu , medans vid läggningarna inför dagslurarna är det fortfarande skrik.. jag hoppas att de också löser sig med tiden.

[klockan]

En kort fråga om bekräftelseramsan, ska den användas precis innan han somnar, eller så fort han blir tyst och lugnar ner sig i princip, dvs inte skriker längre? Ibland har han nämligen kortare lugna/tysta perioder mellan skriken.

Bekr-ramsan anv du när du tror att han somnat. Den är kvittot han får med sig in i sömnen, kvittot som säger "preciiiis så".

[Mamma till L]

Tack för svaret klockan!

Jag har fått en till fundering nu.

När jag kör med ramsan så vill jag ha en dialog med honom och inte lämna honom ensam med sina frågor. Samtidigt så vill jag inte ramsa när det inte 'behövs', dvs när han bara gnölar och bökar och gnäller och alltså inte skriker eller gråter på riktigt. Alltså avvaktar jag i dessa situationer och ramsar inte, är det riktigt
Jag ramsar första gången när jag går ur rummet efter läggning.
Sedan ramsar jag om jag märker att han inte kommer ur sitt gnäll/skrik, men jag brukar alltid ge honom ett par minuter först för att ge honom en chans att lösa det på egen hand. Tredje situationen jag ramsar i är ifall jag behövt gå in i rummet och buffa vid kris eller efter tillrättaläggande när han rullat över på rygg, då ramsar jag som vanligt vid dörren när jag lämnar rummet. Och så bekräftelseramsan förstås, den försöker jag att komma ihåg men den glöms bort ibland tyvärr

Bör jag ramsa oftare och föra mer av en dialog med honom när han gnäller/skriker, typ som en konversation Eller räcker det att ramsa som jag gör nu för att han ändå ska bli trygg, lyckas lära sig ramsan och vad den innebär

Det känns som lite av en balansgång... jag vill ju inte köra något som liknar 5mm men samtidigt vill jag inte fastna i ramsandet som jag tidigare fastnade i vagning och buffning!
Utan ge honom förtroendet att lösa det själv och endast ramsa vid behov och inte för ramsandets skull....
Tacksam för alla tankar ni kan tänkas ha om detta! 8)

[mumintrollet]

Hej!

Det är absolut en balansgång och det fina med SHN är att du faktiskt lär dig att LYSSNA till ditt barn och svara därefter!

Jag skulle säga att du bör ramsa om du tycker att han fastnar eller låter ledsen. Gnöl och bök hör till privatlivet och då stör ramsan mer än hjälper. Tänk att du själv skulle ha någon o ramsa bakom dörren medan du endast försöker hitta en skön ställning
Men som du så jätte fint redan gör är att du avvaktar en stund och ger honom lite möjlighet att fixa det själv. Det låter som om du följer din son på ett exemplariskt vis och bemöter hans frågor med trygga svar!

Det där med tillrättaläggande om han rullat över till rygg - vissa går in och vänder på steken och ut igen som om inget hänt. Eventuella frågor efteråt besvaras med ramsa utanför dörren. Många har även avvaktat och kollar om det är faktiskt det som barnet ber om hjälp för så man inte har en vändningscirkus igång på natten.
Mer om det finns i en favorittråd här på kurforum.

[Mamma till L]

Tack återigen för svaren! Det uppskattas verkligen när alla mina funderingar tränger sig på.. här kommer ett par till!

Jag ramsar som sagt när han låter ledsen eller som att han har fastnat i sitt skrik. Problemet ligger i att när jag bedömmer det som att ''Nu, NU behöver han ramsas'', då hör han ju ingenting när jag ramsar honom för han skriker ju högre än vad jag ramsar och verkar så pass uppjagad att mitt ramsande i bakgrunden inte ens går in!? Hur ska jag göra/tänka här? Ska jag ramsa i alla fall fastän han inte HÖR mig

Den andra funderingen kommer här;

När han har vänt sig på rygg så går jag in o gör ett tillrättaläggande om det verkar som att hans ryggliggande stör honom i hans insomnande (efter lite avvaktande). Men nu de senaste dagarna när jag gått in och vänt honom om så har han verkat blir helt fly förbannad på mig. Om han skriker högt när jag går in så vrålar han ännu mer när jag vänder honom tillbaks på mage, eller egentligen så fort han känner att jag tar i honom, och det låter jätteilsket!!!
Stör jag honom?? Han skriker ju på ett sätt som gör att jag bedömmer att han behöver vändas/läggas till rätta för att kunna komma till ro men så fort han hör mig eller känner att jag tar i honom så skriker han ännu högre.

Kramar!

[Manfred10]

Hej!

Finns lite olika tankar kring att fastna i sitt eget skrik... Du kurar inte eller? Utan det är en liten Sm-kille du har där hemma?

Kanske fattar/(tar till sig) han inte ramsan riktigt än? Om jag upplever att lillebror här hemma fastnat går jag in och lägger till rätta igen och stoppar om och sen ut igen. Som för att bryta liksom. Är han väldigt ledsen får han några buff i rumpan, men jag har aldrig behövt sitta länge med solfjäder eller liknande.

ramsar du när du går in och vänder till rätta från ryggläge?

Jag ramsar i stort sett aldrig vid ett sånt tillfälle, jag smyger bara in snabbt som attan, vänder eller stoppar om osv och ut igen som om liten fixat det själv, blir det frågor på det ramsar jag utanför x4 men går sen tillbaka till mitt.

Jenny

[Mamma till L]

Hej Manfred10! Och tack för ditt svar

Ja precis, det är en liten sm-kille jag har så jag har inte kurat.

Lustigt nog känns det som att just pga att han är en sm-kille så 'sitter' inte verktygen på samma sätt, eftersom jag bara har behövt verktyga sporadiskt lite då o då sedan han föddes av anledningen att han har skött mycket på egen hand av bara farten (tack vare sm), och att NU, under den här 'minikuren' när vi tog oss ur diverse träsk samt tog bort nappen vid insomnandet, så kändes det som att det lååång tid, flera veckor, innan ramsan började få någon verkan överhuvudtaget.
Om det var någon som lyckades förstå vad jag ville få fram kan det faktiskt ligga någonting i detta?

Tillbaka till ramsan igen; tack återigen Manfred10 för tipset
Jag försökte köra på devisen att avvakta, och när jag ville ramsa så avvaktade jag, när jag ville buffa så ramsade jag osv. Och när det kom till den punkten att lillen hade fastnat i sitt skrik så hjälpte varken ramsan eller buff så då 'bröt' jag, precis som du sa och jag gjorde som så att jag helt enkelt tog upp och låtsades som ingenting, för att sedan lägga ner igen 5-10 min senare, med mycket bättre resultat.

När jag vänder till rätta från rygg- till magläge så ramsar jag som vanligt utanför rummet när jag stänger dörren. Kan jag göra detta eller ska jag strunta i ramsan här kanske, och bara låtsas som att min närvaro i rummet i och med vändandet var något som 'inte hände'? Eller går det kanske bra vilket som? Vid närmare ftertanke bör jag nog strunta i det och göra som du, Jenny, såvida det inte kommer några frågor på vändningen alltså Inget ramsande för ramsandets skull utan fixar han det själv så är det ju så det sa vara, försöker jag tänka

Nu de senaste 2 veckorna har allt fallit på plats känns det som!! Underbart, och tack för all hjälp hittills! I princip alla läggningar går finfint och det enda ramsandet som behövs 8ggr/10 är det vanliga som jag kör när jag lämnar rummet första gången. Ibland kan han gnälla till lite men det är oftast så länge som han märker att vi är kvar i rummet, innan vi har hunnit ut. När dörren stängs så tystnar han (tvärtemot hur skrikmönstret såg ut innan), ungefär som att han tycker att vi bara stör Är det måhända detta som menas med att ''skrika mig ifrån sig, istället för till sig'' Intressant i så fall, för då har jag äntligen fattat vad som menas med det!

Nu kommer jag till min fundering som jag har nu;

Tips på aktiv social delaktighet för en 5-månaders, snart 6 månader?
Jättetacksam för alla tips för jag märker så väl att de tillfällen/dagar som han inte får detta så blir det extra gnäll och han är inte nöjd med att bara sitta och leka med sina leksaker, SÅKLART!

Kramar!

[Norahsmamma]

Hej!
Härligt med insikter va?

Visst kan det vara så att verktygen inte sitter lika bra på SM-barn av just den anledningen som du beskriver. När/om man sedan behöver minikura så kan det säkert ta lite längre tid innan det sätter sig för vissa eftersom det inte egentligen finns några bakomliggande sömnproblem. Han kanske därför orkade ifrågasätta mer och undra vad sjutton du håller på med . Nu spekulerar jag i och för sig hej vilt här och det kan säkert finnas andra anledningar till det hela.

Angående den sociala delaktigheten så kommer jag inte riktigt ihåg hur vi hade det när vår tjej var i den åldern, men HÄR finns en hel del tips. De flesta tipsen är för lite äldre barn, men du kanske hittar lite inspiration och kan omvandla det till delaktighet för din lilla kille.


//Norahsmamma