Jo, jag erkänner... 
Det började av nån enkel anledning och jag skulle gissa att det var för att han inte skulle väcka storasyster i samma rum.Hur som helst. Nu börjar det blir lite tröttsamt och det är verligen dags att ta tag i problemet. Lite slapp som jag är tänker jag att det inte skulle behöva slås på stora trumman direkt utan att jag helt enkelt ramsar och verkar oberörd när han sätter igång på natten. Detta har jag nu försökt i två omgångar
Saken är den att jag varje gång blir tveksam hur jag ska göra. Han lyssnar inte alls på ramsan utan blir snabbt rätt arg kan man säga. (såklart, eftersom det brukliga är att jag kommer in till honom) Det kan alltså hålla i sig i lätt en timma och till slut är han förstås rätt hulkande i sin gråt.
Hur gör jag då? Håller jag ut eller ska jag till slut gå in och faktiskt lägga ner honom. Vid första kurandet av barnen tog det aldrig så lång tid, utan de gav med sig efter högst 45 minuter, en timma.
Den andra frågan är hur ofta jag ska ramsa under denna dryga nattimma... Jag har ramsat rätt sparsamt. Gör jag rätt?
Han är ju alltså oxå rätt van vid att få vatten på natten, men jag gissar att han snart glömmer det och inte törstar ihjäl. (Vilket jag lätt tror varje natt!)
Man blir lätt lite sjåpig och det är ett drag som man INTE är hjälpt av kan man konstatera
Det ligger i hans intresse att få sova så gott på nätterna. Se det så, inte som att du ska "hålla ut".