Mitt i kuren - problem med daglur

[mumintrollet]

Hej!

Ja en liten minikur kan du köra med speciell fokus på läggningar så att de skall bli så ljusa och glada som möjligt! Hur är det med skrattet till godnattet??

Hur menar du att du aldrig fick sista ordet? Kände du att du måste ingripa med andra verktyg och således var ramsan inte det som fick sista ordet? Då gäller det att gjuta in ramsan och backa rejält från att gå in! Det kan ta en natt med rejäla frågor ifall ramsan fått en avig betydelse, men det går absolut att få ramsan att fungera!

[Signesmamma]

Jag menar såhär: Skrik (som hållit på en stund och börjar låta ledset) - ramsa - ännu högre skrik - vänta - fortsätter skrika - ramsajättemångagånger - fortsätter skrika i alla fall - jag väntar längre - skriket avtar lite, tar ny fart när hon hämtat kraft - jag ramsar i en andningspaus - hon svarar med att ta i av alla krafter - jag väntar - skriket avtar i styrka men hon låter helt förkrossad - jag ramsar - hon skriker högre igen - jag väntar - hon börjar bli trött och skriker mindre intensivt men är olycklig - jag ramsar - hon tar i på nytt - jag väntar lite längre - det blir tyst en stund - börjar skrika igen - jag ramsar - hon skriker ännu mer - jag väntar - det blir tyst några minuter - börjar skrika igen, låter förkrossad - jag ramsar - hon skriker - jag väntar - hon somnar av utmattning. Så egentligen kanske ramsan fick sista ordet, men jag tolkar det som att hon somnade av utmattning, inte tröstad av ramsan. Jag försökte envist med denna tekniken i flera dagar. Upplevde att hon fick mer och mer aversjon mot ramsan. Vid något enstaka tillfälle gick jag in och buffade, men hon blev ju lika förtvivlad när jag gick ut med ramsan, så det slutade jag med. Vad gjorde jag för fel?
Jag jobbar på med godnatt-skrattet, men ibland är det svårt för hon vet vad som ska komma och är inte alltid så lättflörtad.

[mumintrollet]

Hej!

Låter som om ramsandet kunde få lite mer tanke bakom sig. För mig funkade att tänka i begreppet "undertext". Fastän man har bara ramsans ord att ta till kan man säga en massa saker med frasering, pauser, tonläge, rytm, och framförallt TANKEN bakom det man säger.

jag ramsar - hon skriker - jag väntar - hon somnar av utmattning

Nej, det låter inte som om ramsan fick sista ordet.

Tänk kanske mer såhär:

Hon gnölar - du avvaktar -hon låter ledsen - du ramsar tryggt och bestämt med tanken Sååja, allt är bra, nuuu får du sova sov så sött - hon bryter ihop blir arg - du väntar tills hon sagt sitt ty arga barn kan man inte avbryta eller verktyga - i en paus är du GENAST in med en bestämd och betryggande ramsa "jaa jag hör att det är jobbigt, men nuuu får du sova! - hon svär ännu mer - Då hon har en liten paus är du GENAST där med samma besked! Det skall bli en Diskussion! Då kommer hon att ta till sig ramsan. Det kan inte vara en strid, inte en maktkamp inte heller kan ramsan upprepas likadant varje gång. Tänk att du står som en klippa utanför dörren och hennes skrik är frågor som får samma trygga svar om och om igen! Att hon inte gillar läggnignen heller tyder på att ni inte ännu nått ända fram till att känna sig trygg i sin säng och NJUTA!

[Signesmamma]

Tack, jag ska pröva med det Jag började redan inatt när hon vaknade pga förkylningen. Vi höll på och diskutera mellan 22-24. Jag upplevde nog att hon lyssnade mer när jag var mer varierad i tonläget. Blir spännande att se om det går fortare ikväll.
Hon sov till 06, då hostade hon som en galning. Jag var lite osäker på om hon var vaken eller hostade i sömnen. Jag var rädd att störa henne, så jag väntade med pangramsa till hon började skrika, var det fel? Sen tog jag upp henne i en skrikpaus, glad som en lärka.

Ett par frågor till:
Vid läggningen håller jag på plats med solfjädern några sekunder. Ibland protesterar hon - tycker du då att jag ska hålla fast tills hon lugnar sig eller bara gå ut med ramsan?

Jag tycker så synd om henne när hon hostar och mår dåligt. Men det gäller väl bara att behålla attityden ändå och bara ta till solfjädern i nödfall? (Buffning har jag slutat med, hon tycker alldeles för mycket om det.)

[mumintrollet]

Hej!

Ja visst är det jobbigt att vara sjuk, och nog kan det vara synd om en liten sjukling alltid Men kom ihåg att tycka synd om inte är samma sak som att förmedla till barnet att det är något farligt med att vara sjuk!
Jag resonerar såhär: Vaknar man för att man hostar ja det är väl inget farligt i sig - då kan man ju somna om Och definitivt utan att mamma kommer in i rummet.
Hosta kan du försöka lindra med höjd huvudända, hackad lök i ångande vatten bredvid sängen och en luftfuktare i rummet. Om ni inte har en luftfuktare går det bra att hänga upp våta handdukar på tork nära sängen.
Nej det är inte "fel" att avfyra pangramsa senare - Snarare skulle jag gå på instinkten du hade att du inte ville störa henne. Hon vill ju sova men kanske inte alltid får fatt i sömnen.
Jag skulle inte göra någon solfjäder vid läggning. Det förmedlar liksom en osäkerhet "nu är det det här vet du att du skall ligga still och sova, snälla sov nu, hoppas du inte skriker"
Tjoff i säng med det glada barnet och ut med ramsan så får hon finna sin sovställning själv! Eventuella diskussioner tas med dig bakom dörren!

[Signesmamma]

Nu är jag lite missmodig. Själv har jag det bättre nu än innan kuren, för jag får sova relativt ostört på nätterna, och så slipper jag söva om Signe femtielva gånger på dagtid. Det är jag förstås glad för, men stackars Signe däremot sover lika lite, eller ännu mindre än innan kuren. Detta på grund av att hon tar lång tid på sig att somna, och så väcker vi henne när sovtiden och kvartsmarginalen är ute. Sen är hon fruktansvärt trött och grinig resten av dagen, vilket är jobbigt både för henne och mig. På förmiddagsluren är jag stenhård med att hon bara får sova sina 45 minuter. (Har försökt ge henne en eller två kvartar extra, men då är hon vaken extra länge när hon ska sova lunch istället). Så jag tänker att hon ska få lite extra lång lunchvila när hon är så trött, men när hon äntligen somnar efter mycket frågande så vaknar hon igen efter ca en timme. Och är helt förbi av trötthet.
Nu när förkylningen är lite bättre så sover oftast utan pip på natten, men vaknar tidigare och tidigare på morgonen. Då krystar hon och pruttar några gånger, och så försöker hon somna om. Men så fort hon slappnar av börjar hon automatiskt andas med näsan, och den är täppt. Så då vaknar hon igen. Håller på så tills jag tar upp henne (glad) en kvart före ordinarie vakningstid. Idag försökte jag en ny lösning som jag var väldigt nöjd med: jag tog inte upp henne kvart i sju som jag brukar utan bestämde mig för att hon skullesomna om, vilket hon också gjorde tillslut. Fick då sova till kvart över sju. Morgonen var något mindre grinig än vanligt, men istället var det ovanligt svårt för henne att somna vid förmiddagsluren, som vanligtvis fungerar någotsånär. Väckte efter 45 minuter. Nu sover hon lunch, efter 45 minuter frågor/tystnad/nya frågor. Det är som att hon måste vara totaltutpumpad för att somna fort. Så nu hinner hon inte sova tillräckligt den här gången heller, för snart är det dags att väcka... Det positiva är att hon lyssnar lite mer på ramsan nu, (åtminstone när min man säger den...) Så jag kanske bara ska ha mer tålamod och vänta på att hon ska bli frisk? Men det ska ju gå att kura sjuka barn också! Blir hon nånsin frisk när hon aldrig får sova ikapp? Ska jag lägga henne ultratidigt en kväll så att hon får sova igen lite?

[mumintrollet]

Hej!

Det låter som om ni kommer framåt med små små steg! Jobba vidare med ramsan och få in sista ordet vid läggningarna! LYSSNA till hur hon låter - är hon arg- sätt på hårtårk, dammsugare, rensa skåp eller diska slamrigt. När hon lugnar sig lite får hon en ramsa!

Sjukdom kan kännas som ett stort steg bakåt då det sovs oroligt och ställs mer frågor. Jag skulle säga att ni inte kommit ända fram till att etablera säkerheten och landa på njutningen. Kanske du kan ägna kapitlet om safarin i SHN boken en extra tanke. Extra viktigta att vara konsekvent och FÖRMEDLA trygghet åt barnet. Så fort du börjar oroa dig över att hon kanske inte sover tillräckligt har du vargarna vid grinden och VOILA! Problemet man fruktat har anlänt

jag tog inte upp henne kvart i sju som jag brukar utan bestämde mig för att hon skullesomna om, vilket hon också gjorde tillslut.

Med rätt attityd går mycket! Hurra!

Det är som att hon måste vara totaltutpumpad för att somna fort.

Vad gör ni under vakenpassen? Får hon tillräckligt med träning? Utmaningar? Social delaktighet? Är ni ute?
Allt detta spelar in på hurpass nöjd man är med att lägga sig ner och sova.

Kramar! det kommer att reda ut sig även om det känns tungt.

Och ja - du får lägga henne tidigare på kvällen, i synnerhet om hon har en tendens att ta tid på sig att somna!

[Signesmamma]

Tack, du är verkligen duktig =D>

Jag kan meddela att igår sov Signe 12 timmar på natten och somnade som en klocka båda sovpassen Idag har det varit några steg bakåt igen, men nu vet jag i alla fall att det går! Vi har nog slarvat med att vara ute mellan förmiddags- och lunchvilan, jag ska skärpa mig med det.

Ifall det dröjer ett tag innan jag behöver mer hjälp, ska jag då fortsätta på samma tråd eller börja en ny?

[ilindstrom]

Å vad glad jag blir för er skull. Bra jobbat av er alla. =D>

Angående vart du ska skriva om ni får en sömnfnurra längre fram så tänker jag att det bli i "säkra sovare med sömnfnurra på tråden"

Lycka till med sovandet!
Ida