Kunniga forumister!
Jag har en tjej på två år som inte sover. Hon är en av de här barnen som AW skriver om med den allra största förfäran och djupaste medlidande. Hon har blivit kallad kolikbarn, hon har fått sömnmedicin och hon är femminutersmetodad, utan resultat. Hon sover fortfarande inte. I sitt två år långa liv har hon sovit tre hela nätter.
När hennes lillebror föddes nu i höstas tänkte jag att nu skulle det bli andra bullar, jag skaffade Barnaboken och har nu läst i stort sett hela och jag har förstått mycket som jag inte har vetat förut. T.ex. så förstår jag nu att min dotters evinnerliga skrikande, magont och sömntrots beror på hennes starka överlevnadsångest. Jag tror att den var starkare än vanligt eftersom hon var kraftigt tillväxthämmad vid födseln och väldigt liten och klen trots fullgången.
Eller jag har alltid känt på mig och förstått att detär överlevnadsångest hon tampas med, men jag har inte vetat hur jag ska lindra den. Jag har ammat och burit och gråtit och förmodligen sänt signaler i många år att jag är orolig inför hennes sömn. Jag läste om AW metod när hon var fem månader och provade SHN-kuren men misslyckades tre gånger efter varandra.
Vid det laget trodde jag varken på mig själv eller henne, så hur skulle vi kunna lyckas? Jag hade dessutom inte läst boken, utan bara om kuren, vilket ledde till att jag inte förstod hela förhållningssättet. Det förvärrade antagligen allt.
Jag vet inte hur jag ska få henne att sova rofullt och lugnt på natten. I går somnade hon klockan 22.00 vaknade 23.30 och var sedan vaken till 02.30 innan hon somnade. Sedan vaknade hon kanske fyra gånger till innan hon slutligen ville kliva upp när klockan var 06.00. Ni som kan räkna inser ju snabbt att en tvååring behöver mer sömn än så. Problemet är att hon håller sig vaken så länge hon kan, med alla till buds stående medel ligger hon i spjälsängen och kämpar för att inte somna. När hon sedan somnar vaknar hon väldigt ofta och väldigt lätt och behöver vår hjälp för att somna om igen. Vi stoppar in nappen, eller lägger på filten eller , om hon skriker sig otröstlig, tar upp henne och försöker få henne av liksom ""vakna till" då man kan lägga henne igen.
Hon har alltså sovit ungefär fem timmar i natt men har inte sovit middag idag.
Hjälp hjälp hjälp! Vad ska jag göra, jag lider så med henne och jag är oförmögen att hjälpa henne! Hur gör man med lite äldre barn.
En annan fråga, varför tipsar inte BVC om Anna Wahlgren? Varför får man sömnmedicin utskrivet som förmodligen förstör för barnet i många år framöver? Jag är så bitter och så förbannad på att jag har trott på det som BVC har sagt om kolik, barnpsykologen sa att hon inte behövde mer sömn än vad hon tog sig, och allt vad jag har hört.
Tips någon?
Vad gör man med en tvååring som inte sover?
-
Gabbimedtv
- Inlägg: 9
- Blev medlem: lör 11 dec 2004, 10:30
-
Gabbimedtv
- Inlägg: 9
- Blev medlem: lör 11 dec 2004, 10:30
PS! Nu somnade hon på golvet framför tv:n.
Nu när jag satt och skrev mitt inlägg lade sig den lilla med stjärten i vädret på golvet under vardagsrumsbordet och somnade framför Bamse i trollskogen.
Mitt hjärta!
Mitt hjärta!
Gulligt sistainlägg! 
Det står faktiskt om kuren för äldre barn på forumet! I forumindex under SHN-kuren för större barn" helt enkelt
Jag lider med dig när jag läser ditt inlägg, vilken historia
Ja, man kan undra vad BVC pysslar med egentligen ibland... Därför hoppas jag extra mycket på att det löser sig för er!Förresten, en annan mamma här på forumet har kurat sin 2 ½-åring (tror jag hon är), leta efter hennes inlägg! "Bustrollets mamma" heter hon
-
Gabbimedtv
- Inlägg: 9
- Blev medlem: lör 11 dec 2004, 10:30
Tack för svaret!
Jag ska läsa vidare på sajten och se om jag och sambon får lite nya krafter.
Tack, jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig på nåt sätt för lilla Alva. Sedan jag började läsa Barnaboken känner jag mig mycket bättre utrustad på nåt vis
Hälsningar,
Tack, jag hoppas och tror att det kommer att lösa sig på nåt sätt för lilla Alva. Sedan jag började läsa Barnaboken känner jag mig mycket bättre utrustad på nåt vis
Hälsningar,
Vet du...jag tror redan att du är inne på rätt spår - att backa bandet lite och börja om från början men social delaktighet, skrattet till go´nattet, rutiner och sova hela natten. Allt för att bygga upp hennes vardag och stilla hennes överlevnadsångest. Risken finns att hon själv också lärt sig detta beteende, tror att det är så här det ska vara och inte hittar en väg ur det hela. Ni får visa och vägleda henne som fina föräldrar ni är!
Lycka till!
Pia-Lotta
Lycka till!
Pia-Lotta
Dotter f?dd 031101, Barnaboksbarn fr?n 2 m?n
Dotter f?dd 051225, Barnaboksbarn fr?n start
Dotter f?dd 051225, Barnaboksbarn fr?n start
Hej
Jag hoppas att bustrollets mamma kan komma in och hjälpa dig.
Dock tror jag, som Pia-Lotta säger, att du ska backa bandet. Det viktigaste är att hon förknippar sängen med glädje och lugn. Hur ni än bär er åt så måste hon lugnas i sängen. Inte genom att tycka synd om eller trösta henne utan genom att ni är helt trygga och vet att det inte är något som är farligt.
Såhär skrev Bustrollets mamma:
/LO
Jag hoppas att bustrollets mamma kan komma in och hjälpa dig.
Dock tror jag, som Pia-Lotta säger, att du ska backa bandet. Det viktigaste är att hon förknippar sängen med glädje och lugn. Hur ni än bär er åt så måste hon lugnas i sängen. Inte genom att tycka synd om eller trösta henne utan genom att ni är helt trygga och vet att det inte är något som är farligt.
Såhär skrev Bustrollets mamma:
och fick svar av Mammut MariaVill bara berätta att vi kämpat i två månader nu och fortfarande har det inte klickat HELT.
Oftast sover hon hela natten men så fort jag ramsat ut på kvällen har skriket satt i gång. Fortfarande har det känts som att just ramsan fått extremt negativ klang i hennes öron.
Så häromnatten när hon bara vrålade gjorde jag så som man inte skall göra och gick in och pratade med henne. Jag förklarade att när mamma säger ramsan är allt bra.
Efter det var allt hur bra som helst både den natten och en vecka efteråt. Plötsligt var hon glad när jag ramsade ut och somnade utan ett pip, sov hela natten utan ett pip och jag väckte henne på morgonen!!! Jaha. Så LITE kanske man kan få modifiera denna kur när flickan är så stor och dessutom van vid att få ingående förklaringar på allt...
Det var som om hon behövde förstå vad jag egentligen MENAR när jag ramsar.
Jag är säker på att ni fixar detta, ditt sätt att uttrycka att det är HON som behöver sömnen gör mig övertygad. Lycka till!!Jag skulle vilja tro att förklaringen var bra - kanske inte just för att det var en förklaring utan ett sätt att visa självklarhet! Man kan visst deklarera att "nu är det si och så för att si och så är det". Men man ska inte övertolka och tro att de "förstår" utan det handlar om att man per automatik ger ett intryck av självklarhet och lite "basta" när man "förklarar". Gör det som fungerar helt enkelt! Du sköter detta superbra - som vanligt!
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
Gabbimedtv
- Inlägg: 9
- Blev medlem: lör 11 dec 2004, 10:30
Tack ni som svarat!
Tack ni tjejer som svarat!
Jag ska ta till mig era råd och läsa mer om Bustrollets mamma. Kanske finns Alvas sömn inom några månaders räckhåll nu. *hoppas*
Tack för ert engagemang och er värme!
Hälsningar,
Gabbi
Jag ska ta till mig era råd och läsa mer om Bustrollets mamma. Kanske finns Alvas sömn inom några månaders räckhåll nu. *hoppas*
Tack för ert engagemang och er värme!
Hälsningar,
Gabbi
Hej!
Jag hoppas, jag med, att Bustrollets mamma ser din fråga, hon har varit där du är nu, och har rett ut det med glans!
Som Sagomamma skrev, så har du den information du behöver under sova-hela-natten-kuren för äldre barn.
Läs där!
Visst är det hemskt av BVC att säga att barnen har kolik, droga ner dem med stark medicin, rekommendera 5-minutersmetoden o.s.v.
Men du får inte anklaga dig själv för det som hänt!
Du visste inte vad du vet nu! Och vem frågar den som inte vet?
Jo, BVC, som jobbar med det, och bör kunna...
Jag tror tyvärr många BVC-sköterskor har ett slags agg mot allas vår underbara Anna Wahlgren. Hon har ju ingen regelrätt "utbildning" (som om inte 9 egna barn och alla års arbete med barn borde betyda detsamma ) BVC är "utbildade" att säga kolik-medicin och
5 min.metoden Och att barn tar sig den sömn dom behöver
Hur skulle dom kunna det?
När dom inte är mätta och drivs av en överlevnadsångest, så stark att dom tror att dom ska dö??
Själv har jag fått det besked du fått, med min äldsta tjej.
Vi bara väntade på att hon skulle väga mer, för att få medicinen utskriven... Men Barnaboken kom i min hand innan det gått så långt, och när jag då började mata efter standardmodellens överflöd av mat, var det ju det det hängde på!
Jag kan aldrig förlåta BVC för detta!
Tänk om BVC istället för sina klumpiga råd, hade som utbildning att läsa och studera Barnaboken! Och gav en sådan till alla nyblivna föräldrar!
Så mycket elände som skulle slippa att behöva hända då!
Men i ditt fall är det inte överlevnadsångest längre. Det är, som Pia-Lotta skriver, förmodligen ett sedan länge invant beteende, som ni som föräldrar ska visa henne ur! Och det kan ni med Barnabokens hjälp, läsning på forumet, och fråga här!
Vi ska hjälpa er genom detta!
Det kommer förmodligen ta tid, det gjorde ju det för Bustrollets mamma, men det är ju invant sedan så länge, och tar längre tid att bryta.
Det är bra att du nu läser hela boken, och får mer grepp om andra viktig bitar runt omkring! Social delaktighet är ju oerhört viktigt, samt rutiner, skrattet till godnattet o.s.v
Om du inte redan har rutiner, får du skapa dem nu.
En tid på morgonen, då hon ska gå upp, en fast "sova-middag-tid" och en fast nattningstid.
Hon behöver 12 timmars natt och 1,5 timme middagssömn.
Eller om du hellre fördelar det på kortare natt och längre middag, gör vad som känns bäst.
Nu är det inte fråga om "klockan 6, då hon ville gå upp".
Nu ska hon gå upp när DU bestämmer, och det är dags!
Tuffare tag nu. Det som hänt innan, har hänt. Det är inget att göra åt.
NU ska ni visa hur det går till här i världen!
Med kärlek och fasthet, det fixar ni!
BRA att ni har kvar spjälsängen, fortsätt med det!
Ta bort nappen samtidigt som ni ska kura.
En gång för alla, den stör mer än den gör nytta!
Från och med nu ska hon vara kvar i sängen tills det är dags att gå upp!
Inte lyfta upp och söva om.
Det är klart att du lider med henne, men du är INTE oförmögen att hjälpa henne! Det är det du får läsa på nu så att du blir redo att ta tag i detta!
Med rätt attityd, och ett streck över allt gammalt, klarar ni detta!
Det är nu det börjar!
kram anna
Jag hoppas, jag med, att Bustrollets mamma ser din fråga, hon har varit där du är nu, och har rett ut det med glans!
Som Sagomamma skrev, så har du den information du behöver under sova-hela-natten-kuren för äldre barn.
Läs där!
Visst är det hemskt av BVC att säga att barnen har kolik, droga ner dem med stark medicin, rekommendera 5-minutersmetoden o.s.v.
Men du får inte anklaga dig själv för det som hänt!
Du visste inte vad du vet nu! Och vem frågar den som inte vet?
Jo, BVC, som jobbar med det, och bör kunna...
Jag tror tyvärr många BVC-sköterskor har ett slags agg mot allas vår underbara Anna Wahlgren. Hon har ju ingen regelrätt "utbildning" (som om inte 9 egna barn och alla års arbete med barn borde betyda detsamma
) BVC är "utbildade" att säga kolik-medicin och 5 min.metoden
Och att barn tar sig den sömn dom behöver Hur skulle dom kunna det?
När dom inte är mätta och drivs av en överlevnadsångest, så stark att dom tror att dom ska dö?? Själv har jag fått det besked du fått, med min äldsta tjej.
Vi bara väntade på att hon skulle väga mer, för att få medicinen utskriven... Men Barnaboken kom i min hand innan det gått så långt, och när jag då började mata efter standardmodellens överflöd av mat, var det ju det det hängde på!
Jag kan aldrig förlåta BVC för detta!
Tänk om BVC istället för sina klumpiga råd, hade som utbildning att läsa och studera Barnaboken!
Och gav en sådan till alla nyblivna föräldrar!Så mycket elände som skulle slippa att behöva hända då!
Men i ditt fall är det inte överlevnadsångest längre. Det är, som Pia-Lotta skriver, förmodligen ett sedan länge invant beteende, som ni som föräldrar ska visa henne ur! Och det kan ni med Barnabokens hjälp, läsning på forumet, och fråga här!
Vi ska hjälpa er genom detta!
Det kommer förmodligen ta tid, det gjorde ju det för Bustrollets mamma, men det är ju invant sedan så länge, och tar längre tid att bryta.
Det är bra att du nu läser hela boken, och får mer grepp om andra viktig bitar runt omkring! Social delaktighet är ju oerhört viktigt, samt rutiner, skrattet till godnattet o.s.v
Om du inte redan har rutiner, får du skapa dem nu.
En tid på morgonen, då hon ska gå upp, en fast "sova-middag-tid" och en fast nattningstid.
Hon behöver 12 timmars natt och 1,5 timme middagssömn.
Eller om du hellre fördelar det på kortare natt och längre middag, gör vad som känns bäst.
Nu är det inte fråga om "klockan 6, då hon ville gå upp".
Nu ska hon gå upp när DU bestämmer, och det är dags!
Tuffare tag nu. Det som hänt innan, har hänt. Det är inget att göra åt.
NU ska ni visa hur det går till här i världen!
Med kärlek och fasthet, det fixar ni!
BRA att ni har kvar spjälsängen, fortsätt med det!
Ta bort nappen samtidigt som ni ska kura.
En gång för alla, den stör mer än den gör nytta!
Från och med nu ska hon vara kvar i sängen tills det är dags att gå upp!
Inte lyfta upp och söva om.
Det är klart att du lider med henne, men du är INTE oförmögen att hjälpa henne! Det är det du får läsa på nu så att du blir redo att ta tag i detta!
Med rätt attityd, och ett streck över allt gammalt, klarar ni detta!
Det är nu det börjar!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Hej Gabbi!
Jag tror att det i slutändan kommer att visa sig att den du framförallt har kurat för att få nätterna att fungera är dig själv !
När du fått kläm på detta kommer din dotter att tacka dig och glatt somna för att sova som en stock hela nätterna. SHN handlar om överföring och motöverföring som det så fint heter och vi förmedlar med hjälp av verktygen trygghet och stabilitet till våra barn och jag är redan övertygad om att du är halvvägs i mål!
Lycka till och håll oss uppdaterade!
Kram
Jag tror att det i slutändan kommer att visa sig att den du framförallt har kurat för att få nätterna att fungera är dig själv
!När du fått kläm på detta kommer din dotter att tacka dig och glatt somna för att sova som en stock hela nätterna. SHN handlar om överföring och motöverföring som det så fint heter och vi förmedlar med hjälp av verktygen trygghet och stabilitet till våra barn och jag är redan övertygad om att du är halvvägs i mål!
Lycka till och håll oss uppdaterade!
Kram
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Hej Gabbi!
Har inga goda råd att ge dig, men vill säga att jag är så glad att du hittat hit! Har ju läst om era långvariga jätteproblem med Alvas sömn på AFF (::tösen m Otto:: kallar jag mig där om du undrar vem som har sån koll på dig) och verkligen lidit med dig/er!
Hoppas verkligen att dina nya kunskaper genom Barnaboken, hemsidan och alla goda råd som andra kunniga och erfarna AW:are till slut kan hjälpa er vända skutan och få sömnen på rätt kurs! Och så bra att du är tidigt ute nu med lillkillen
Vill bara önska dig uppriktigt och varmt lycka till och hoppas att det går mycket snabbare och lättare än du vågat hoppas på! Heja, heja! Peppingkramar i massor från Renée och Otto (som aldrig kurades, utan "vände" tack vare eget rum, säkrare mamma och "verktyg" efter 1,5 års sömnstrul)
Har inga goda råd att ge dig, men vill säga att jag är så glad att du hittat hit! Har ju läst om era långvariga jätteproblem med Alvas sömn på AFF (::tösen m Otto:: kallar jag mig där om du undrar vem som har sån koll på dig
) och verkligen lidit med dig/er! Hoppas verkligen att dina nya kunskaper genom Barnaboken, hemsidan och alla goda råd som andra kunniga och erfarna AW:are till slut kan hjälpa er vända skutan och få sömnen på rätt kurs! Och så bra att du är tidigt ute nu med lillkillen
Vill bara önska dig uppriktigt och varmt lycka till
och hoppas att det går mycket snabbare och lättare än du vågat hoppas på! Heja, heja! Peppingkramar i massor från Renée och Otto (som aldrig kurades, utan "vände" tack vare eget rum, säkrare mamma och "verktyg" efter 1,5 års sömnstrul)Skåning, mamma till underbara Otto (030122) och Frans (060114)
Glömde ju skriva att jag håller med dig fullständigt i kritiken mot BVC! Känner igen mig sååå i din besvikelse över utebliven eller helt felaktig "hjälp" därifrån. När jag verkligen behövde hjälp från BVC med mitt i övrigt "problemfria" fick jag ingen vettig hjälp alls! Bara igenkännande blickar och löjliga kommentarer som "vänta bara tills han blir tonåring - då tycker man de sover för mycket!"... Vände mig till barnpsykologen och verkligen BAD om hjälp, och visst, det var ju skönt att få prata med någon som lyssnade, men några bra råd som hjälpte oss gav hon ju inte...
Jag har tagit upp detta med min sköterska och Ottos läkare (hon som fällde "tonårskommentaren"...) och berättat att AW-kunskaper och verktyg var det som tills slut och ÄNTLIGEN hjälpte och jag bad dem att snälla, snälla tipsa andra desperata föräldrar om detta!!! Jag tipsade om Barnaboken och sköterskan fick länken till hemsidan och jag hoppas innerligt att de inte bara ignorerat min uppmaning. Sköterskan hade uppenbarligen inte en susning om vad SHN-kuren gick ut på, hon hade inte ens hört talas om den!! Vilket ju säger en hel del... Skrämmande och ledsamt att veta att så många desperata föräldrar vänder sig till det ställe man tror har kunskap och hjälp, men som har så lite att komma med i detta stora problem.
Jag har tagit upp detta med min sköterska och Ottos läkare (hon som fällde "tonårskommentaren"...) och berättat att AW-kunskaper och verktyg var det som tills slut och ÄNTLIGEN hjälpte och jag bad dem att snälla, snälla tipsa andra desperata föräldrar om detta!!! Jag tipsade om Barnaboken och sköterskan fick länken till hemsidan och jag hoppas innerligt att de inte bara ignorerat min uppmaning. Sköterskan hade uppenbarligen inte en susning om vad SHN-kuren gick ut på, hon hade inte ens hört talas om den!! Vilket ju säger en hel del... Skrämmande och ledsamt att veta att så många desperata föräldrar vänder sig till det ställe man tror har kunskap och hjälp, men som har så lite att komma med i detta stora problem.
Skåning, mamma till underbara Otto (030122) och Frans (060114)
-
Gabbimedtv
- Inlägg: 9
- Blev medlem: lör 11 dec 2004, 10:30
Tack snälla ni!
Tack Anna, mammamy och Renee (tösen med Otto)!
Oj vilka bra svar och tack för er enorma respons!
Vet ni att Alva sov jättebra i natt och jag är helt säker på att det beror på våra nya kunskaper. Sambon tog ut madrassen ur hennes rum för några dagar sedan och hon ligger numera ensam i sin spjälsäng. Hon vaknade lite lätt vid 12 men sambon gick in och la på henne filten och hon somnade på stört. När hon vaknade vid 05 och ville komma upp så gick han in och sa att det fortfarande var natt och att hon skulle sova. OCH hon somnade och sov tills klockan var närmare halv nio! Då hade hon sovit i 13 timmar! Behöver jag säga att det är rekord? Hon har tidigare sovit tre nätter i sitt liv!! Det känns väldigt bra måste jag säga och Alva är jätteglad i dag.
Jag fortsätter naturligtvis att rapportera.
Hälsningar,
Gabbi
Oj vilka bra svar och tack för er enorma respons!
Vet ni att Alva sov jättebra i natt och jag är helt säker på att det beror på våra nya kunskaper. Sambon tog ut madrassen ur hennes rum för några dagar sedan och hon ligger numera ensam i sin spjälsäng. Hon vaknade lite lätt vid 12 men sambon gick in och la på henne filten och hon somnade på stört. När hon vaknade vid 05 och ville komma upp så gick han in och sa att det fortfarande var natt och att hon skulle sova. OCH hon somnade och sov tills klockan var närmare halv nio! Då hade hon sovit i 13 timmar! Behöver jag säga att det är rekord? Hon har tidigare sovit tre nätter i sitt liv!! Det känns väldigt bra måste jag säga och Alva är jätteglad i dag.
Jag fortsätter naturligtvis att rapportera.
Hälsningar,
Gabbi