Vi ska separera, hur går vi till väga bäst?

[NlNA]

Tack Sarisparis för ditt svar
Tack även för att du peppar mig Måste hålla med dig om att jag fixar detta galant 8) .
Det är så härligt att få respons på sina funderingar mm.

Det går fortfarande bra Helt smärtfritt är det ju förstås inte men jag vet ju om våra svagheter och det är ju därför vi inte lever ihop .

Däremot höll jag på att gå i taket i helgen när exet hade barnen och sen ringde mig på kvällen. Tydligen hade här varit ett sjutusan till åskväder (jag befann mig på annan ort) som väckt tösen när hon nyligen somnat. Exet hade försökt natta om men hon var för uppskärrad för det så det slutade med att hon fick komma ner till soffan där farmor fanns och sitta där tills åskan dundrat förbi
Snacka om att "rädda" henne.
Sen var det kört.... undra varför
Både farmor och exet hade försökt få henne att somna en timme senare, utan resultat. Hon var snarare helt uppskärrad och ville inte vara i sitt rum och absolut inte i sin säng. Till slut spydde hon ut över hallgolvet .
Halv 12 hade hon somnat den kvällen

Ni kan ju gissa vilka problem jag fick natten efter här hos mig .
Det tog rejält med tid och jag svor många, många gånger...
Den enda kompromiss jag fick ge med mig på, för att hon över huvud taget skulle hålla sig lugn, var att låta dörren vara lite på glänt med en nattlampa tänd i hallen utanför.
Jag stängde hennes dörr helt sen till natten men hon vaknade och var lika hysterisk igen
Vi höll på i en timme igen med att gå tillbaka till sängen, ramsa m.m som den vanliga rutinen innebär när det blir en snurra på tråden.
Klockan 1 på natten hör jag hur någon knackar på ytterdörren... .
En snäll granne var lite orolig för att något hade hänt och jag fick lungt förklara situationen så gott jag kunde 8) .
Gissa hur arg jag var på exet nu...

Dagen efter berättade jag för grannen hur tacksam jag var för att hon hade knackat på för det kunde ju faktiskt varit så att något hemskt eller illa hade hänt mig och hade jag då inte öppnat dörren så fanns det förhoppningsvis någon annan som kunde larma t ex.
Som tur var hade inte alla inne hos henne vaknat och då hon själv har barn så sover hon lätt .

Detta var den senaste veckans mest händelserika händelse, fler kommer säkert

Men jag har inte fått svar på de frågor jag hade i mitt senaste inlägg. Är det någon som har svar på det här nedan vore jag tacksam för upplysning :

"Än ser jag inga tendenser hos barnen av att må dåligt av seperationen men vad är det man ska hålla utsikt efter om det skulle inträffa.
Barnen har sin bas hos mig men vi har satt upp ett schema som innefattar dessa tider hos exet:

Vecka 1: fredag 15:00 - lördag 15:00 samt måndag dagtid.
Vecka 2: fredag 15:00 - söndag 15:00.
Varje onsdag har vi även "familjedag" då vi alla ska träffas och umgås, kanske hitta på något "extra" (iaf nu när det är sommar).

Känner en viss oro hur lillkillen kommer att ta det med natt hos pappan eftersom han bara är 1 år. Jag har attityden mot honom, självklart men jag har tyvärr hela tiden i bakhuvudet att barn under 3 år inte ska ha växelvist boende.
Vad tycker ni Är det för mycket nätter för lillkillen
Jag har som sagt inte märkt något annorlunda med lillkillen men samtidigt vet jag inte vad jag ska titta efter .
Jag övertygar mig också om att det är i pappahuset han har vuxit upp i och känner till, det var ju här vi bodde innan seperationen (men det kanske bara är jag som försöker övertyga mig själv... )."

Tack för att ni finns

[Sarisparis]

Snacka om âskväder! Pâ alla fronter Vilken tur att din tjej har en sân klippa till mamma. :thumbsup: (Och vad skönt att veta att du har grannar som bryr sig! )

Än ser jag inga tendenser hos barnen av att må dåligt av seperationen men vad är det man ska hålla utsikt efter om det skulle inträffa.
Barnen har sin bas hos mig men vi har satt upp ett schema som innefattar dessa tider hos exet:

Vecka 1: fredag 15:00 - lördag 15:00 samt måndag dagtid.
Vecka 2: fredag 15:00 - söndag 15:00.
Varje onsdag har vi även "familjedag" då vi alla ska träffas och umgås, kanske hitta på något "extra" (iaf nu när det är sommar).

Känner en viss oro hur lillkillen kommer att ta det med natt hos pappan eftersom han bara är 1 år. Jag har attityden mot honom, självklart men jag har tyvärr hela tiden i bakhuvudet att barn under 3 år inte ska ha växelvist boende.
Vad tycker ni Är det för mycket nätter för lillkillen
Jag har som sagt inte märkt något annorlunda med lillkillen men samtidigt vet jag inte vad jag ska titta efter .
Jag övertygar mig också om att det är i pappahuset han har vuxit upp i och känner till, det var ju här vi bodde innan seperationen (men det kanske bara är jag som försöker övertyga mig själv... ).

Jag har tyvärr ingenting alls att komma med gällande dina funderingar om växelvis boende för din lille kille. Har ropat pâ förstärkning, men mânga ligger och lapar sol i dessa dagar sâ det kanske inte kommer svar alldeles pâ en gâng.

[miar70]

Hej igen Nina!

Vad skönt att det går bättre, det är verkligen en konst att kunna samarbeta kring barnen när man separerat. Just det där du beskriver om åskan och "räddandet" av tösen är sånt som kan vara svårt att hålla enig front om, det bästa är nog att ni helt enkelt pratar igenom vad man ska göra och när det ska göras om det händer nåt liknande igen. För tösens skull.

Vecka 1: fredag 15:00 - lördag 15:00 samt måndag dagtid.
Vecka 2: fredag 15:00 - söndag 15:00.
Varje onsdag har vi även "familjedag" då vi alla ska träffas och umgås, kanske hitta på något "extra" (iaf nu när det är sommar).

Jag tycker det här ser nästan helt perfekt ut! Det finns en liten "tumregel" jag lärde mig under min praktik hos socialtjänsten som säger att en ettåring klarar en natt borta, en tvååring två nätter, en treåring tre osv. Men jag tänker att eftersom det är hemma hos pappa barnen sover, så borde två nätter i rad varannan vecka inte vara något problem alls.

Ni skulle märka på barnen om de inte mådde bra av det här, ni är deras föräldar och de som känner dem allra bäst. Underbart att ni t o m har lyckats få till en familjedag, det där har ni skött superbra! Så länge ert fokus ligger på att hela, hela tiden se till barnens bästa och lägga era andra problem och känslor åt sidan kommer det här att gå finemang. Ni lär era barn nåt verkligt vackert - att en skilsmässa faktiskt kan leda till att alla mår bättre än innan, att de också gör en vinst på den. För det gör de när de har två föräldrar som mår bra, istället för att ha två föräldrar som bor ihop och är olyckliga.

Så jag tycker du ska släppa din oro och glädjas åt hur bra ni har det nu

Kram Mia

[NlNA]

Hej igen

Tänkte skriva lite och berätta hur livet hos oss ser ut nu.

Allt har fungerat bra, endast en fnurra på sömntråden hos unga damen har skett men då hennes mamma efter några veckors slitande fick hjälp av detta underbara forum så hamnade vi på rätt köl igen .

1 september var det så dags för mig att börja jobba igen och det enda som ger mig obehag är att jag tycker lillkillen är för liten ... Det är ju bara någon månad sen han fyllde ett år ju...
Men situationen är ju som den är och det är inte mycket jag kan göra något åt. Däremot jobbar jag bara 75 % och alla dagar i stället för att vara ledig en - vilket gör att barnen är på dagis korta dagar.
För mig är det mer värdefullt då vi alla inte är lika trötta när vi kommer hem och vi får mer tid att umgås innan det är dags för natten.
Dessutom hämtar deras far dom ännu tidigare 2 dagar i veckan så jag försöker att intala mig att detta ska gå bra .

Inskolningen har fungerat helt prima och det har kännts ok att lämna dom. Jag ser att dom är trygga med fröknarna och de andra barnen och jag är så glad över att dom går på en syskonavdelning och har tryggheten med att ha varandra. Dom vinkar glatt hej då när jag går till jobbet och blir överlyckliga när jag eller pappan hämtar. Det är mitt enda bevis för att dom faktiskt mår bra .
Självklart skulle jag hellre vilja vara hemma med dom och om ekonomin tillåter det så ska jag ev kunna vara ledig en dag i veckan framöver.

Det var med lite fjärilar i magen jag började jobba. Visst har vi, barnen och jag, gått igenom en massa under hela våren och sommaren men det är först nu som vardagen börjar igen. Men denna gång har jag en helt annan ryggsäck med mig än sist och jag har inte samma "skyddsnät" som tidigare.
Helt plötsligt är jag ensam om att planera dagen och ta hand om alla sysslor när vi kommer hem. Ingen att dela dagens arbetshändelser med (eller spy galla ).

Men jag har så mycket mer .
Jag mår fantastiskt bra
Jag ser positivt på livet
Jag känner en enorm frihet
Jag ser livet med andra ögon
Jag utvecklas och växer
Jag känner mig stark
De dagar eller timmar som jag är "barnfri" njuter jag av. Det är min egna tid då jag bara är jag och gör saker för min skull. Jag har heller ingen ångest för att jag inte är med barnen utan det är då jag laddar mina batterier så att jag orkar och samlar kraft för att sen vara en BRA ensam mamma .

Jag har faktiskt kunnat unna mig en promenad då och då, när barnen sover, i den lilla, lilla skog vi har precis utanför dörren . Det har visat sig att min babycall klarar av att sända hela vägen runt och om jag går slingan runt, runt, runt 5 gånger så tar det ca 30 minuter .
Innan jag går ut ringer jag alltid syrran eller mamma som får agera vakt för mig . Jag ska ha ringt tillbaka till dom innan ett visst klockslag (som jag hunnit hem till) annars måste dom försöka nå mig på mobilen och får dom inget svar så ska dom larma

Det som känns jobbigt i min arbetssituation är att jag inte har berättat det för så många arbetskamrater. De allra närmaste och min chef vet och jag har fått ett otroligt bra stöd från alla dom. Men jag ingår i en styrka på 60 personal och sitter i en position där jag har kontakt med alla mer eller mindre. Antingen via telefon, mail eller som direkt arbetskamrat i en eller flera grupper.
Bilden av mig hos många är att jag hade en stor mage när jag gick på ledighet för lite mer än ett år sedan och när jag kommer tillbaka är jag "skild". Det hör ju inte till vanligheterna att skiljas när barnen är så små och hos mig så känner jag faktiskt en del skam för det .
Egentligen är det inte jag som ska skämmas då "förslaget" låg hos exet men jag vet att detta är det bästa som kunde ske för mig och barnen och det är jag tacksam för men alla har inte den förståelsen och jag är inte den som "skriker ut" om min situation. Jag skulle inte heller ljuga över situationen om någon frågar men det kanske inte alltid är ett lämpligt tillfälle

Vad har ni för erfarenheter vad gäller arbetskamraters reaktioner och hur är er vardag med att vara ensam mamma/pappa (om det finns någon här )

Dela gärna med er

Tack för att ni finns

[My Precious]

Det låter helt fantastiskt, suveränt kämpat!!

Ibland kan det ju ses i vårt samhälle att det är en svaghet att vara skild. Som i ditt fall, att du lämnar för ledighet och kommer tillbaka som skild.. men jag anser att det är en styrka! Avdramatisera det. Det finns ju alla konstellationer i samhället...Två mammor, mammor som har inseminerat mm.

På min arbetsplats så visste de att jag var helt ensamstående. Det sa jag på intervjun. Efter 3 månader så är jag fast anställd och trivs så fruktansvärt underbart. På min förra arbetsplats så var vi totalt 4 personer på ett litet kontor. Jag var den enda tjejen, den enda ensamstående, den enda utan hus... osv osv...

Det är en styrka!! Men kanske bra att vänta lite??

KRAAAM

[NlNA]

Okej, nu var det dags igen för en ny fight .

Pappan har dom två nätter i veckan, 1 dygn åt gången.
Jag har allt barnbidrag, inget underhåll (dock bostadsbidrag).
Pappan är arbetslös.

Vi bestämde, i samband med seperationen, att jag inte skulle begära något underhåll utav honom om jag fick behålla båda barnbidragen. Däremot skulle han vara med och dela på större utgifter såsom försäkringar, julklappar, presenter, dyrare kläder, möbler och saker till barnen.

Så idag bad jag honom betala hälften av tösens sjukförsäkring men det blev en diskussion då han tyckte att det skulle gå på barnbidraget. Försökte förklara att jag har mer utgifter vad gäller mat, blöjor till dagis, el- och vattenkostnader, bensinkostnader än vad han har.
Nej, han ville ha halva barnbidraget

Jag har en bra ekonomi eftersom jag jobbar och tar ut lite föräldrapenning men det är inte det det handlar om att jag inte klarar mig ekonomiskt, utan att han inte förstår hur mycket tid och pengar jag lägger på barnen. Han ser bara att jag köper saker till mitt hem och hittar på "roliga" saker på min fritid.

Jag vill helst inte dra in någon yttre "hjälp" då vi i övrigt är goda vänner men just denna biten kan vi inte diskutera .
Jag blir bara arg och upplever inte att han förstår.
Jag vet hur svårt han har det emellanåt med sig själv och ekonomin men han har heller inte sökt bostadsbidrag (vilket han har rätt till) och då ser jag det bara som en enkel väg för honom att få in lite pengar.

Har ni några tips att komma med
Hade varit guld värt
Hur gjorde ni det lättast, mest praktiskt ekonomiskt när ni separerade

Jag vet inte ens om jag gör rätt eller fel som har hela barnbidraget men då jag helller inte har ett underhåll samt har barnen betydligt mer än honom så tyckte jag det var en rättvis fördelning.
Men har jag fel

Den enda idén jag kan komma på är att sätta undan allt barnbidrag på ett konto och sen dra alla mina och pappans utgifter därifrån så att han får se svart på vitt hur det ser ut

Usch detta är så tråkigt och ledsamt
Kram på er

[My Precious]

Hej igen!

Först vill jag bara poängtera att jag har ingen erfarenhet av att dela barn med någon då jag är helt själv.

Däremot så kan jag säga att jag känner en hel del kvinnor där pappan har barnet varannan helg, eller lite mer. De har BÅDE barnbidrag och underhåll.

Du har RÄTT till underhållsbidrag. För det är både underhållsbidrag och barnbidrag som ska hjälpa dig med kostnader för barnen. Nu saknar du det OCH att han skulle bidra till större kostnader. Förstår dig där. Då ni kom överens om att dela på större kostnader kan jag förstå lite att du gick med på att inte kräva underhållsbidrag. Men nu är det ju inte så att ni kom överens om det iaf. Inte helt ovanligt.

En svår situation. Hans privatekonomi påverkar ju situationen negativt då han väljer bort bostadsbidrag. Ge det lite tid. Ibland kan människor behöva lite tid för att ta "in" det som andra säger. Men om det inte når honom, så hade jag valt kräva underhållsbidrag. Det kanske låter hårt, men det är det som du har rätt till.

Lycka till!!!

[kiki]

Klart du ska ha underhållsbidrag. Sök via försäkringskassan så får du underhållsbidrag därifrån så fixar dom allt med Pappan, du behöver "bara" fylla i en lapp sen ordnar dom resten. Han betalar till FK efter förmåga men du får 1073:- eller vad det nu kan vara.

http://www.forsakringskassan.se/privatp ... GOTJHTUc0/


/Kristina

[NlNA]

Tack ni härliga för snabbt svar!

Var inne på FK hemsida för att kolla länken jag fick och skickade den sen vidare till exet.
Vi har inte tagit upp ämnet igen trots att vi träffats efter det men jag kör lite på den linjen att låta honom "ta in" informationen först och avvakta lite innan jag tar upp det igen.

Känns så härligt att man har er att vända sig till när det behövs, på både gott och ont... .

Kram på er

[NlNA]

Hejsan

Nu behöver jag tips och råd igen.

Kort information:
Från 1 april bestämde vi föräldrar att barnen skulle ha en natt till i veckan hos pappan.
Schema v.1: ti em - to morgon samt lö kl 10- sö kl 16, hos pappan (2+1 natt).
Schema v.2: ti em - fr morgon hos pappan (3 nätter).
Jag har dom 4 dygn i veckan, pappan 3 dygn i veckan.

Detta har fungerat bra och vi ser inga tendenser av att barnen mår dåligt av att växla såhär.

Jag har nu gått med på att han ska få delar av barnbidraget då han har det svårt ekonomiskt. 500 kr i månaden har jag gått med på.

Men nu kommer det annat :
Nu vill han ha 700 kr i månaden samt att vi ska dela helt på de föräldradagar som var kvar från 1 september förra året. Jag är den ende som har tagit ut föräldradagar sen 1 september eftersom jag jobbar 75 %. Exet däremot har arbetstränat på 50 % men inte plockat ut några föräldradagar alls då han haft 100 % ersättning.
Så nu kommer jag alltså bli tvungen att ge tillbaka till honom de dagar som överstiger hälften samt inte kunna jobba 75 % mer. Han ska dessutom INTE ta ut några föräldradagar NU, utan ta det sen när det passar honom och han fått ett ordentligt jobb
Detta gör att jag ev får gå upp och jobba 100 % (jag jobbar nu alla dagar fast slutar runt 14:30 varje dag för att barnen ska slippa vara så länge på dagiset) och kommer att behöva ha barnen på dagiset från 7-16:30 de dagar i veckan som jag har dom. Och min lille prins är inte fyllda 2 år än . Mitt mammahjärta gråter
Exet förstår inte att det är bättre att jag tar ut föräldradagarna nu, som kan det, för att barnen ska slippa vara så länge på dagiset än att han ska "spara" dom dagarna till när det passar honom. Det är ju nu, när dom är så här små, som barnen behöver vara hemma. Inte om typ 2 år

Vi har grälat jättemycket om detta (vi som har haft en ganska bra seperation m.m) och kan absolut inte diskutera det. Han ser det som att jag bara tagit alla "förmåner" som barnbidrag, bostadsbidrag och föräldradagar medan jag ser att han inte tar hänsyn till vad som är bäst för barnen nu.
Jag har inget underhåll ifrån honom då det inte behövts. Vi får alla kläder till barnen (både arv och lånat) så han har hängt upp sig väldigt på vad jag gör av med varje månad för barnen eftersom jag har hela barnbidraget. Allt går inte åt men samtidigt har jag mer utgifter vad gäller mat, blöjor, bensin, värme och vatten. Samt att jag "engagerar" mig mer i barnen vad gäller kläder, saker och övriga inköp.

Jag är jätteledsen för detta och mår dåligt för att jag är rädd för att jag inte klarar det ekonomiskt om jag inte går upp i tid. Men jag vill INTE att mina små barn ska behöva vara heldagar på dagiset

Nu vill exet att vi ska ta upp det med "familjerätten" och har redan bokat tid till det. Det är egentligen bra så vi får en rättvis syn på det hela men jag vet inte hur jag ska kunna hävda mig i frågan om pengarna/föräldradagarna för samtidigt inser jag ju att exet har "rätt" till delar av barnbidrag och föräldradagar då vi har delad vårdnad.

Kan någon där ute ge mig lite hopp, tröst och råd i min ledsna och förvirrade värld

Tack för att ni finns

[NlNA]

Hmm...

Ni får ursäkta men efter 5 veckor så tycker jag nog att jag kan få ett svar i denna fråga ifrån någon - om inte annat, att ni inte har något svar att tillge mig .

Hade ett nytt gräl idag med barnens far angående detsamma som mitt förra inlägg och nu har exet "äntligen " lämnat in papprena för samarbetssamtal på socialkontoret.

Vad kan jag göra för att få lite bättre kött på benen
Har ni några tips att ge mig

Har egentligen inte så mycket att gå på mer än vad jag själv tycker. Däremot har jag börjat att skriva upp saker med datum när det är vissa saker jag känner kan ha avgörande betydelse för mig vid ev diskussioner på framtidens samarbetssamtal. De gånger jag hämtat barnen i pappans hem, runt kl 16 och enkelt frågat vad barnen har ätit under dagen när dom varit lediga (annars sker alltid hämtning på dagis) så får jag till svars att barnen inte varit direkt hungriga och att tösen oftast fått välling som huvudmål .
- Hon vill inte ha mat när jag frågar, hon vill bara ha välling, svarar exet när jag står undrande om detta stämmer...
Sen när börjar en 4,5 åring bestämma vad man ska äta, om det inte handlar om att få välja det ena eller det andra huvudmålet
Jag vet dessutom att dom alltid får välling innan frukosten varje morgon. Snacka om varierad kost
Därför går mina pengar oftast till rejäla och nyttiga matkassar
Eftersom jag bara kan kolla detta med maten knappt en gång i veckan så kan jag tänka mig att detta händer fler gånger än bara när jag hämtar barnen i hemmet.

Hör gärna av er
Kram och tack för att ni finns

[Norahsmamma]

Hej!
Jag har tyvärr ingen erfarenhet av det du skriver om och kan tyvärr inte ge dig några råd.
Ville bara säga att jag känner med dig. Det verkar vara en väldigt knepig situation du är i och det är ju så klart otroligt frustrerande.

Skickar några styrkekramar och hoppas på att någon annan kan ge dig mer konkreta tips och råd.

Kram
//Norahsmamma

[Alma]

Nina, hej - har läst om din kamp och önskar jag kunde ge dig 20 referenser på hur du ska göra, vilka rättigheter du och barnen har.

Bara vid blotta misstanken att en pappa inte anser att han har försörjningsplikt i första hand, gör att jag får lite av ett rött skynke i huvudet som blockerar mig. Pappor som ägnar mängder av tid åt att beklaga sig för att mamman har barnbidragen och samtidigt inte ger underhåll klarar jag inte att lyssna på.

Nästan alla jurister som arbetar med familjerätt erbjuder ett gratis samtal. Kanske kan du reda ut en och annan ekonomisk fördelningsfråga med några av dem, och få ett hum om hur rättstänket ser ut?

Googlade lite, fann dessa som erbjuder gratis samtal. Jag tror att om man ger dem mängder av detaljer så säger de säkert att du ska köpa deras tjänster. Men om du ställer öppna frågor om hur familjerätten ser på försörjningsplikt, fördelning av föräldrapenning, barnbidrag och underhållsbidrag så kanske du kan få samtalen att bli lite längre.

Om du har råd med ett par timmars konsultering med en familjerättsexpert innan möte med familjerätten är det säkert bra också. Ett möte där du kan fokusera på ekonomin, som verkar vara det svåraste att samarbeta kring. Familjerätten är ju annars det ställe som man ska kunna få gratis hjälp med just detta, men jag förstår om du vill komma lite mer förberedd också dit.

Här är några som har ett gratis telesamtal. Jag känner inte till dem, googlade dem:
http://www.seilitz.se/
http://www.sosjuristerna.se/radgiv.htm
http://www.sjolund.net/underhallsbidrag.htm
http://www.juristpunkten.se/?gclid=CP-4 ... mAod-SXcNg
http://www.familjibiskopsgarden.se/fami ... adgivning/
http://www.socfamratt.se/

Om jag är helt fel ute så får någon annan med mer erfarenhet och kanske mindre blockering ge bättre råd. Det förtjänar du som uppenbart kämpar hårt för era barn!

[miar70]

Hej Nina!

Jag tror det är en jättejättebra idé att gå på samarbetssamtal, det kan vara hur svårt som helst att nå fram till varandra när det blir så här infekterat. Under ett samarbetssamtal ligger fokus hela tiden på barnens bästa, och det går ut på att man ska hitta lösningar som gynnar barnen, inte de vuxna.

Ekonomin är svårt, jag var själv alldeles för "snäll" under min separation med mina tre äldsta barns far, vilket i slutänden drabbade ungarna. Bor barnen stadigvarande hos dig har du rätt till underhåll, 1273:- per barn och månad. Skulle pappan låta bli att betala det (om barnen bor mer hos dig) så betalar FK ut de pengarna till dig och drar sedan av honom i efterskott. Så blev det för mig och exet, eftersom han vägrade betala något för barnen .

Bor de lika mycket hos er båda delar man på barnbidrag och då kan båda ha rätt till något som heter underhållsstöd, hur mycket man får beror på vad man tjänar. Du kan läsa mer om det här:

http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm ... aultDesc=0

Jättebra att du skriver upp vad som händer och när, det är bra att ha vid en eventuell vårdnadstvist (som vi ska hoppas att ni slipper om ni har samarbetssamtal).

Det här med föräldrardagarna hänger jag inte riktigt med på, men jag antar att ni delar på dem och kan förfoga över er halva var? Eller tänker du att han ska skriva över dagar på dig? Där råder jag dig att ringa FK och höra vad de har att säga om saken. Bostadsbidraget hamnar hos den som barnen är skriven hos, det är inget pappan kan klandra dig för.

Börja med att se över din ekonomiska situation, ring FK så kan de råda dig hur du ska göra med underhåll vs underhållsbidrag. Och så hoppas jag ni kommer iväg på samtalen snart, då ska du se att mycket faller på plats.

Kram Mia