Så nu är Mr Hyde så sakteliga på väg ned i toaletten! Phew!
Kan konstatera att det var en av de mest nervpåfrestande helger i mitt liv!!
Söndag: Mr Hyde är i full blom. Heeeeela dagen går åt att vänta på att Mr Hyde ska gå på toa. Det är ju det, att allt låter sååå enkelt i teorin. Man bara tar ett avföringsprov och skickar...fast man glömmer att det är en liten människa man har att göra med som dessutom inte mår bra. Det var apsvårt!! Mr Hyde går inte på pottan och inte utan blöja och man skulle helst inte ha blöja på sig för då kan det komma kiss på provet och då är allt förstört.
Ugh! Tillsist kör vi med blöja iaf och går och snackar strunt i ett annat rum. Två min senare är saken biff. Efter att jag varit i upplösningstillstånd då...
Måndag: Upp tidigt och av med blöja. Låtsas som det regnar fast vi är super stressade för vi måste ju till sjukhuset i tid för blodprovstagning. Och man kan inte ta blodproverna förrän man har tagit urinprovet...Ja, ni hör ju hur det låter!
När pappsen krackelterat och övergått till att bli Saboterande Partner och gnäller över att Mr Hyde inte VILL kissa. Så blir jag morrig. Kommenderar bort SP och lockar glatt (teater på HÖG NIVÅ) iväg Mr Hyde in på toa där golvet är kallt. Vi tittar MYCKET engagerat på ett spel på Paddan. Två sekunder sedan är det klart. Känner mig hur bra som helst som kom på tricket!
Sen fort som attan på med kläder meeeen det går ju inte med Mr Hyde! #-o #-o Inget går fort med Mr Hyde. Får locka igen med ett alldeles NYTT spel på Paddan. Drar på kläder med gnällande SP i bakgrunden samt tjorvig Petite Soeur som vill sova. Känner mig genomsvettig. Mr Hyde vill inte gå ut för det är ju FARLIGT. Stackars lille vän.
SP gnäller att allt är så krångligt och hetsar.
Jag tar Mr Hyde i handen och samt Paddan och så gå vi tillsammans. Petite Soeur har slocknat.
Kommer till sjukhus. Får bedövningsplåster. Väntar 1 timme. Lugnt och fint. Allt är toppen. Tom SP börjar slappna av.
Dags för sticket. Just då blir Mr Hyde jättetrött och får MEGA UTBROTT. Folkstirrar. Sköterskan är dock snabb och kallar in oss ASAP. Väl där inne är allt annorlunda och Mr Hyde kommer av sig. Vi tittar i en bok med djur. Mr Hyde pratar nonsens som ingen förstår men jag bekräftar att javisst, det är ju en liten hund och titta där! En liten liten häst! Har du sett? Blodprovet är kirrat. Snabbt hem. Mr Hyde är så trött. Erbjuder vagn. Mr Hyde sitter en stund men sen är bussen sen och han blir otålig. Mr Hyde måste ligga raklång på trottoaren och SP fattar inte varför...
Han är ju Mr Hyde!! Fräser jag. Petite Soeur tjorvar igen. Upp på buss. Det är varmt och alla är hungriga utom lillan. På väg hem deckar Petite Souer. Fort fort lägg ihop urinprov och blodprover i paket. SP springer iväg till postlåda och kastar in paket. Hämtar sedan lunch som kastas fram. Sen väntar vi på nästa och sista provet. SP orolig. Jag orkar inte riktigt mer. Somnar tvärt i soffa bredvid Mr Hyde som piggnat till och tittar på...? Just det. Paddan.
Väcks hastigt av SP. Nu! Nu! Vakna! Ta provet. Fort fort tar provet och burkar hit och burkar dit och hur vad det nu man skulle göra? Skulle de skakas eller?? Fumlar med lapp. Fixar. Sen snabbt iväg och paketerar allt och strax knackar Fed Ex på dörren- varsågod! tack tack! Puuuuust!
Jag är HELT slut. Idag var vanlig dag med Mr Hyde. Tecknen för autism står som spön i backen. Flaxande armar, går på tå, hoppar, nonsensprat, ekotal, upprepningar av samma ord i flera minuter, spott och fräs, samt div tics och självstimulernade beteende.
Men from nu är det på väg BORT och det är allt jag kan tänka på.
Vi blåser såpbubblor ute för att fördriva tiden medan Bebispojken sakteliga kommer tillbaka.
