Nu är loppan 22 mån & blev storasyster för 2 mån sen
Undrar om inte förtrotsen kommit smygande... Det är mycket frustration, tex en tidning som inte bläddrar som man vill, stol som inte flyttar sig, för stor kudde, mammas knä som inte är tillräckligt stort vid amning av pyret mm mm. Då skriker man rätt ut.
Nu till nätterna som strulat ca 2 veckor.
Ramsan har aldrig riktigt satt sig. När vi tänkt "minikura"/sätta ramsan har nätterna aldrig strulat flera nätter i rad så vi fått till det.
Hon skriker/gnölar (ibland gråt men upplever mer arg).
Vi har nu svarat med musik & husljud.
När hon tappar kaninen skriker hon "tappa", inte brytt mig om detta, så är ju livet ibland:(
Nu har hon börjat ropa mamma & hanna, inte svarat på detta heller.
Kruxet är att hon är så envis & kan hålla på i timmar.
Har nån gång gått in när hon låter ledsen & då varit rejäl kissblöja eller kaninen på golvet. Det är så svårt att "bryta", när hon skrikit upp sig. Hon (& resten av familjen) behöver ju den härliga sömnen
Ofta läser jag på forumet om överkoncentration, kan man "underkoncentrera"? Om förtrotsbarn har jag ju läst favorittrådarna & där ska man ju låta vara mycket.
Känner att lite kloka råd vore på plats