Trotsar vår son?!

[Mortuta]

Vår pojke började gå strax innan tio månader och när han var elva månader sprang han runt hela IKEA själv utan att bry sig om var hans föräldrar var eller bli trött och vilja komma upp i famnen. Han är nu snart 14 månader och har börjat springa lite och sparka boll. Det är en aktiv kille som ständigt har stora skogsmyran i brallan
När han var 11 månader så började han även att kasta sig på golvet när han inte fick det han ville ha som tex små äta majskrokar. Vi har undvikit att säga nej till honom sen dag ett utan han har fått undersökt det han vill som inte är fara för livet. När han velat ha något som inte passar har vi försökt att inte säga INTE och NEJ.
Lillherrn har alltid varit bestämd, rastlös och "skrikig". Nu känns det som om vi har huvudet fullt med skrik för jämnan. Det skriks om han inte får "små äta", när han sitter vid bordet och vill ha Da och Da istället för att äta sin mat. Han får sked och en tallrik med mat i varje gång. Jag hjälper till att mata honom.
Han skriker om han inte får gå ut, det är ett j*kla liv när vi ska göra natt och han ligger på skötbordet. Det sparkas och skriks och han försöker vända på sig.
Han vill hela tiden vara med och göra allt som vi gör eller så vill han att vi ska vara med honom och göra saker. Läsa, leka, kolla bilar osv. Vi är ute mycket och vi bor på en stor gård. Det finns massor att kolla på men det duger inte alltid. Han vill att vi följer med honom. Han blir sur om jag tex gräver i landet. Fast han har en spade som han kan gräva med. Nej det är inte roligt att vara i landet han vill gå till logen och kolla på motorcyklar... Da säger han o pekar. Jag svarar nu gör mamma det här. Han blir vansinnig och skriker. Han ger sig inte och inte jag heller. Vi har sällan gett efter när han skriker men varför fortsätter han?
Är det inte lite tidigt med trots? Från tidigare än ett år.. fast nu lite senare har det blivit ännu högre toner och ännu fler.
Han är världens charmtroll då han är nöjd, en riktig guldklimp!! Vi funderar på om det är vi som framkallar det eller om vi borde ändra på något eller om vi bara så acceptera att han är sån?!?
Känns så tråkigt att behöva höja rösten åt honom så ofta som det blir nu. Man när en limit för hur länge man orkar lyssna på de där riktigt höga skriken per dag

Tacksam för tips och idéer!!!

Kram

[inger]

[quote="Mortuta"]
Vi funderar på om det är vi som framkallar det eller om vi borde ändra på något eller om vi bara så acceptera att han är sån?!?
Känns så tråkigt att behöva höja rösten åt honom så ofta som det blir nu. Man när en limit för hur länge man orkar lyssna på de där riktigt höga skriken per dag

Tacksam för tips och idéer!!!

Kram [/quote

Jag tror att det ligger något i din fundering om ni framkallat detta.
Han låter som en helt normal nyfiken ettåring. Det låter som om ni tillskriver honom en massa avsikter som han är alldeles för ung att ha. Kastar etc är ett normalt beteende i småbarnsåldern. Den vuxnes uppgift är att ha ett oändligt tålamod och att ibland visa så här gör man i stället handen om handen.
Er uppgift är att visa leda lära och hjälpa. Det är inte tvärtom. Hur ni vill vara som föräldrar är ert hundraprocentiga ansvar och likaså att höja rösten eller inte.
Låter härligt att ni är ute så mycket
Har ni Barnaboken? Läs på om social delaktighet. Jag undrar också över hans schema. Får han mat och sömn och social delaktighet i tillräckligt stor utsträckning.
Underskatta inte heller mutans betydelse. En skorpa i handen på skötbordet etc.

Trotsar medvetet gör barn först vid två-tre års ålder. Just nu utforska han och försöker behärska livet.

Ni föräldrar ska leda hjälpa lära och visa honom aldrig tvärtom.

[Mortuta]

Tack för ditt svar!!

Jag tror att det ligger något i din fundering om ni framkallat detta.
Han låter som en helt normal nyfiken ettåring. Det låter som om ni tillskriver honom en massa avsikter som han är alldeles för ung att ha. Kastar etc är ett normalt beteende i småbarnsåldern. Den vuxnes uppgift är att ha ett oändligt tålamod och att ibland visa så här gör man i stället handen om handen.
Er uppgift är att visa leda lära och hjälpa. Det är inte tvärtom. Hur ni vill vara som föräldrar är ert hundraprocentiga ansvar och likaså att höja rösten eller inte.

Saken är den att när han kastar saker eller river och undersöker så säger jag aldrig någonting. Gör ingen stor sak av sådana saker. Jag vill att han undersöker och utforskar och testar sin nya förmågor!!
När vi klappar hunden så tar jag hans hand och klappar fint om han blir för hårdhänt. Han är med och diskar, mockar , meckar, dukar o.s.v Vi gör mycket saker ihop, fast ibland känner jag att jag inte har tid att han ska hjälpa till och diska, baka o.s.v. Han drar stolen till diskbänken och blir otroligt ledsen när han inte får hjälpa till. Leka själv gör han inte alltför ofta och inte alltför länge. Däremot så "leker" jag sällan med honom. Läser bok och sjunger gör vi!
Jag har BB.

Han låter som en helt normal nyfiken ettåring. Det låter som om ni tillskriver honom en massa avsikter som han är alldeles för ung att ha

Vilka avsikter menar du?

Jag har långt tålamod i vanliga fall, tyvärr har det nu blivit en kortare stubin på den.. Kan vara så påfrestande med en skrikande älskling!! När stubinen börjar nå sitt slut vad brukar ni göra?! Blir att jag höjer rösten för att där tar min kunskap slut. Vet inte hur jag ska agera. Först ignorerar jag honom men efter 20 minuter med skrik vet jag inte vad jag ska göra.

Han har sovit bra länge nu. Fast för tre dagar sedan har han börjat vakna sex.. inte hänt på jätte länge! Tror inte det har med humöret att göra för det här har pågått mycket längre än tre dagar. Tror däremot att han äter lite lite. Han vill gärna inte bli matad fast han klarar inte riktigt av att äta själv. Kör vi plockmat så får han inte i sig jätte mycket ändå.

07. välling
08. frukost med fam.
11. lunch
12 sova
14.15 mellis
17.30 middag
18.45 välling.
19. sova

Han sover lunch mellan 1,5-2 timmar varje dag och har sovit 19-07 de senaste månaderna.

Tack och Bock för hjälp!!

[inger]

Vilka avsikter jag menar.

Jag reagerar på rubriken. Jag reagerar på att det står att han sticker iväg på Ikea utan att kolla var ni föräldrar är.
Det låter som om du tror att han handlar mycket medvetet och som om han vore äldre än just ett år.

Om ni ska gå på Ikea så är det ni som måste ordna så att det fungerar för honom s¨å att han inte kommer bort. Små barn handlar ju på impuls etc.

Schemat ser väldigt bra ut. Jag saknar dock inplanerad social delaktighet. Många barn i den här åldern har återkommande rutiner. En ettåring kan mycket väl vara med och plocka ur diskmaskinen, dammsuga, ja vara med på ett rejält pass varje dag som återkommer. I en återkommande rutin lär sig ju barnet också just den sysslan.(Tänk vad mycket lättare och roligare ett barn på ett år tycker att disken är än ett på tretton som plötsligt bara tvingas rycka in i hushållssysslorna. Därför lä'r vi våra barn när de tycker att det är roligt)
Det är stor skillnad på återkommande rutiner och att bara göra på måfå.

Ta mer makt över dagen. Sätt dig ner med papper och penna och skriv vilka återkommande sysslor ni har och vilka lillen mer ska inkluderas i.

Hoppas fler svarar dig. Själv var det ett tag sen jag hade så små.

[inger]

Sängdumpning och det är för din skull inte för barnets när sinnet rinner till på dig.
I sängen kan det gärna finnas något trevligt för barnet.
Citat från min version av Barnaboken.
"Om och när sinnet rinner på dig och du känner dig låst, vanmäktig, förtvivlad, ursinnnig och på gränsen till att förlora behärskningen, då får du inte slå. I stället lyfter du upp barnet, stjälper barnet i säng, går ut stänger dörren drar efter andan och räknar till tio. Barnet har lov att skrika i sin säng.
När både du och barnet lugnat er och du själv kan behärska dig öppnar du dörren och förhör dig, inte utmanande, då bör du vänta ett tag till, utan lugnt och sansat
-Ska du komma nu? Är du färdig?
Nytt vrål åter stängd dörr. Du frågar så många gånger du måste. Uppföljning är viktigt. Du får inte lämna din plats vid dörren. Så fort beteendet förbättras så upphör förvisningen.
Då uppför man sig som det regnar och låtsas inte om saken."

[Nat]

Hejsan,

Jag känner igen mig i rätt mycket av det du skriver. Vilda och impulsiva småpojkar med mängder av energi, tidiga på att gå och springa och vill undersöka hela tiden och överallt. Jobbigt kan det vara ibland och otroligt roligt och härligt andra gånger.

Personligen upplever jag att den här vildheten lätt går över i hets/överspeedad (kommer inte på bättre ord) när något i den dagliga rutinen inte är riktigt rätt eller när barnet är i en utvecklande period.

Även i de utvecklande perioderna uppelever jag att det går att med olika verktyg stävja hetsen/det överspeedade beteendet men det är då mycket svårare och kräver långt mycket mer tålamod.

Nummer 1 är ett bra schema med sömn och mat som passar för ålder, kön och personlighet. När man sett över det tycker jag man kan kontrollera att den sociala delaktigheten är på sin plats och är tillräckligt svår och utmanande. Rörliga barn behöver stimuleras mängder. På gränsen till att man själv blir helt uttröttad. Man kan lägga det i ett program eller köra spontant men tröttas ut bör dom. Man kan gå långa sträckor, gärna i skog och mark. Självklart skall barnet gå själv och endast åka vagn korta sträckor. Man kan springtävla, bära saker, hämta ved exempelvis är väldigt bra övningar om den lille lärt sig bära saker när han går? Öva kullerbyttor, rulla på golvet, kryp, åla, gör en hinderbana. Hoppa och dansa och spring runt och sjung olika sånger och lek jaga.

Han vill att ni ska göra som han vill, och ni vill att han skall göra som ni vill. Låt det inte bli en maktkamp. Det finns inga vinnare och förlorare här. Välj dina krig och dom måste du köra fram till mållinjen. De andra gångerna tar du ingen kamp och alltså finns ingen vinnare. Han skriker, ja men so what. Vill han prompt in i skogen och du inte orkar, ja men låt honom lulla runt där ett slag, tids nog tröttnar han och då kan du avleda med att titta på en fågel och ta honom på axlarna och så är den fighten över


Lycka till

[miniz]

Hej och välkommen till barnafostran.

inger och Nat har helt rätt med social delaktighet. Det är magiskt och nödvändigt.

Vi gör mycket saker ihop, fast ibland känner jag att jag inte har tid att han ska hjälpa till och diska, baka o.s.v. Han drar stolen till diskbänken och blir otroligt ledsen när han inte får hjälpa till.

Man förstàr ju att han blir besviken. Han vill dra sitt strà till stacken, men fàr inte. När min minsta som ju är mycket större än din, men ändà liten, vill komma och hjälpa till när jag egentliçgen inte har tid, tar jag alltid imot hjälpen, men styr den àt ett annat hàll. Ofta fàr han diska grejer eller skära lite gurka eller kasta saker i soporna. Gurka kan man ju alltids äta, fast det inte stod pà menyn.

En annan sak är att se till att minst en utevistelse är full av fysisk aktivitet och möjlighet att utforska som man själv vill.

Här är tvà bra tràdar du kan läsa.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 640#166640
och
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=100022

Kram.

[Mortuta]

Vill börja med att Tacka för alla fina svar!!!

Vi blev plötsligt sjuka i helgen, lillen med 40, 5. Har inte känt eller haft ork att sitta framför dumburken Men nu så!!

Låter som om jag borde lägga in social delaktighet på schemat!
Vilken tidpunkt passar bäst, erfarenhet? Ska vi ha det en gång per dag eller fler? Hur länge?
Utöver den sociala delaktigheten bör vi ha dessa små tränings/utmattningspass eller ingår det i den s.delaktig.?

Jag reagerar på rubriken. Jag reagerar på att det står att han sticker iväg på Ikea utan att kolla var ni föräldrar är.
Det låter som om du tror att han handlar mycket medvetet och som om han vore äldre än just ett år.

Om ni ska gå på Ikea så är det ni som måste ordna så att det fungerar för honom s¨å att han inte kommer bort. Små barn handlar ju på impuls etc.

Förlåt, jag var lite otydlig i mitt berättande! Det jag mena med IKEA var bara ett exempel på hur framåt vår kille är. Så ni skulle förstå hans vilja att utforska och vara framåt. Den sidan kan visserligen vara utmattande men jag älskar den! Var nog mera att jag är stolt över min kille som verkar ha ett gott självförtroende Dock fick jag mig en tankeställare av din reaktion!! Alltför ofta glöms det bort hur "liten" han är!

Han vill att ni ska göra som han vill, och ni vill att han skall göra som ni vill. Låt det inte bli en maktkamp. Det finns inga vinnare och förlorare här. Välj dina krig och dom måste du köra fram till mållinjen. De andra gångerna tar du ingen kamp och alltså finns ingen vinnare. Han skriker, ja men so what. Vill han prompt in i skogen och du inte orkar, ja men låt honom lulla runt där ett slag, tids nog tröttnar han och då kan du avleda med att titta på en fågel och ta honom på axlarna och så är den fighten över

Tack för en viktig påminnelse!

En annan sak är att se till att minst en utevistelse är full av fysisk aktivitet och möjlighet att utforska som man själv vill.

Menar du att han ska utforska på egen hand? Vara själv eller pratar vi s.delaktig?

Utöver allt detta. Har man någon egen tid om jag vill utforska något, en hästhov eller dylikt? Skämt åsido. Funderar hur ni andra lägger upp eran vardag? Hur hinner ni med allt?
Vi har en stor gård med både häst och hund. Mycket att göra och en del är svårt att göra med den lille.

Det är så otroligt lärorikt att få ta del av andras erfarenheter så man kan se på sitt liv med nya "ögon"!

Tack igen

[miniz]

En annan sak är att se till att minst en utevistelse är full av fysisk aktivitet och möjlighet att utforska som man själv vill.

Menar du att han ska utforska på egen hand? Vara själv eller pratar vi s.delaktig?

Du kan sàklart ha social delaktighet ute. Det är ju kanon. Hästen behöver väl mat och vatten och borstas och sà?

I tillägg till allt livsviktigt arbete borde han fà fri tid ute att springa, hoppa, krypa och utforska precis det han vill, med mammas vaktande öga i bakgrunden.

När de är sà smà brukar jag inte ha schemalagt arbete, men bjuda in till det mesta och ha nàgra fasta punkter som dom gör varje dag. Nu t.ex har jag en 2 àring som dukar av frukostbordet med mig varje dag. Annars är han med pà klädtvätt och matlagning.

Har du läst tràdarna jag skickade förra gàngen?

Kram.

[Alma]

Du har fått bra svar. Jag läser med intresse, vår son är också en vars forskningsperioder varit mycket intensiva (går inte att avleda och avbryta) och många andra perioder också. Intensiv så in i bängen.

Schemalagd social delaktighet tidsmässigt har vi aldrig haft. Däremot är det vissa moment som man gör tillsammans när de uppstår, och de är några stycken per dag. Och ett antal moment som han behövs för, också några per dag.

Det här med schema är andra i forumet bättre på än jag. Däremot ser jag att du också tycker om din sons egenskaper; myror i brallan, utforskar själv, drivs av frenetisk energi att göra det som för honom är viktigt mm.

Visa honom mer av detta kanske? Springa som besatt, frenetiskt spana och röra vid allting som far förbi. Ställa dig på hans sida, verkligen beklaga det som måste avbrytas, applådera och tjoa när han funnit något på egna upptäcktsfärder, visa att du har samma obändiga vilja att göra det du vill som att t ex gräva? Stampa med foten i marken, JOJOJAGVILL och MÅSTE GRÄVA om jag inte får gräva så SKRIKER JAG! ?

Många perioder har jag mött min son med en slags humor som inte är så uttänkt, men som egentligen handlar om att jag plockar fram samma sida i mig själv som han har, och väljer lite av samma uttryck som han har.

Det kan bli som ett rollspel så småningom där barnet tar den roll man själv brukar ha, klappar på huvudet, gurglande ger en något som kompensation - ja till och med avleder genom att peka på något annat som man kan vilja göra!

[Alma]

En sak till om matsituationen är en som det kan kärva med.

Kanske kan du förekomma genom att tidigt under måltiden be pappan om att bara få peppar? BARA peppar. Pappan förklarar att bara peppar inte är gott. VILL I ALLA FALL bara ha peppar. OK, säger pappan och lägger peppar på en liten matbit. Du äter och grimaserar stort.

Behövs det så ber du pappan om salt också. BARA salt.

Eller så ställer du bara fram det sonen får ta av, och låter honom plocka själv.

Små shower då och då kan göra att man lite mer kan nå varandra också när barnet sedan vill ha något som man inte anser det ska ha. Man kan gå tillbaka kort till "BARA PEPPAR" och visa att man är fler om att inte få det man vill ha för stunden.