Storebror har visat sig vara den morgonpigga sorten - precis som jag och hans morfar. Tyvärr är det inget som jag riktigt uppskattar när han tassar upp på natten eller vaknar ungefär en timme innan väckarklockan ringer. Vi har natt 19.30-07.00. Han och brorsan delar rum. Han har inga problem att somna utan det går rätt fort (han är kvällstrött som jag, det också
Det började väl i vintras när han kunde komma upp på natten och mena att det var monster i sovrummet. Det tog löste han och jag genom att spreja "monsterspray" i rummet. Då gick det bra att fortsätta sova. Sen har det fortsatt att han kommer upp. Ibland nån gång på natten. Ibland nån gång vid 6-tiden. Är det på natten så är det oftast nån läskig dröm han haft. På morgonen kan det handla om vad som helst - bajsnödig är hans favorit. Riktiga trotsfrågor med andra ord. Tidigare har vi gått med honom tillbaka in och stoppat om. Det har vi slutat med nu. Så lite underhållning som möjligt tänker jag.
Nu när jag även har en liten som jag nattammar så är jag givetvis rädd om den begränsade sömnen som jag får. Därför märker jag på mig själv att jag blir irriterad på honom när han kommer tassandes i sitt ärende. Jag tror inte jag låter så trevlig när jag kort säger att han ska gå och lägga sig igen och somna om tills klockan ringer. DÅ är det morgon.
I morse kom han upp tre gånger mellan kl 5 och kl 7. Jag är rätt säker på att han inte somnat däremellan (det hade jag...). Mörkläggningen i deras sovrum är bra, däremot kan han ju luras att det är morgon ute i hallen där den tidiga morgonsolen lyser in så här års, när han tassar upp.
Jag läste här i nån tråd om att man ska låta barnet själv stänga av klockan när den ringer. Nån som kan utveckla den tanken? Idag stänger jag eller pappan av den då den står utanför barnens rum.
Vad kan man göra?
Ida