Så blev hon ett år, vår älskade lillasyster

För några veckor sedan märktes en stor förändring hos henne och det var uppenbart att hon slutat vara en bebis. Helt plötsligt har hon en vilja av stål och hon kräver verkligen att få vara med.
Den största idolen är självklart storasyster

Hon vill helst inte vara någon annanstans än med henne. Ibland tycker storasyster att det blir lite för mycket och stänger in sig i sitt rum för att lägga pussel, och då står lillasyster utanför dörren och vrålar och bankar... Det underbara är att det inte hinner gå mer än några minuter innan längtan är ömsesidig

Då öppnas dörren och den lite större handen tar tag i den mindre och leder lillasyster in i rummet. Sedan stängs dörren mitt framför näsan på mamman!

"Vi vill faktiskt vara ensamma!"
Att en så liten människa kan förändra en hel familj, det är helt fantastiskt!

Hon har gjort mig mer ödmjuk och tolerant. Det krävdes ett andra barn för att jag skulle förstå standardmodellen PÅ RIKTIGT. Hur genial den är i all sin enkelhet och i hur många former den kommer.
Vår första tid tillsammans var väldigt svår. Men OJ vad vi tagit igen det! Dagarna har haft en skön lunk med mycket bus och skratt, och nätterna har varit lugna och tysta. Lillasyster är en betydligt säkrare sovare än sin syster, och vi har oftast mååånga veckor på raken utan ett endaste litet uppvak =D>
TACK alla underbara människor som stöttat oss längs vägen, både med konkreta råd och med en vänlig hand på axeln
Sist men inte minst ett innerligt tack till Anna Wahlgren

Jag blir varm i hela hjärtat när jag tänker på allt du hjälp mig med.

Mamma till två barnaboksungar med apit på livet, födda i december 2008 och juli 2011