Okurad nattsovare med små uppvak

[mamma petra]

Hej på er!

Vår son närmar sig sju månader (helt otroligt, vart tar tiden vägen?!) och tidigare har vi mest huserat bland "späda barn och små". Vi har hållit oss till standardmodellen närmare halvåret nu och det fungerar bra. Nattsömnen har för det mesta varit ganska bra och liten har därför förblivit okurad. Kanske är jag i fel forum? Flytta mig i så fall!

Vi värmer flaskan och tar natt vid 19. Liten somnar själv efter ramsan och ligger sedan i sin säng tills vi tar morgon tolv timmar senare. Som jag sa, nätterna har varit tillräckligt bra för att vi inte känt behov av någon kurning. Dessutom följer vi ju redan Annas fantastiska råd. Med det inte sagt att litens nattsömn är helt ostörd. Han vaknar ofta till en-två-tre gånger per natt, men somnar som regel om inom en minut. Han gråter till, jag stiger upp och bäddar om honom och han borrar in sig i kudden och somnar om. Ibland ramsar jag istället för att stiga upp, men det "tar" inte på samma sätt som att fysiskt bädda om och "trycka till" den lille litegrann. Redan här syndar jag förstås genom att inte vara konsekvent. #-o

Vi sover alltså i samma sovrum och visst kan det vara att liten skulle somna om helt på egen hand utan vare sig ramsa eller ombäddning om jag inte skulle höra honom i samma ögonblick han vaknar. Tyvärr är det inget alternativ just nu, en flytt är ännu några månader i framtiden då hans rum är klart byggt. Och ja, vi är fullt medvetna om att ví stör varandra så länge vi sover tillsammans alla tre.

Så - just nu behöver jag lite tankar för att få bort dessa små uppvak så att lilleman ska få sova läääänge och skönt. Jag upplever detta svårt att tackla, eftersom han med lätthet somnar om men ändå vaknar samma tid följande natt. Och följande. Och följande. Även om det bara handlar om minuter, så är bruten nattsömn bruten nattsömn. Hur kan vi tänka här? Är det läge för en kurning?

Att herrn sen gärna tar morgon klockan sex istället för sju kanske vi kan diskutera en annan gång...

[Norahsmamma]

Hej!
Ni verkar ju redan vara en bra bit på väg i alla fall =D> :thumbsup:

Han gråter till, jag stiger upp och bäddar om honom och han borrar in sig i kudden och somnar om. Ibland ramsar jag istället för att stiga upp, men det "tar" inte på samma sätt som att fysiskt bädda om och "trycka till" den lille litegrann. Redan här syndar jag förstås genom att inte vara konsekvent

Du ser själv problematiken här . Han tror nu att han "måste" bli omstoppad för att kunna somna om.

Men du skriver också att han kanske skulle somna om själv om du inte på en gång hörde att han vaknade. Du kanske kan låstas som att du inte hör honom (eller använda öronproppar ) och låta honom försöka somna om själv utan att du ingriper (så länge han inte blir ledsen förstås).

En kur i dess vida bemärkelse kanske du inte behöver genomföra. Men kanske en liten minikur där ramsan får göra jobbet.

Passar också på att fråga hur ni har det med skrattet till go'nattet?

Jag tänker att eftersom du redan gjort ett så fint grundarbete så ska det inte behövas några större habrovinklar för att ni ska fixa detta


//Norahsmamma

[mamma petra]

Tack rara Norahsmamma!

Och visst är det så, jag vet ju att vi har skapat ett omsomningssystem som kanske inte riktigt håller i längden... Om vi skulle ge oss den på att köra en liten minikur för att få bukt med omsomningarna, är det då bäst att inte sova i samma rum de nätterna? Och rent praktiskt, ramsa utanför dörren genast då han vaknar? Att det kan vara så svårt, när det är så självklart då man läser (och tro mig, det har jag gjort och gör så fortfarande) i BB.

Skrattet till go'nattet - absolut. Det är ju kul både för liten och stor att skratta så man kiknar... Litens skratt har ju den effekten, man kan inte hålla skrattet inne själv heller.

Hursomhelst är det skönt att höra lite feedback. Tack för det!

[Nat]

Gomorron!!

Håller helt med Noras mamma om att en kur kanske känns lite i överkant när så mycket fungerar bra för er redan. Sen har det slunkit igenom lite "genvägar" här och där som i början fungerar fint (som de oftast gör) men som i det långa loppet sätter käppar i hjulet. Genvägarna kan om man inte stoppar dem även börja förstöra det fina arbete man lagt ner.

Jätte bra att du själv redan uppmärksammat vad ni kanske gör tokigt. Ni är lite inkonsekventa i hur ni hanterar uppvaken. Ni litar inte fullt ut på att liten fixar själv att somna om. Svajar lite med attityden helt enkelt. Inget som borde vara svårt att lösa. Läs gärna om vikten av attityd här för att få lite nya tips:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=12068

Att herrn sen gärna tar morgon klockan sex istället för sju kanske vi kan diskutera en annan gång...

Kanske lite överskott på sömnkontot? har du räknat ut antalet timmar ni har i schemat och ställt det mot den rekommenderade mängden på sistone? Har ni tre sömnlurar fortfarande? vissa barn börjar ju protestera mot detta redan vid 7 månader och andra behåller tre lurar tills efter 8-månaders ångesten.

/Nat

[mamma petra]

Hej!

Tack för tankar och råd! Med en riktig attitydboost ska vi nog fixa de nattliga uppvaken med ramsan!

Och vet ni... jag mantrade ju hur det absolut inte skulle funka att byta sovrum i detta nu, men det är precis vad vi har gjort. :^o Liten sover numera (en natt på saldot httills) i vårt arbetsrum. Rummet är absolut inte ändamålsenligt, med glas-dubbeldörrar in från vardagsrummet (dvs inte kolsvart) men vi måste lösa det på nåt sätt. Mörkläggningsgardin kanske?

Samtidigt blev ju rumbytet någon form av minikur, då jag sov utanför på soffan för att ha lite koll på läget, men inte gick in en enda gång under natten. =D> Liten vaknade (sin vana trogen höll jag på att säga) ett par timmar efter nattning, där runt nio. Då ramsade jag först, men sen gav jag upp och gick in och bäddade om och upptäckte snutten på golvet. Det känns ju inte tungt då man ändå är vaken... [-X Men sen så var det tyst...

Han sov fram till halv sex, då jag ramsade och han somnade, han vaknade, jag ramsade, han somnade, han vaknade, jag ramsade, han somnade... ja, ni fattar. Om och om igen - tills han vaknade med ett glatt joller och låg och höll låda. Efter ramsan flyttade jag till vårt sovrum och somnade om där, men vaknade till halv sju av att liten tröttnat på att morgonen aldrig kom och börjat gråta. Kikade in lite försiktigt och upptäckte snutten på golvet och liten i sängens fotända... Tyst och bestämt flyttade jag honom till rätt sovposition, gav snutten och ramsade mig ut. Och han somnade! =D> Fast jag kanske inte alls följde protokollet som gick in? Ingen vill baka utan recept och även om man kan receptet utantill blir man osäker ibland...

Och där är vi nu. Tankar på detta?

Kanske lite överskott på sömnkontot? har du räknat ut antalet timmar ni har i schemat och ställt det mot den rekommenderade mängden på sistone? Har ni tre sömnlurar fortfarande? vissa barn börjar ju protestera mot detta redan vid 7 månader och andra behåller tre lurar tills efter 8-månaders ångesten.

Vårt schema ser ut så här:

7 god morgon och frukost
9 sova 45
10.30 lunch
12 sova 1,5
14 mellis (gröt)
15.45 sova 20
16.30 middag
19 nattslurk och god natt
(= 14 h, 35 min)

Och visst har jag tänkt tanken att kanske skippa eftermiddagsluren, men han blir sååå trött kring 18.30 redan nu. Så jag vet inte.

Igen - tack för att ni tar er tid!

[Norahsmamma]

Hej
Här händer det grejer! =D>
Tycker att du jobbat jättebra jag

Tyst och bestämt flyttade jag honom till rätt sovposition, gav snutten och ramsade mig ut. Och han somnade! Fast jag kanske inte alls följde protokollet som gick in? Ingen vill baka utan recept och även om man kan receptet utantill blir man osäker ibland...

Kände du att du absolut behövde gå in så tror jag också att det var så. Du har ju precis börjat det här minikurandet så man kan ju inte kräva att lilleman ska greppa ramsan på en gång . Till nästa natt så backar du ännu mera. Jobbar på med ramsan. Om du tror att han tappat snutten eller behöver stoppas om då går du in och fixar det när han har somnat om och sovit i 10 min.

Rummet är absolut inte ändamålsenligt, med glas-dubbeldörrar in från vardagsrummet (dvs inte kolsvart) men vi måste lösa det på nåt sätt. Mörkläggningsgardin kanske?

Ja mörkläggningsgardin kan vara en bra idé. Kanske från en skena i taket så att den täcker HELA glasdörren

[mamma petra]

Hej mina vänner!

Igen - tack för att ni tar er tid!

Rumsflytten var nödvändig, men med det inte sagt alldeles lyckad. Vi har gått från omsomning på minuten till något helt annat... Jag sover fortfarande på soffan utanför i och med vad vi tidigare kallade minikurande, men den efterlängtade effekten (12 timmar sammanhängande sömn) uteblir fortsättningsvis. I stället tar det allt längre tid natt för natt för liten att igen hitta djupsömn då han vaknar.

Läggningarna går bra, nattslurken slinker ner och skrattet till go´nattet sitter. Men sen verkar det gå utför. Jag kämpar hårt med attityden och jag vet ju att jag kan det här. Men i nattens mörker är jag inte alls lika säker... även om jag gör som jag tror att jag vet jag ska göra.

Alltså: liten vaknar nu åtminstone vid ett-, fyra- och sex-tiden. Inte på minuten förstås men därkring, runt tre rundor per natt med andra ord. Tidigare genade vi ju genom att stoppa om och somna om på nolltid, men nu kör jag ramsa utanför dörren. Och det "tar", han blir tyst och man hör hur han borrar in sig i kudden och tar sats att somna om - för att någon minut senare vakna(?) och börja gråta igen. Så kan vi hålla på några vändor ända tills smågråten eskalerar till storgråt och liten låter ledsen. Det är då jag blir osäker på vad jag ska göra och går in. Varken buffande eller solfjädern behövs, då det då räcker att stoppa om den lille.

Ibland kan det vara tyst uppemot tio minuter mellan ramsan och ny gråt, så jag tror ju att han somnar men vaknar igen. Är detta vanligt eller kanske en följd av vår genväg tidigare (och fortsättningsvis... [-X )? Han kanske (ännu) saknar den fysiska omstoppningen och får en sömn som stannar "på ytan" av enbart ramsa?

Så - nu är frågan vad vi borde göra. För det vi gör nu funkar inte... Kura? Jag är helt övertygad om att allt Anna säger är rätt - inget tvivel på något sätt. Jag tror ju heller inte att mitt barn skulle vara ett undantag från alla andra tusentals barn som sover gott tack vare Anna. Alltså ska det ju gå. Men det är något som inte stämmer, då varje uppvak natt för natt förlängs, trots att ramsan, som jag upplever det, "tar". Jag läser och läser, om och om igen och börjar närma mig ett regelrätt kurningsbeslut, även om jag nästan tycker att det ju är det jag håller på med redan. Så - hjälp. En spark därbak om inte annat. [-o<

[Norahsmamma]

Hej igen

Ibland kan det vara tyst uppemot tio minuter mellan ramsan och ny gråt, så jag tror ju att han somnar men vaknar igen. Är detta vanligt eller kanske en följd av vår genväg tidigare (och fortsättningsvis... [-X )?

Jag tror att du är något på spåret här. Du har nog hamnat i ett "omstoppningsträsk". Du vill tala om för honom att "somna om du, sååå sköönt, jag vaktar här ute", men det du nu talar om för honom är "somna om du, men om du inte kan så kommer jag in och stoppar om dig". Och eftersom han tycker om att bli omstoppad så har han ju så klart inget emot att låta dig få veta det . Så backa från det nu

Sedan tänker jag också att det faktiskt "bara" gått fyra dagar sedan du startade minikuren. Även en minikur är en process och det är ju faktiskt helt nytt för lilla killen att ni inte stoppar om honom direkt när han vaknar (nu sker det istället när han varit vaken en stund [-X )

Så kan vi hålla på några vändor ända tills smågråten eskalerar till storgråt och liten låter ledsen. Det är då jag blir osäker på vad jag ska göra och går in

Det är här du ska ramsa. Arga, småsura knoddar ska man inte ramsa, för arg och småsur får man ju vara. Men LEDSEN får man ju INTE vara så då får man en betryggande ramsa. Man får inte glömma bort att lita på barnets egen förmåga att somna om och faktiskt ge dem utrymmet att klara av det själva, så länge de inte blir just ledsna förstås.

Huruvida ni ska köra en regelrätt kur eller inte är ju helt upp till er. Huvudsaken är ju att ni känner dig helt trygga i det beslut ni tar så att ni kan överföra den tryggheten på lilleman.

Kram
//Norahsmamma

[mamma petra]

Hej igen! Och tack igen!

Vet ni, här går det från värre till värst. Natt för natt blir liten oroligare och oroligare. Han vaknar allt oftare och har allt svårare att åter hitta sömnen. De två senaste nätterna har vi haft en vaken älskling var och varannan timme och som mest två timmar i sträck! Sådan dålig nattsömn har han ALDRIG haft tidigare. Någonsin.

Och jag läser i barnaboken, om åttamånaders-ångest och hur den tar sig uttryck. Och det är som om det stundom är vår lilleman som beskivs. Han kan plötsligt börja gråta vid åsynen av andra personer, han har små utslag på halsen (inte allergi, mera nippor), han "trasslar" mera än tidigare. Och jag läser - den här perioden är den sämsta tänkbara för en omplacering av barnet - vilket ju är det vi har gjort i och med rumsflytten för en vecka sedan. Men han är ju bara sju månader! Kan det vara åttamånaders-ångest redan nu? Och vad gör vi i så fall?

Redan nu märker vi ju att den märkbart försämrade nattsömnen både påverkar humör och aptit, och det blir som en ond cirkel. Som det är nu biter varken ramsa eller omstoppning, och nätterna börjar kännas tröstlösa.

Hur ska vi bemöta detta? Är det vettigt att låtsas som att det regnar och flytta tillbaka spjälsängen till vårt sovrum? Eller är det att gå bakåt? Ska vi bara hålla ut med ramsa och låååååånga vakenpass nattetid och tro att det går över av sig själv så småningom? Om man hade frågor och ville bolla tidigare, så är det inget mot hur det känns nu. Det är inte alls roligt att känna sig rådvill och maktlös då det kommer till det egna barnet.

Rara ni, vad gör vi nu?

Kramar, Petra

[Norahsmamma]

Hej
Jo, visst kan det vara 8-månadersångesten som börjar göra entré. Hos oss började den vid 7,5 månad. Det kan vara en jobbig period för de små och nu, nästan mer än annars, behöver de små få veta att allt är som vanligt. Det kan bli en hel del extra frågor under denna period och då är det ju extra viktigt att svaren alltid är desamma för att den lilla ska känna sig trygg i att världen runtomkring faktiskt är stabil, trots att det kanske svajar för barnet.

Här finns det bra läsning om 8-månadersångesten. Kanske hittar du lite tips där.

//Norahsmamma

[mamma petra]

Hej!

Norahsmamma - tack, du är en klippa! Jag har läst på om 8-månadersångesten och visst är det den som har gjort entré. Efter en vecka i eget rum (med allt sämre nätter) flyttade vi tillbaka liten till vårt sovrum. Det kändes i hela hjärtat att det var fel tid att byta rum - jag fattade det inte tidigare bara. Så, nu sover vi tillsammans igen. Många uppvak blir det, men jag försöker vara cool och vänta på bättre (sömn)tider. 8)

Dagarna funkar mycket bättre än nätterna. Det är inga problem att hålla schemat. Både mat- och sovtider sitter som berget och lilleman känns fortfarande ganska pigg och glad, de försämrade nätterna till trots. Vi får se hur det utvecklas. Han sover ju inga 12 timmar i sträck, men han ligger i sin säng i 12 timmar. Som sagt, många uppvak blir det. Skillnaden från tidigare är att han numera somnar och vaknar ett par, tre gånger per uppvak innan han hittar sömnen "på riktigt". Dessa uppvak håller sen på under hela natten, med start ett par timmar efter att han somnat på kvällen...

Vi jobbar vidare. Mycket arbete här hemma, massor med skratt, utevistelse och begränsat med utfärder så ska vi nog rida ut den här stormen också!

Kram på er!

[LilloppansMamma]

Så klok som du är så har ni snart ridit ut stormen . Du har tagit en fin ledning och när åttamånders-eländet är över så kommer ni snart nå 12 timmars nätter.

LilloppansMamma

[mamma petra]

Hej på er!

Eftersom jag ofta tänker på er fina medmammor (både i goda och mindre goda tider) så tänkte jag skriva en liten rapport om läget hemma hos oss.

Vi har inte kurat, och nätterna är fortsättningsvis därefter. Som tidigare ligger liten i sin säng i 12 timmar, även om har behöver hjälp på traven att somna om några gånger varje natt. Nattningarna fungerar perfekt, liksom morgnarna (vaknar han tidigare så ligger han och samtalar med världen tills vi gör glad morgon). Tyvärr har vi hamnat i någon konstig ovana där han vaknar till en eller ett par gånger redan en timme eller två efter nattning. Vad detta beror på har jag ingen aning om. Och kanske är det så att vi borde kura för att få riktig ordning på nätterna.

Jag läser i BB om pappan som får bukt med lille pojkens nätter genom att dra vagnen och tänker att detta kanske skulle vara något för oss, även om lilleman börjar bli stor. Vi har aldrig buffat, bara vagnat och ramsat. Har ni nån tanke om detta - att "kura" en SM-bebis på snart 8 mån i vagn istället för säng? Åtminstone inbillar jag mig att det skulle funka bra fråga-svarmässigt...

Dagarna fungerar väldigt bra. Schemat sitter, med det undantaget att liten allt som oftast låter bli att sova den tredje och sista luren numera. Jag bjuder fortfarande möjligheten, men herrn tackar nej oftare än ja, om vi säger så. Finns det någon tumregel här när det är dags att helt skippa denna lur? Hur har ni gjort?

I matväg växer intresset från litens sida och potatis är inte riktigt lika spännande som tidigare... Kött, fisk, pasta, bröd, yoghurt - det mesta är nomnom. Fortfarande spyr han många gånger per dag, men det kan vi väl ta. Han är en riktigt ålningskung och far fram som en virvelvind. Eller ja, ska jag vara ärlig kanske det är mera som en bulldozer... Han står på knäna och gungar fram och tillbaka och tar varje tillfälle han får att försöka stiga upp. Vi har ganska fullt upp med andra ord.

Ångesten gör dig påmind då och då. Världen kan rasa samman om jag går förbi och försvinner ur synfältet mitt i lekstunden. Eller om någon tittar på honom. Eller om vi stänger en dörr någonstans i huset... Ja, det där känner ni till. Tre tänder (!) är på gång just nu och dom kliar. Så visst fattar man att det är omvälvande att vara bebis också.

Hoppas ni alla har det bra och att era barn mår som de prinsar och prinsessor de är!
Kramar!

[Norahsmamma]

Hej igen!!

Rapporter tycker vi om! =D>

Jag tycker att det i alla fall låter som att lilleman känner sig trygg i sin säng i och med att nattningarna går bra och att han kan ligga nöjd och snacka lite om han vaknar lite för tidigt. Det som han inte riktigt har fått grepp om är att "på natten händer ingenting" Det är det som du har kvar att lära honom.

Huruvida du ska använda dig av vagn eller inte under en kur är ju upp till dig. Men jag skulle nog föredra att ha en så stor bebis i sängen, om man inte har en väldigt rymlig vagn förstås. När man är så stor så vill man gärna ha mycket utrymme att röra sig på så att man kan hitta bekväma sovställnigar. Ur fråga/svar-synpunkt så är ju vagning och buffning likvärdigt och bygger på samma princip. Så jag flaggar för säng .

Angående sista luren så erbjöd jag den bra länge innan jag tog bort den. Jag har för mig att den hade småkrånglat lite i tre-fyra veckor innan jag till slut tog bort den helt. Någon tumregel vet jag inte om det finns, men om lilleman väljer att inte sova den mer än han väljer motsatsen under några veckor skulle kunna vara en anledning att skippa den. En annan skulle kunna vara att den stör antingen långluren eller ger för tidiga morgnar under en tid.

Det låter hur som helst som att ni på det stora hela har en härlig vardag med lilleman, 8-månadersångesten till trots . Men vi finns här fortsatt om det blir en kur och du vill bolla vidare.

Kram
//Norahsmamma