6års kris?

[Nillan]

Låter härligt Ewa !

Tja, mina barn kvalar snart inte heller in som sexåringar. De är både äldre (snart) och yngre, men det mesta här gäller ju alla lite större barn även om mycket ställs på sin spets vid t ex 6-årsåldern.

Suck hur ska jag få det här att fungera bra IGEN?

Låter tungt med maginfluensa och allt!! Klart att ni hittar en väg framåt igen! Så är det för de flesta tror jag, att det emellanåt känns som om man kört i diket. Det gäller att komma upp på banan igen bara.

De flesta 6-åringar knotar en del tror jag. För min tjej handlade/handlar det mycket om att hon ville vara med oss mer även om hon samtidigt hävdar sin självständighet. Eftersom jag har haft mycket att pyssla med med minstingen har det varit naturligt att ta med storasystrarna i det. Trots att de knotat. Man får som beskrivs på många ställen ovan spela lite teater ibland. " Snälla kom och hjälp mig med... jag klarar det inte annars, det blir så roligt när du är med..." Min tjej var med och badade minstingen varje kväll under en period trots att hon inte var jättesugen. Jag fick truga ordentligt kan man säga. Väl på plats sken hon upp som en sol och somnade själv jättegott varje kväll och jag märkte att hon gillade det jättemycket även om det knorrades.

[blomman]

Hej på er!
Hur mår era 6-åringar nu?
Här går det i skov om tre dagar, men man märker ändå att humöret vänder, det blir bättre och bättre. Iofs fick man ett bryt för att jag råkat ge bort ett prov på smördeg med morot, men det var ganska kort och sen kom det idéer om att om man odlade morötter kunde man göra egen deg..

Man provade gnäll för några dagar sen. Vi målade växthusstommen, och då kom det en jättegnällig röst som sa:
- Jaaag vill mååla däär uppe nuuu...
- Jaha, sa mamman, det ska vi göra när vi målat klart så långt vi når. Sen tar vi stegen och målar där uppe.
- Meeen jaaag vill mååla där nuuu...
(nu snackar vi dörrgnissels-gnäll )

Så jag körde monoton röst och upprepning. Ja, vi ska måla där uppe sen när vi målat klart här nere, ja vi ska måla där uppe sen.. jag ni vet!
Fast jag behövde bara upprepa det två gånger sen var det slut på gnället. Klippan som inte rubbar sig, ni vet..


Jag upplever att allting går fortare över nu. Och att man lättare kan förhandla. Jag vek tvätt igår, pappan lagade mat och så skulle vi göra en rabarberpaj. Så jag bad Felix plocka rabarber. Det ville han inte. Så då sa jag att han kunde välja på det eller vika tvätt. Utan protester valde han tvätten (lite oväntat.. ).
Så det känns som han är mer stabil nu och att vi kommunicerar väldigt bra! Just nu.. man vet ju att allting går upp och ner med jämna mellanrum.

Vi ska göra nytt schema nu, med utomhusuppgifter också. Vattna, rensa etc. Har era några utomhusuppgifter?

[ulrikaj]

Hej alla

Jo,här är det oxå förändring på Jacob märker jag.Även fast han har ett otroligt hett temprament när något går ivägen.Tror jag kan ana att det är från hans kära fader som är precis likadan.Det är tyvärr inget att göra antar jag utan bara att gilla läget.Annars har Jacob utvecklats från att vara "barnslig" till en mera vuxen person som man nu kan PRATA med.Säger vi att det är det här som gäller nu så tar han det från att innan helt bryta ihop.Det som fortfarande är väldigt svårt för våran kille är att förlora.Spelar vi fotboll tex på gräsmattan så SKA han vinna.
Idag så cyklade han ENSAM upp till byn för att leka med kompisar för första gången och det märktes att det var stort för våran kille.Vi bor en par hundra meter från byn och det är stor backe upp och ner så vi har alltid följt med homon innan.Idag då fick han åka alldeles själv och det märktes lång väg hur stolt han var.
Förra veckan så var jag på föräldramöte inför hösten och insåg kanske för första gången hur stor han verkligen börjar bli då han börjar förskolan.Han kommer att få gå ut till stora vägen(2km) ochåka buss själv 5km till skolan.
Det blir en ganska liten skola på 50barn upp till 2:an.
Vi har inte heller infört några speciella ute sysslor till Jacob förutom att han får vattna inne i växthuset varje dag.
Är nyfiken som Blomman om era 6-åringar har några utesysslor?

Kram alla från ulrika

[Nillan]

Kul att höra hur det går för er !

Min sexåring ligger ju lite före era i ålder ser jag. Hon fyller sju i augusti. Det går fort .

Visst har det varit spännande med nollan Ulrika. Både för henne och oss . Vi kände det som att hösten gick åt till inskolning både för stora H och oss.

Skolbuss och promenad lät ju spännande. Det är många barn här som går själva redan när de är 6. Vi har bra bilfri väg. Stora H ( eller möjligen jag ) har dock inte kännts mogen uppgiften i år. Tanken är att hon ska få börja gå hem från skolan själv i höst. Eftersom jag kommer att vara hemma kan vi mötas halvvägs i början.

Gillar din tanke om Klippa Blomman. Det har fastnat i mitt huvud och jag tror det hjälper att tänka så.
Annars har det varit betydligt lugnare här hela våren. Svårmodet som svävade över henne hela hösten har vi inte sett av på länge. Skönt! De känslostormar som kommer känns också lättare att hantera för både henne och oss nu än i höstas/vintras. Visst blir det en del utbrott emellanåt men intensiteten är lägre liksom . Dessutom är hon världens goaste och kärleksfullaste med minsta syster och också mer med mellansyster än innan (även om de två äldsta fortfarande kolliderar ibland). Har tänkt på detta med att se dem som ett team. Vi skulle behöva jobba mer med det tror jag och att ge dem mer gemensamma sysslor.

Utomhussysslor? Gick precis och tänkte i de banorna i förmiddags faktiskt. Kunde inte komma på något bättre än vattna de växter som står i krukor ute som behöver göras tillräckligt ofta för att vara eget ansvar. Vi har även ett nyplanterat träd som behöver regelbunden vattning. Frågade stora H om det var något trädgårdsarbete som hon kände för att ha som sitt ansvar men det slutade med att hon lagade lunch idag istället vilket ju iofs inte var så dumt . (Känner igen mig Blomman i att de ibland väljer de alternativ man bara tänkt använda i sin retorik ) Min mellantjej blev faktiskt sittande brevid sängen på en stol ganska länge i vintras när jag gav henne det som alternativ till att lägga sig. Då får du inte sova typ... Hmm. Fast det funkade ändå eftersom hon smög ner i sängen och somnade sedan .

Annars gillar båda mina tjejer verkligen att hjälpa oss i trädgården. Mest blir det ju rensa ogräs, plantera och plantera om växter, hämta kryddörter när vi lagar mat och senare att plocka bär. Kratta gräs och löv gör de också gärna.

[blomman]

Hm.. vad jag har klantat till det!
Vi plockade ner schemat och skulle göra nytt.. för två (2!) veckor sen.. och det blev inte av. Självklart så finns det social delaktighet ändå, man hjälps åt, men mer spontant.
För 8-åringen, som är stabil, är det här inga problem alls. Men 6-åringen.. ajajaj, han fixade det en vecka. men i slutet av vecka 2 började man märka hur humöret förändrades. Ilska, surhet, frustration. Som ett brev på posten.
Igår och i morse frågade han "ska vi inte göra schemat snart".
Han är helt klart för ostabil för att klara sig utan en liten ram runt sina dagar.

Ska genast rättas till! Senast idag!
Lär av mitt misstag!

[Nillan]

Står själv för tillfället lite handfallen (eller med gapande mun åtminstone) inför vår snart fem-åring som prövat våra kunskaper i ämnet trots rejält de senaste dagarna...... Inte konstigt att Anna blivit så klok som fått träna på nio barn . Om bara några veckor tar vi långt sommarlov från dagis och skola. Då kommer det nog också att behövas ännu mer tydliga ramar och rutiner för dagarna för att vi ska må bra allihop .

[Ewa]

Min raring blir ju inte 6 förrän om sisådär 4 månader, men har legat i hårdträning - eller mjukträning om jag ska vara ärlig och schysst mot min för det mesta tokkloke nu dryga 5-åring - nu ett tag. Tårarna sprutar och det är den STORA sorgen som drabbar honom allt som oftast. Och ibland får man verkligen bita sig i tungan för att inte börja skratta. När han storgråtandes upprepar att han vill någonting som han redan gjort, och när man försiktigt påpekar "Ja, det har du ju redan gjort, älskling", vilket möts av ett "Böhö, jag VILL gå in." "Aha - du VILL gråta?" "JAAAAAA!" Spänningslösande, mao. För honom 8) Kanske inte fullt lika mycket för oss

Och lillasyster som är ett litet eko i det mesta och som alltid måste upprepa storebrors senaste bedrifter eller utsagor även för egen del hade ett alldeles eget litet 6-årsbryt i morse. När jag går dit för att undra vad som stod på fick jag till svar: "Piratflotten gick sönder!" "Jaha, men kan ni inte hjälpas åt att laga den då?" "Det har vi redan gjort. Men den kan ju gå sönder igen - böhö" Inte är det lätt livet, när det är så svårt. Men en sådan tur att de soliga livsnjutarstunderna överväger så de orkar med att vara så tokledsna när just den andan faller på.

[Nillan]

Spänningslösande, mao. För honom 8) Kanske inte fullt lika mycket för oss

Det är fascinerande ändå tycker jag hur utveckling drivs framåt av egen (!?) kraft

Vår mellantjejs sexårstid har hittills för övrigt varit betydligt lugnare än storasysters. (Oväntat eftersom hennes treårstrots var desto kraftigare, eller kanske just därför.... )

[miniz]

Spännande med 6 àringar!

Min 6 àring har lite kris och det syns med ojämna mellanrum. Som regel är hon i gott humör och positiv till det mesta, men det kommer dagar dà allt är nej och inte. Hon har haft tvà-tre làngdragna gràtstunder, var hon grät över bagateller, en gàng när suddgummit var borta och hon inte ville säga varför hon grät, sedan efter 45 minuter sa hon det och jag hittade suddgummit och historien var över...

Det är sà skönt att ha vetskapen om att det finns en 6 àrskris och hur man kan hjälpa barnen igenom det. När vänner och andra föräldrar berättar om sina "hemska" 6 àringar och jag referar till BB fàr de sà stora ögon.

[AMAMA]

Jeg elsker denne tråden nå - håper morgendagen blir bedre!! (og vi litt friskere, det har vel gjort det vanskeligere enn ellers.)

- Borsta tennene har blitt tross. Hva skal man egentlig gjøre? Foran legebesøket i dag holdt jeg store gutten noenlunde fast og børstet. Føltest ikke bra. Kanskje skal jeg strunte i den dårlige ånden og spørre om vi skal la det være??
- Og hva gjør man når store gutten kryper under sengen og ikke kommer ut når det er dags for oppgavene? Hvor lenge kan man vente når man har annet for seg? (Jeg innser at prat og mer positiv forberedelse kan være viktig her ) Oftest går det fint, men når han bare åler seg og oppfører seg ille. Forvisning blir det dessverre ganske ofte her nå..

sukk men takk fra amama

[miniz]

Hej.

När man är 6 àr är livet inte alltid sà lätt.
Man är stor, man är liten, man kan, man kan inte, man förstàr nästan, man bryr sig, man bryr sig inte.

Det som hjälper mig är att làta liten vara liten,
mer humor och mer mys.
Och mer social delaktighet.
När min nuvarande 6àring var i sin kris, skulle hon INTE duka bordet, hopp ochstamp, tàrar och tandgnissel. Men hon fick duka bordet. Tvà gànger, tror jag, gick det sà làngt att hon fick välja duka och äta eller làta bli allt. Hon àt alltid. (Duka är lite problematisk, för det händer innan middag, när alla är hungriga och inte i sitt bästa humör, men hos oss dukar barnen bordet ändà.)

6 àringen màste veta i ryggmärgen att han behövs. 6 àringen är lite som 4,5 àringen, man tycker att allt gàr sà fint sà boom, inte alls.
Stor, men liten!

Kanske du kan förklara för honom varför man borstar tänderna. Karius og baktus är mina allierade här hemma. Varje kväll ropar till karius og baktus jag i fyraàringens munn. Nu kommer den stora fula tandborsten sà göm er bara, men vi tar er ändà. Hur kul som helst.

Klem.