Har en underbar liten kille hemma som kurades vid 4 mån, och fick en minikur på två nätter vid 5 pga hans ömma föräldrar var fast i buffträsk. Han fnurrar då och då, men i stort sett har han sovit fint, med helt lugna läggningar och så morgnar åtminstone till kl 06, fast med lite vargtimmestrassel i omgångar.
Nu är vi mitt i förtrotsen och med stor hjälp och stöd från forumet har vi börjat tackla de situationer som uppstår på dagtid, och han är återigen en mestadels superglad och nyfiken liten kille med aptit på livet.
Tyvärr började hans förtrotsperiod med nattstrul, och vi fattade inte riktigt vad som hände. Vi är nu i ett läge då han vaknar på natten och skriker och gråter, har skrikit upp sig till kräkning flera gånger, och vi har - och ja, så är det, tyvärr - tagit upp. Han har också fått sova mellan oss och då sovit fint.
Vi känner såhär, att om det vore så att han kommer upp på efternatten och vill sova mellan oss då och då, vore det helt OK. Men vi ser ju själva att det inte funkar på det sättet, och känner oss lite handfallna.
De åtgärder vi har gjort har vi gjort utan attityd och självsäkerhet, vi har försökt ramsa, lämna honom i fred, och gjort allt möjligt men utan bättring. Han har nu lärt sig att det ändå slutar med att man får sova i mammas och pappas säng.
Usch vad vi känner oss dumma!!
Nu känner vi att vi liksom måste "reboota". Vi och han behöver börja tänka om, och tänka som vi har gjort tidigare. Han har ju sovit kanon fram tills för några veckor sedan, och helt klart är att han inte riktigt fattar vad vi håller på med.
Därför började vi en minikur ikväll. Naturligtvis började den med att han strulade vi läggning, något som inte hänt på evigheter. Eftersom jag hade bestämt mig för att vara benhård med ramsa (tror att det är den som inte riktigt sitter), hade vi 45 minuter med solfjäder, ramsa ut i omgångar innan han till sist somnade.
När jag nu sitter här och kollar runt, har jag läst i flera trådar att man inte ska behöva minikura, och inte behöva hålla på och ramsa i en timme, utan bara ge en godnattramsa och gå.
I vanliga fall gör vi ju så, läggningen funkar kanon, kanske kände han min nervositet inför en minikur och protesterade ikväll. Jag vet inte. Jag skulle mest behöva lite pepp och funderingar från er andra.
Ska vi tänka på nåt särskilt? Är det en helt puckad idé att kura om? Jag räknar med att köra en helt vanlig första natt inatt, med vak och gå in direkt vid minsta pip, är det också dumt med tanke på att han nu vant sig vid att vi gör något så fort han låter på natten?
Åh vad jag är frustrerad på mig själv. Stackars lilla klimp.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
Fick göra 3 ingripanden med lätt solfjäder och ramsa, och faktiskt en gång med enbart ramsa. Han lugnade sig själv och jag resonerade som så, att jag lika gärna kunde ramsa för att verkligen befästa den. Klockan 06 prick vaknade han och sen var det glad morgon för oss båda. Vi har haft en kanonförmiddag innan båda stupade i säng! 
Vill bara hoppa in och säga att jag blir så glad av att läsa sånt här - en dialog mellan förälder och barn, så fint 